Nu är jag gift!

Gifte mig 24 maj! Här är min berättelse (obs! ganska lång):

Vi hade klockan på 7 och åt frukost på balkongen, jättehärligt och tyst och lugnt så tidigt på lördagen.
Klockan 9 infann jag mig hos frisören. Det tog nästan två och en halv timme, men det blev jättefint. Sen kom pappa och hämtade mig och vi åkte för att hämta brudbuketten. Därefter bar det av hem till mamma och pappa för resten av fixandet. Mamma bjöd på pastasallad till lunch, som jag fick i mig lite fort, för det började bli lite bråttom. Jag sminkade mig och mamma hjälpte mig på med klänningen. Precis därefter stod pappa och min kompis H i dörren för att hämta mig vidare till fotograferingen uppe vid kyrkan.
När vi kom upp till kyrkan stod m2b i grinden, jättestilig! Han såg mig inte först, jag gick fram och harklade mig och så såg han mig. Lite pussande och sen skulle coursagen på plats och brudbuketten fram. Nu var det dags för fotografering. H och en kompis till m2b, T fotade. Det var en väldigt speciell känsla att stå som fotomodell, och ha klick klick klick omkring sig hela tiden, trots allt tittande på Top Model. Men det var jättekul! Det var så skönt att ha denna stund innan allt började, vi hade gott om tid så det var ingen stress, solen sken, m2b var så fin och jag kände mig vacker.
När vi var klara kom m2bs bror + sambo med bilen för att hämta oss och köra ner oss till kyrkan där vi skulle vänta. När jag satte mig i bilen kom dagens lilla missöde ? mitt axelband gick av! Lite smått panik men brorsans sambo kom på att hon hade en säkerhetsnål. Denna säkerhetsnål befann sig dock i deras stuga som de hyrt i närheten av värdshuset. Så med en halvtimme kvar till vigseln vart det bilfärd på två hjul i kurvorna bort till den lilla stugan och den lilla säkerhetsnålen. Det funkade i alla fall, sen var det fort tillbaka. Det var egentligen ingen panik att inte vi skulle hinna dit, men däremot så hade vi alla vigselprogram i bilen som min brors tjej skulle ha för att dela ut till gästerna. Hon hade lite panik där hon stod och väntade och väntade...
Sen stod vi och väntade i ett rum i kapellet på andra sidan vägen från kyrkan. Det var en väldigt mysig stund, bara vi två och vänta på att gå in hand i hand och bli gifta. Vi väntade lite till, klockorna borde ringa snart... Prästen hade sagt att vi skulle börja gå mot kyrkan när klockorna ringde. Till slut kom en kvinna gående från kyrkan ? kyrkovaktmästaren ? och undrade varför vi inte kom, alla väntade. Vi skulle tydligen inte alls vänta på att klockorna skulle ringa. Hehe, vi höll på att missa vårt eget bröllop.
Vi fick vänta strax utanför kyrkoporten sen på att ingångsmusiken skulle komma igång. När den startade ? Brudmarsch till Per och Anna ? skred vi långsamt in hand i hand. När vi kom in i kyrkan överväldigades jag av en väldigt mäktig känsla och mitt hjärta började banka som en galning, vilket det gjorde under hela vigseln. Jag trodde jag skulle börja gråta därinne, det var nära när vi övade veckan innan, men det var helt enkelt för mäktigt för det. Vi började med att sjunga Den Blomstertid, och sen började själva vigselakten. Vi svarade ja, och fick sedan avge löftena. Det var lite svårt att trä på varandra ringarna, vi var så varma om fingrarna så de var alldeles tjocka. Sen blev det kyss och efter det spelade ett par kompisar Utan Dina Andetag m Kent. Efter psalm nummer två höll prästen sen ett tal till oss, det var jättefint och personligt ? bland annat nämde hon att krogen vi träffats på, vilket ledde till en del skratt från de bakre bänkraderna där våra kompisar satt!
Ytterligare en psalm och kompisarna spelade Somebody m Depeche Mode innan vi tågade iväg till tonerna av Mendelsohn. När vi gått förbi alla vek vi av in i vapenkammaren där vi väntade medan gästerna gick ut. När vi kom in i vapenkammaren och bara var vi brast det för mig, och tårarna började spruta. Då släppte all spänning från vigseln. Medan gästerna samlade ihop sig och traskade runt till sidoporten där vi skulle komma ut hann vi växla några ord med prästen och kyrkovaktmästaren, torka tårarna och kasta en blick i spegeln innan det var dags att gå ut och möta alla.
När vi kom ut stod alla gästerna i en ring och stirrade på oss och log. Ett par ögonblick stod vi bara där, ingen gjorde någonting. Sen började riset regna ? det var verkligen jättemycket ris! Vi fick ris överallt och plockade det ur håret på varandra under kvällen (och sen när vi kom till hotellet hittade vi lite i min bh också) Sen blev det hurrarop och kramkalas på kyrkbacken i solen. Efter detta gick vi till grinden där vår skjuts väntade ? häst och droska och en stilig kusk. Med lite kungliga vinkningar och leenden körde vi iväg från de andra. När vi kom runt hörnet var det bara vi och klippetiklopp från hästen en stund. Det var jätteskönt att få den stunden för oss själva emellan. Efter halva vägen stannade ekipaget i en dunge, där det blev lite mer fotografering och varsitt glas champagne. Vi fortsatte till värdshuset och klev ur vid ingången till trädgården. Vi fick kliva fram på röda mattan, fick varsitt nytt glas i handen och så blev det skål. Vi hade väldigt trevligt mingel därute tills det var dags att gå in och sätta sig till bords.
Det var jättegod mat, även om inte jag riktigt hade ro att njuta av den. De flesta gäster verkade ha väldigt trevligt, och vi fick fina tal från föräldrar, syskon och vänner, samt några telegram. Vårt bordsbingo som vi hade i festprogrammet var mycket populärt på sina håll, och när jag reste mig för att gå på toaletten hörde jag första skriket BINGO (någon hade uppenbarligen kryssat ?bruden går på toaletten?). Efter efterrätten avslutade våra toastmasters sittningen med en egenkomponerad sång, där alla utom vi
stod upp och sjöng och viftade med flaggor och pangade ballonger. Jättebra avslutning!
Sen gick vi upp en trappa för mer mingel, med öppen bar för lite mellandrickande. När vi gick från bordet låg vi mycket bra till tidsmässigt, men minglet på övervåningen höll på längre än tänkt, så det blev lite senare än planerat sen, men det gjorde inte så mycket. Folk var väldigt glada i att prata och stå en stund efter sittningen, och solen sken fortfarande på balkongen däruppe.
Sen blev det tårta, vi skar upp första biten. Och ja, det får väl erkännas, det är väl inte vår bästa gren att skära tårta. Det blev en ganska medioker bit, men man kan ju inte vara bäst på allt! Bäst var vi heller inte på den efterföljande första dansen, där vi skulle dansat foxtrot till Bo Kaspers Undantag. Det blev nu något mellanting mellan foxtrot och vaggande... Efter halva dansen bröt vi och hämtade våra föräldrar. Därmed gick startskottet för gästerna, och flera par kastade sig direkt ut på dansgolvet. Sen blev det lite mer partydans med dj, och baren stod öppen för ytterligare förfriskningar. Vi höll till på dansgolvet en stor del av tiden som var kvar, med lite avbrott för att vinka av gäster som gav sig hemåt, och för en nypa luft på verandan.
Halv ett kom vår taxi, det var ganska lagom, jag var dödstrött då. Vi hann med lite snabba hejdå, jag kastade brudbuketten och sen bar det av. Vi åkte till Arlanda Hotellby för några timmars vila innan flyget morgonen efter. När vi sen väl plockat ut alla hårnålar och blommor ur mitt hår, och fullgjort de äktenskapliga plikterna återstod tre timmar för sömn innan klockan skulle ringa igen...