Igår var min blivandes svensexa, en vecka innan vårt bröllop. Och vilket skick han kom hem i... Jag kan säga såhär, vi har en sexmånaders hemma och han är en dröm att ta hand om jämfört med detta... Nästan så jag trodde han var drogad. Inte en enda hjärncell kvar i huvudet... Känns inte som kärleken sprudlar just nu, och nästa lördag är den stora dagen.
Blir lite ledsen i ögat!!
Ja, tro mig han sov på soffan... Men det var en hel del annat som hände också (vill inte gå in på detaljer) som gjorde att jag fick springa mellan spjälsängen och soffan hela natten. Kl 7 somnade jag, och 7.50 vaknade min kära son... Gissa om jag är trött idag?
Tack Linum för uppmuntrande ord... Just nu har jag inte riktigt den känslan men det är säkert sant.
Ja, jag blev hippad i mitten av juni. En hel dag full av härliga pisamheter ;)
Och var absolut inte i det skicket när jag kom hem...
Hade han pillat på tapeten hade jag blivit glad...nä, han kunde varken gå, stå eller prata alls. Inte ens hålla sin egen balja i händerna... när han skulle prata kom det ut oförståeligt gurgel. Han har varit kanon förr, men detta tar prisernas pris... Jaja, nu är han uppe o står iallafall.
