Hur kommer era mammor och makar överens?

Tråkigt att höra ts *kram*...för mig är det helt annat. Min m2b är typ bästis med min mamma. De står t.ex. och smider planer på IKEA ang bröllopet och delar helt sonika på kostnaden för 136 meter tyg, medan jag snällt får stå med kundvagnen brevid och lasta.

Min mamma har också en tendens att alltid ta min m2b parti när hon anar det minsta bråk mellan oss och väser till mig att jag inte ska skälla så på honom. Utan att ha den minsta aning om vad vi pratat om...

Min m2b kan också helt plötsligt skratta åt nåt min mamma sagt, föreslå en söndagsmiddag eller bara prata om mina föräldrar. Samtidigt kan han klaga ibland på att jag är så mammig! Men hon är ju verkligen underbar.

Min pappa är väldigt stolt över min m2b och mig, och tar min sambos råd på blodigt allvar. Min mormor skryter om oss inför alla sina vänner och tycker vi är såååå duktiga...

Ang mitt förhållande med hans föräldrar så fullkomligt älskar jag dom. De är så fina och vi har verkligen en trygg och kärleksfull relation med mycket pussar och kramar. De är som en andra familj för mig!

Min sambo går alldels utmärkt ihop med min mamma såväl som med resten av min familj, tack o lov!

jättebra....och jag har haft en bra kontakt med hans föräldrar glligare människor en hans mamma och pappa får man nog leta efter..

är han i stan utan mig och ungarna har han inga problem att åka in en sväng till mamma och pappa och hälsa på det känns verkligen kul att det fungerar så bra.

trist när det blir sådär som för er hoppas det löser sig

Tråkigt TS Stora kramar på dig, kan känna igen mig lite. Även om mina föräldrar inte säger nåt så har de kanske inte riktigt accepterat min m2b, men det kan vara att jag och hela min familj är lite skadade av min förra pojkvän o är lite misstänksamma. De säger inget till mig för de respekterar mig och mina beslut men mamma hade nog önskat sig nån annan till mig. Har blivit lite bättre med tiden men ändå. Han är väldigt förtjust i min familj o hälsar gärna på de o umgås med min familj så det är synd att de inte riktigt kan ta till sig han

Hoppas det ordnar sig o löser sig för er, ventilera gärna om du vill skriva av dig
Kramar på dig o Lycka till, det ordnar sig nog med tiden hoppas jag

Min mamma riktigt kvittrar så fort min fästman är i närheten; hon gillar honom massor. Och fästmannen gillar henne också även om han tycker det är jobbigt att hon försöker "göda" honom (hon är en sån där klassisk "matmamma" som vill mata alla hon tycker är för smala). Dock är det mer frostigt mellan mig och svärföräldrarna.

Min mamma har inte velat träffa min m2b Så jag antar att det förblir så ett bra tag efter bröllopet..

Medans pappa tycker bra om honom.

min man och min mamma kommer jättebra överens :) min mamma är en lätt person och umgårs med samma min man :) mamma är bara 6 år äldre än min man :) lite kul va? ;)

oj va jobbigt...

min m2b tycker inte om min mamma, men min mamma älskar honom! Han beter sig som inget är fel för anledningen till föraktet är hur hon är mot mig.
Jag tror att du måste respektera hans känslor, det var ju hans bröllopsdag med! Vad föreslår han att ni ska göra? Ibland går det ju inte att prata med sin mamma om vissa saker..så han kanske inte har nått val än att låta det passera?

lycka till.. *kram*

De gillar varann! Mamma är helt såld på min m2b...

Härligt att höra att de flesta kommer överens och tycker jättemycket om varandra! Det är det så
ska vara och jag blir glad när jag hör det!

lillabruden

Jo absolut jag respekterar min mans känslor kring detta och har full förståelse, jag har inte heller själv kommit över detta innerst inne och mår rätt dåligt över. Även för oss handlar det mest om hur hon var mot mig (och inte mot honom) under hela året innan och under bröllopet. Vid tidpunkten fick hon mig att tro att jag var den mest värdelösa, egoistiska, otacksamma och elaka människan på jordklotet och det är inga bra känslor på brölopsdagen.Eftersom det är en helt låst situation och så biter jag bara ihop. Min man åker med hem till dem på besök, men det är motvilligt och han blir lite sur på mig varje gång jag föreslår att vi ska åka dit. Och jag anser att det inte är mitt fel och han kankse kunde hålla god min de 2-3 ggr per år som vi besöker dem... Jag vet inte hur jag ska göra.