Bra ekonomi eller kärlek?

Hej på er alla! Jag är så glad för alla råd från er.
Jag har bestämt mig för att han måste lösa detta på något sätt innan vi flyttar ihop. Såg reprisen av lyxfällan igår och fick mig en tankeställare... Det kommer att lägga grund för åtskilliga konflikter om jag ska "försörja" honom tills han skulder är borta och det är inte värt det. Då är det bättre att bo på varsitt håll tills han kommer på fötter igen. Har sagt till honom att jag kan vara med och stötta på så vis att jag kan ta reda på fakta var han kan vända sig för att få rådgivning och hjälp men att han måste lösa problemet innan vi kan gå vidare. Jobbigt och tufft men jag tror att det är det enda rätta... Vad anser ni?

Jag tror att det är ett klokt beslut. Risken är att kärlek (även gammal etablerad sådan) inte överlever ekonomiska bekymmer. Och att börja en relation med dåliga förutsättningar på den punkten är inte optimalt.

Jag har lite samma problem som "Zavanna", fast min pojkvän o ja har varit ihop i snart 1½år och haft 17 mil imellan oss, hans skullder ligger på ca 60.000:- och kommer förmodligen betalas av ganska snabbt nu när han väl fått ett jobb! Men, nu ska vi flytta ihop i min lägenhet (då han har fått jobb i min stad) osv. Jag undrar nu om någon hade ett svar till inlägget jag citerat här nedan?
Och ja har även hört om att man kan skriva under ngt papper som visar att vi inte har delad ekonomi (vilket vi faktiskt inte har) har någon annan hört om detta?
tacksam för svar.

Midnightezz;
Jag pratade med en jurist i lördags och hon sa att ett alternativ var att han skrev sig hos sin mamma ett tag.
I och med att hon inte räknas som en sambo så slår dom inte ihop deras inkomster... knepiga regler men så fattade jag det i alla fall. Hon sa också att om man planerar att flytta långt bort så har man ett halvår på sig innan man behöver folkbokföra sig i den kommunen. Kf kanske också ger en frist under detta halvåret, men det vet jag inte säkert.
men då kommer ju nästa "fälla".
Om man lever på existensminimum (som min kille gör), så spelar det ju ingen roll om man får lägre hyra eller ingen hyra alls. KF drar ju då bara mer pengar från lönen om han får lägre utgifter. Bra på ett sätt; skulden sjunker snabbare, dåligt på ett sätt; med 4000 kvar efter att allt är draget kan han inte hjälpa mig särskilt mycket med hyra osv om vi ska ha gemensamt hushåll.
Till saken hör också att han har tre barn, så vi kan inte bo i min etta och komma på fötter, utan i så fall måste vi ju ha en trea.
Annars hade det ju varit lite lättare...

Sambolagen gäller väl först efter 2 år? Du kan skriva ett avtal som säger att sambolagen inte gäller för er och be honom skriva under. Det gjorde jag när jag flyttade ihop med min sambo. För övrigt litar jag på honom till 100%, men man vet aldrig vad som händer. Man ska inte vara blåögd. Lycka till med kärleken, men ta inte på dig någon annans skulder.

Sambolagen gäller från första dagen man flyttar ihop men vid bodelning kan man ta hänsyn till samboförhållandets längd.
Vid utmätning så sänks beloppet man får behålla om man bor tillsammans med någon eftersom man då anses ha lägre kostnader än om man är ensamstående. Sen är det också så att om KFM skulle komma hem och göra utmätning av s.k lös egendom så antar dem att allt som finns i lägenheten tillhör den som ska utmätas och sambon, i detta fallet du, måste bevisa att det är du som är ägare till en sak för att de inte ska ta den. Du skulle med andra ord kunna bli av med någon av dina saker för hans skulder.

Så mycket har jag lärt mig av mina juridikstudier i alla fall, vet inte om det kan vara till någon hjälp men...

Sambolagen: lagen.nu/2003:376

Utan att veta något om detta - borde inte betalningsansvaret kunna regleras i ett samboavtal?