• tolonta

    Hur ofta är det OK att din partner reser bort utan dig?

    Kan inte svara på vad som är ok, men du tycker ju det är för ofta - då är det ju så du känner det...

    Angående hur ni ska komma vidare, det beror ju på vad ni har sagt.

    Har han någon som helst förståelse för att du tycker det är jobbigt att han åker på partyresor utan dig? Hur kan du annars få honom att förstå det?

    Vad är det ni har hakat upp er på? Är det antalet resor utan dig, eller är det typen av resor? Om du lyckas sätta ord på vad som stör dig mest, så kanske ni kan komma på något förslag för hur ni ska lösa det.

    Generellt sätt så blir man ju lätt litet "gnällspik" när man säger attt "jag vill inte att du åker..." Om du istället lyckas sätta ord på exakt vad som stör dig, och lämnar en öppning till vad som är ok - t.ex. att han reser med andra eller liknande, så kanske ni kan hitta en bra kompromiss.

    Kom ihåg att ni kanske inte kan hitta en bra lösning direkt, fastnar ni i diskussionen är det lika bra att konstatera att ni inte kommer någon vart, ta en paus och vänta ett tag, och försöker tänka sig in i den andres situation under tiden. Kanske någon kommer på något konstruktivt.

  • tolonta
    BMTS skrev 2008-06-11 11:35:23 följande:
    tolonta, det vi har hakat upp oss i/det som min pojkvän tycker är så jobbigt och irriterande är nog att jag tar upp det här så ofta, trots att det inte leder någon vart. Att jag helt enkelt inte kan släppa det utan behöver prata om det om och om igen.
    Jag tror att ni måste försöka att förstå varandras synpunkter, bestämma er för vad som ska gälla, och sedan stå fast vid det. Så länge han då håller sig till det som ni har bestämt, så måste du släppa det - och låta bli att älta, och dra upp det. Den bestämda nivån måste du kunna lita på att han håller sig till, annars är det ju brist på tillit från din sida, och det är ju egentligen inte hans problem....?

    Samtidigt så måste det ju då vara okej att du frågar t.ex. vilka som ska med osv, utan att han blir irriterad direkt.

    Det är en svår balansgång (och jag hoppas att du inte blir irriterad av något jag skriver här, jag kan vara helt fel ute, men försöker ändå ge tips...)
  • tolonta
    BMTS skrev 2008-06-11 11:44:47 följande:
    Sommargrönt, det är svårt att förklara det här! Generellt kan jag väl säga att jag har väldigt låg självkänsla och för mig är det viktigt att känna att jag är mest speciell av alla tjejer för min pojkvän. Han har massor av tjejkompisar som han ofta talar om på ett väldigt positivt sätt och det kan vara svårt för mig att ta detta ibland. Det är helt enkelt svårt för mig att se honom komma "för nära" sina tjejkompisar - hur märkligt det än låter.
    Det kanske är detta du ska prata med honom om...

    För min del så gör det mig inget om det är en tjej eller en kille som är nära kompis med min kille. Jag vet ju hur jag själv är, och jag kan ha (och har) nära killkompisar. Som jag har rest med. Kramat om emellanåt. Och festat med. De är inget annat än kompisar för det.

    Hade min kille varit en sådan som blivit intresserad av första bästa tjej som limmar på honom så hade han inte varit killen för mig. Därför har jag inget problem med de tjejkompisar han har, det är ju mig han har valt!

    Och, detta kanske låter hårt, men genom att älta problemet kanske du driver honom åt det hållet. Litet "eftersom hon ändå tror så illa om mig så kan jag lika gärna göra det hon tror"-syndrom, typ... Om du istället vågar visa att du litar på honom, och samtidigt ber honom att visa litet mer uppskattning för dig. Så kanske det är en bra kompromiss...
  • tolonta
    BMTS skrev 2008-08-29 11:36:56 följande:
    Sebastiána, tja, det har inte gått så bra. Det är drygt en vecka till min pojkväns nästa resa - den resa vi har bråkat mest om, han åker iväg till Medelhavet med 19 andra personer i en vecka men jag kan inte åka p g a jobbet. Vi kan inte ens prata om den här resan utan att bli osams och ingen av oss mår bra av det här. Jag har själv bokat in en weekend hos en kompis 60 mil bort samma helg som min pojkvän kommer hem, bara för att slippa vara hemma och stå här och vänta på honom ännu en gång. Jag funderar allvarligt på att hoppa på en resa i vår till ett ställe dit jag vet att min pojkvän egentligen vill att vi ska åka tillsammans. Jag kan egentligen inte säga om det är vad jag vill eller inte, men det känns som att jag bör åka dit utan honom bara av ren princip, för att markera att det är precis så han gör mot mig. Vi har inte hittat någon lösning på det här. Min pojkvän började prata om att han skulle strunta i resan nästa vecka bara för att han är så less på att bråka om det men jag känner att det spelar ingen roll nu, jag vill ju inte att han ska avstå bara för att jag ber honom utan för att det är HANS eget val, annars kan han låta bli. Jag vet att han vill åka egentligen och då är det lika bra att han gör som planerat. Han har fått inbjudan till årliga grabbskidresan i februari och han har sagt att han ska prata med mig om det men vi vet båda att han kommer att åka och jag orkar knappt bry mig längre. Vi har verkligen hamnat i en återvändsgränd och har inte hittat någon bra lösning i den här frågan. Men förutom det har vi det bra...
    Jag tror inte att "hämnd-resor" är den bästa taktiken, snarare behöver ni komma överens om hur ni ska lägga upp era resor. Vilka resor kan ni göra ihop. Vilka resor kan han tänkas vilja göra själv. Skidresa med grabbgänget låter ju som en sån resa som man gör själv, där sambon inte åker med... Ytterligare någon resa (inte partyresa med en massa singlar då, kanske) kanske är ok, per år. Men utöver det så ska ni försöka resa tillsammans...

    Eller är det så att det finns något annat argument för att ni ska spara pengar? Om det är så att ni planerar för hus, bröllop, familj elelr annat, så kanske det är från det hållet ni ska angripa problemet. Att han kanske borde skära ner på resandet, och spara mera pengar till annat.
Svar på tråden Hur ofta är det OK att din partner reser bort utan dig?