Alles gutes hos doktorn; flickan väger ca 2,5kg nu, tom mitt tryck haller sig pa mattan. Det behövde kanske bara semester...?
Maken har just fatt besked om att han ska in och operera bort plattan i axeln nästa vecka.. sa nu kan jag ju vandas över det ett tag.
Ang det där om att skiljas för att man inte kan fa barn.. sa kan jag väl ända ha en viss förstaelse för det - ungefär som de som gar skilda vägar för att den ena parten inte VILL ha barn... Jag har ett par exempel i den större bekantskapskretsen där det inte var nagot fel pa nagon men trots ar av försök sa blev det inget förrän de gick skilda hall och bytte partner. Väldigt underligt! Men visst - det är ju med min käre make jag vill ha barn, inte med vilken svensson som helst! Även om jag tror att det nog kan finnas fler män i världen som jag hade kunnat leva med och vilja ha barn med.
Vickan; känns det kymigt sa ga till gyn en extra gang och fa det kollat. Det gjorde jag när jag blödde i typ vecka 8, fast det inte var nagra mängder blod. Bättre att ga en extra gang och bli lugnad.
Om att berätta; jag kände nog pa mig att det var positivt innan jag testade men när pluset kom klart o tydligt efter typ 2 sekunder satt jag ända och stirrade pa det - för det kunde kanske försvinna tills de där 2 minuterna hade gatt... typ! Sedan ringde jag romantiskt nog maken pa jobb och blurpade ut det. Vilket innebar att han nagot ställd direkt talade om det för närmaste personen pa jobbet just da - typ städerskan.
För föräldrarna sa var det maken som berättade för sin sida när vi var där pa middag: "Skicka tomaterna tack. Förresten ska ni bli farfar o farmor. Tack här kommer brödet" Jag trodde de skulle svimma allihopa. Jag själv försökte vara vitsig när jag ringde mamma vilket resulterade i att hon trodde vi skulle skaffa katt... Sa vi var väl inte sa värst avancerade nej!