arg, ledsen.chockad och besviken!
För att göra en lång och rätt trist historia kort så.. har jag en gammal vän ifrån gymnasiet som jag på den tiden hade en väldigt tät relation med. vi umgicks i stort sett jämt och bodde tom ett halvår efter skolan. Vi förlorade sedan kontakt pga olika omständigheter, jag betedde mig fel inte emot henne egentligen men emot andra, vilket hon i det stora hela också gjorde på sitt sätt, men det är inget att lägga vikt vid nu-vi har förändrats!
När jag och M bestämde oss för bröllop så funderar man ju över vilka man vill ska vara med vid en sån stor dag. Jag hade fått tillbaka en viss, liten kontakt med henne och var glad för detta. Det var ingen större relation och jag la aldrig någon vikt i att gradera hur viktig hon var för mig, utan jag tyckte det skull evara roligt om han var med då vi har haft mycket i hop förr. Därför bjöd jag henne och hennes respektive. Hon tackade ja, och allt var frid och fröjd. I förrgår pratade jag med henne i telefon ochnämnde att jag tycte att det skulle vara roligt att ses, ja sa hon, vi hinner inte innan bröllopet men efter. Inget mer vid detta, jag hade verkligen inte baktanke med att bjuda henne, det var ingen muta för att vi skulle bli "bästisar" igen för jag är inte ute efter en sådan relation med någon, jag har det bra som jag har det!
Iaf så fick jag ett samtal från henne igår där hon öppnar med att säga: du, jag har tänkt på det du sa igår om att umgås och vi kommer inte kunna göra det. Nähä sa jag, vaddå vad menar du. Nej jag har så många andra relationer som jag vill stärka och jag har faktiskt ingen tid eller lust för den delen att lära känna den du är idag. Du verkar jättebra och Martin verkar jättebra men jag har helt enkelt inte tiden, tyvärr. Jaha, jag blev såklart ledsenoch sa att jag får återkomma. Sen reflekterade jag en stund och ringde upp. Jag frågade varför hon hade tackat ja, och det kunde hon inte svara på. Kan inte ta upp allt här med tillslut frågade hon iaf, eller mer anklagade mig för att jag hade bjudit henne "hur kan ni bjuda så ytliga gäster, jag hade aldrig bjudit dig och ni är dem enda i hela världen som skulle bjuda nån man inte har så stark relation till idag osv. OJOJ ursäkta att jag tycker om henne och värdesätter den relation vi har haft förr väldigt högt. Jag känner massor av folk som skulle bjudna tex barndomskamrater på sitt bröllop. & varför bli sur och börja anklaga mig, lägga värdering i vem jag bjuder eller ej. JAg har aldrig varit med om maken. Jag blev väldigt sårad och är fortfarande chockad att man kan göra på detta sätt emot en medmänniska, helt befängt!
Till saken hör också att jag har aldrig ställt några krav på henne, jag tyckte bara att det var roligt om hon var närvarande. Heeregud man ska inte vara så snäll märker jag.
Om man nu ska göra slut med en fd vän kan man väl ändå sköta det snyggt, en gnutta empati har vi väl alla ikroppen, vissa väldigt långt inne tydligen, hemskt!
Ps
Jag har pratat med en hel del om detta och det visar sig att min man och jag är inte alls så udda som hon fick oss att känna oss. Det finns dem som har bjudit mer "ytliga" kontakter än då, känns bra att man inte är så "konstig trots allt.... ds
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-05-15 22:08
Tack för svar känns bättre nu
och nej jag vill inte ha henne där nu och hon vill uppenbarligen inte komma heller så ...