Skulle ni bli besvikna?

Jag var inte säker på om jag skulle bli hippad men blev det i efterhand och tyvärr var det något av en besvikelse. Önskar nästan att de struntat i det.

Min närmaste vän som också var lite av en värdinna på vårt bröllop visste om att vi skulle gifta oss 8 månader innan bröllopet. Ändå valde hon att planera hippan på ett par dagar 1,5 vecka efter bröllopet. De hämtade mig på jobbet, vi åkte till en park där vi hade picnic, de hade köpt för lite vin och allt var slut kl 21.00. De hade inte ringt alla mina närmaste vänner trots att min man påminde dem om det.

Det som jag egentligen är mest besviken över är att en av tjejerna i gänget gifte sig i höstas (borgerligt långt härifrån och ingen av oss var bjudna) och för henne ordnade vi en mycket roligare hippa med vinprovning och grejer.

Det kanske låter som om att jag är jätteotacksam men det känns som om att min vän planerade lite småstressat för att få det överstökat... jaja, vårt bröllop var helt fantastiskt så det är lugnt

Jag kommer få chansen att ordna min drömmöhippa för min mamma på hennes 50-årsdag i september istället.

Hon ska bli hämtad på motorcykel och körd till ett ställe där vi väntar (jag, min man och hennes närmaste vänner) där vi ska skjuta lerduvor. Sen blir det besök på något spa med någon härlig behandling och vi avslutar med besök på en restaurang alternativt en lyxig picnic med massa champagne, skaldjur, pajer, ostar, kex, exotisk frukt och choklad.

Jag tror att man inte ska lägga så stor vikt vid att hippan inte blev som man tänkt. Jag tror att anledningen till att min hippa inte blev roligare är att hon som anordnade den var stressad och har bokat upp de kommande 7 helgerna. Även om jag är ledsen för det så försöker jag tänka på hur underbart bröllopet var, hur glada alla var för vår skull, att alla vi bjudit kom (trots kort varsel) och de fina talen de höll.

Det är lugnt, jag har inte andats ett ord om min besvikelse till någon förutom i denna tråd. Skönt att kunna skriva av sig.