Blir så imponerad av att ni är så duktiga på att formulera er i ord. Jag låter oftast bara klumpig när jag skriver i såna här forum. Därför kopierar jag nu några åsikter som jag stödjer och håller med för jag kan inte uttrycka mig bättre själv
Jag förstår att det finns situationer då det känns så otroligt betungande med ett barn så att man vill ha en abort men jag ser hellre att barnen får födas och adopteras bort till familjer där de blir älskade och är efterlängtade (kanske då bortsett från fall där mamman inte kan behålla barnet av medicinska själ). Däremot så tror jag det är svårt att INTE älska ett barn som man burit på i nio månader. Att känna ett hjärta slå, sparkarna m.m.
Tooticki skrev 2008-07-21 16:14:39 följande:
Sen tror jag att många människor inte har en aning om hur de reagerar inför det faktum att ett liv växer inom dem och kroppens reaktion på ingreppet varför det känns så onödigt att det ska behöva gå så långt...
[/citat]
Duchess skrev 2008-07-21 16:18:52 följande:
[citat]
Jag är kluven. Jag är för en generös abortlagstiftning, eftersom erfarenheten visar att i de fall där aborter är illegala så blir konsekvensen att kvinnor dör/skadas när de trots allt genomgår en abort. Så vill jag inte ha det i Sverige. Å andra sidan är jag helt emot abort för egen del, dvs jag själv skulle aldrig kunna välja att göra abort om jag blev gravid. Till saken hör då att jag och min man är frivilligt barnlösa och ämnar fortsätta med det. Något jag iaf är helt säker på är att aborter borde förbjudas efter v 18. Idag är aborter tillåtna mellan vecka 18-22 om man har socialstyrelsens tillstånd. Men idag kan läkarna rädda barn som är födda nånstans rund v 22, och neonatalvården blir bättre och bättre. Jag tycker inte att det är försvarbart att rädda ett barn i v 22 och göra en abort i v 21.