• Skottdagen2008

    Skulle ni bli besvikna?

    Åh, jag känenr igen mig helt klart.

    Min hippa var väldigt enkel och det kändes precis som om de lagt ihop något i all hast, medan den jag nu ska gå på med samma tjejer är hur välplanerad som helst med hur många hållplatser och uppdrag som helst. Det kändes även som omd e verkligen försökt göra en hippa för henne och vad hon gillar medan min hippa liksom bara var nåt man måste göra.

    Jag fick skjuta lerduvor, åka fyrhjuling, bowla, äta på restaurang och då hade redan hälften av 8 personer gått hem. Kvällen tog slut väldigt tidigt.

    Vill inte skriva för mycket om den hippan jag ska på, men jag är helt klart besviken att samma personer lagt ner så otroligt mycket mer tid och engagemang på den hippan och vi är ändå bästisar allihopa trodde jag i alla fall. Känner mig verkligen ledsen och vill egentligen tala om det för dem, men jag vet inte.

    Känner mig löjligt barnslig, men det sticker i kroppen. Till råga på allt så var de dem som inte kunde stanna länge utan åkte hem tidigt från min hippa, men varför inte planera det en helg som passade bättre för det var t.o.m. många som inte kunde vara med den helgen på min hippa.

    Nä, det kändes verkligen som ett hastjobb för att det skulle göras och inte något för att jag skulle minnas det resten av livet direkt.


    Tooticki skrev 2008-05-08 07:33:44 följande:
    Min närmaste vän som också var lite av en värdinna på vårt bröllop visste om att vi skulle gifta oss 8 månader innan bröllopet. Ändå valde hon att planera hippan på ett par dagar 1,5 vecka efter bröllopet. De hämtade mig på jobbet, vi åkte till en park där vi hade picnic, de hade köpt för lite vin och allt var slut kl 21.00. De hade inte ringt alla mina närmaste vänner trots att min man påminde dem om det.Det som jag egentligen är mest besviken över är att en av tjejerna i gänget gifte sig i höstas (borgerligt långt härifrån och ingen av oss var bjudna) och för henne ordnade vi en mycket roligare hippa med vinprovning och grejer.Det kanske låter som om att jag är jätteotacksam men det känns som om att min vän planerade lite småstressat för att få det överstökat... jaja, vårt bröllop var helt fantastiskt så det är lugnt
  • Skottdagen2008

    Exakt! Det som mest sårar mig är att under själva hippan så säger hon som nu har anordnat nästa hippa att hon tycker bättre om att vara i en lugn lokal utan en massa folk (vi satt i bastun i någon byalokal) istället för på något SPA. Gissa vad HON planerat in nu?! Jag skulle uppskattat det mer att få vara i en lyxigare miljö än i en gammal fotbollsbastu, men vad säger man, suck! Usch, jag är rädd för att jag kommer att kunna säga något dumt, suck.

    Jag skulle bytit ut min hippa mot hennes vilken minut som helst och då är det ändå så att vi alla tre är barndomsvänner och ska i alla fall känna varandra väldigt bra, men jag vet inte. Är det kanske bara jag som tror det. känner mig helt klart bortprioriterad. Dessutom pratade de om på min hippa en massa saker som de inte skulle vilja som de nu ska göra på hennes?!!

    Miss Blue skrev 2008-05-08 10:46:36 följande:


    Känner igen det där med att vara lite "fixare", jag är likadan så jag förväntar mig inte att få något jättefix med min hippa. Vill inte bli besviken, därför försöker jag att inte ha några förväntningar alls (men det är svårt!).Men det är trist att man alltid lägger ner en massa tid och sen kommer andra och hastar igenom saker....it sucks!Fröken Larsson skrev 2008-05-08 10:30:33 följande:
  • Skottdagen2008

    Jag hade inte heller haft något emot att klä ut mig och spexa och göra i princip vad som helst för tokigheter. Har inget emot att synas och höras, men det verkarde precis som om de inte skulle vilja ha det på sin hippa tänkte jag cohs å gjorde det inget tokigt till mig, MEN de ska göra en massa tokigheter på den kommande hippan?!! Förstår ingenting, känner de inte mig alls??

    konichiwa girl skrev 2008-05-08 13:21:17 följande:


    Ja, där begick hon ju ett rejält misstag för man planerar ju inte en hippa för sig själv, utan för den som blir hippad. Jag var med om det sist jag gifte mig. Jag är spexig, har spelat teater i många år, står gärna i centrum... Men ett par tjejer på min möhippa sade att de VÄGRADE komma om jag skulle bli utklädd. Vad säger man?! Jaha. Jag hade ju gärna fått gå omkring i fula kläder och leda gympaklass på torget, liksom.
  • Skottdagen2008

    Nä, jag hade verkligen trevlidg på min, men det kändes mer som att de lagt mer tid och engagemang på att verkligen göra en hippa för henne som hon skulle uppskatta och på min var allt i en hast. De till och med sa att de inte hunnit lägga några foton i en pärm eller liknande men att jag fick bilderna på en CD och till hennes var det väldigt viktigt att vi fotade mycket så hon kunde få en bok att minnas.

    Att vi hippar henne tidigare så att ALLA kan vara med, medan på min så tog man en helg då hälften inte kunde vara med och av de som var kvar gick alla hem tidigt pga ena eller andra orsaker.

    Det är inte sakerna jag fick göra eller så lika mycket som engagemang att verkligen göra hippan till brudens intressen och ge av sin tid som jag blir sårad av.

    Summan av kardemumman känner jag mig inte lika viktig som vän och det sårar mig för jag trodde inte det fanns någon rangordning på oss.


    Tooticki skrev 2008-05-08 13:55:34 följande:
    Jag tror att man inte ska lägga så stor vikt vid att hippan inte blev som man tänkt. Jag tror att anledningen till att min hippa inte blev roligare är att hon som anordnade den var stressad och har bokat upp de kommande 7 helgerna. Även om jag är ledsen för det så försöker jag tänka på hur underbart bröllopet var, hur glada alla var för vår skull, att alla vi bjudit kom (trots kort varsel) och de fina talen de höll.
  • Skottdagen2008

    Jag känner mig verkligen som ett litet barn i sandlådan just nu, men jag visste inte vad jag skule göra med mina spontana känslor så ni fick vara mina kuratorer, sorry....

  • Skottdagen2008

    Precis, man mår genast lite bättre

    Tack!


    Tooticki skrev 2008-05-08 14:11:24 följande:
    Det är lugnt, jag har inte andats ett ord om min besvikelse till någon förutom i denna tråd. Skönt att kunna skriva av sig.
Svar på tråden Skulle ni bli besvikna?