Ännu en tur med barnkarusellen

Vickan; e det inte lite mycket snack och lite hockey, fôr att vara hard? Jag menar bara, vore det inte bättre att aka in till gyn eller vem det nu är och lata dem fa titta pa dig och ev ge dig andra värktabletter? Det later dumt att lida när man inte maste (Du vet, samma snack som när du drog ut i evighet pa att ga och fraga om mer effektiva menssmärtepiller... ) Jag menar inte att skälla; det är bara det att du ibland reagerar sa precis som jag själv att jag blir upprörd... En bamsekram pa dig mitt i allt!!

Izzie; jag hade ALDRIG öroninflammation som barn men har fatt det ett par ganger som vuxen.. Fy farao! Första gangen fattade jag inte ens vad det var och trodde jag fatt vatten i örat. Gjorde tusan sa ont innan jag kom iväg till läkaren och det efter en 8h flygresa..

Ang diskussionen om helsyskon/halvsyskon sa spelar det absolut ingen roll! Jag älskar bada mina syskon lika mycket, fast jag liknar den ena till utseendet och den andra mer till personligheten. Och skulle nagon komma och säga att syskonet som är halvsyskon inte är lika "riktigt" sa far de se pa andra bullar!

Start september; det var PRECIS det jag menade till Vickan. Jag är själv sa himla urdumt försiktig med att ga till läkare "i onödan", men nu i samband med graviditeten har jag varit tva ganger när det hände saker jag inte fôrstod eller var säker pa, och det var SAAAA skönt att bli av med oron (och smärtan!).

Förresten, jag vet inte om jag sa det men min franska väninna som fick MF dag 1 efter att hon upptâckt graviditeten i mars är gravid igen! Nu är hon nästan i v 12 men det verkar, peppar, peppar, fungera bra den här gangen. Det enda är att hon blivit sadär extremt franskt pipig, som jag ofta retar mig pa. Fransyskorna förvandlas ibland till sma hjälplösa dunungar som plötsligt inte kan göra nagot alls själva, utan hjälp fran store, starke mannen.. Naja, det är ju inte min business! Roligt att det fungerar för dem iaf (de är inte precis tonaringar längre - hon är 36 och han 38) även om bada är arbetslösa.

Kramar till er alla!

Förresten har NAGON som jag haft nästäppa genom hela jädrans graviditeten???
Jag väl säga att jag haft tur och allt har gatt enkelt och bra för mig, men de där sma och väldigt irriterande sakerna som konstant nästäppa och kliiga fötter har jag iaf fatt pa halsen! Jag bara hoppas pa att det försvinner/gar tillbaka till vanligt sedan...

Eh om man skulle döpa barnstackarn efter var hon tillverkats sa skulle väl var fa heta Malm (Ikeasängen här hemma... ) Inte sa spännande... Fast man kunde kanske spinna nat pa nyarsafton istället da... Nueva Annelia eller nat *fnisss*

Här är vädret faktiskt fint men jag orkar inte ga ut.. Jag brakade just med maken per telefon och blev sa förbannad att tararna sprutade!

Han kan inte fatta att jag tycker det skulle vara jobbigt om hela hans familj pa 5 personer kommer en helg i oktober (beräknad förlossning 20/9). Jag fattar visst att alla vill komma men fanimej inte samtidigt! Orsaken skulle vara att de inte har rad att komma om de inte samaker (och hotell är inget alternativ nej).
Var lägenhet är visst pa 125 m² men vi har bara tva sovrum (vart och barnrum/gästrum) och jag bara fasar över att ha folk sovandes överallt när man har en ny liten som antagligen inte sover om nätterna...

Cicci - sa skönt att höra! Da kan jag iaf hoppas att det försvinner med förlossningen!

Koko; ja jag vet inte men totalt sju vuxna i en lägenhet med bara tva sovrum och en nyföding later inte nagot för mig; i synnerhet som att jag behöver ga runt bara för mina kliande ben om nätterna, för att inte tala om att lugna en ev skrikande bebis. Kan jag da inte ga utanför sovrummet för att det sover folk överallt sa far jag panik.
Makens familj älskar tyvärr att leva ovanpa varandra; jag minns med fasa en jul i hans studentlägenhet där jag sov med hunden pa benen och de andra 7 snarkande i nacken. Andra tycker kanske lägerkänslan e mysig - men inte jag!

Jag kom däremot pa att en lösning kan vara att vi aker till hans föräldrar istället - da har alla sitt eget rum och det finns plats att röra sig pa. Bara att hoppas att bebisen gar bra att aka bil med istället

Brudsommar; ja jag rekommenderar VERKLIGEN inte att ga in i en grav med övervikt. Jag hade av olika skäl gatt upp mina kilo (jag hade gatt ner 22 kilo till min trivselvikt pa 80 kg för 178cm; som jag väger pa bröllopsfotona i galleriet) och startade grav pa 101kg... även om jag är ganska lang och ingen nagonsin tror att jag väger sa mycket eftersom jag har stor muskelmassa under fettet med, sa är det ALLDELES för mycket.

Sa snart jag bara far efter förlossningen sa startar jag om mitt viktväktarprogramm och tar tag i nagon slags träning igen. Innan vi startar pa en tva ska jag definitivt ner till min normalvikt. Det är för tungt att bära pa annars, plus att gravidkläder är jättesvara att hitta när man dessutom är stor i sig själv.

Jag var dock inte sa snabb som Vickan förra gangen; mina första 10kg tog 10 veckor men de följande 12 tog nästan ett ar.

Omsan; hade jag inte fatt vräka ur mig lite här da och da.. hade nog maken fatt sina fiskar varma lite fôr ofta.

Det blir ju oftast bättre om man tar sig tid att tänka efter innan man ger sig in i tyngre diskussioner!

MSW; det är sa himla olika det där med trycket; Som min mamma sjuksköterskan säger; för att ha säkra värden att jämföra med ska trycket helst alltid mätas vid samma tillfälle pa dagen, efter vila, med samma apparat och helst samma skôterska.
när de mâtte upp mina konstiga tryck gjorde det de med 5 olika skôterskor och 4-5 apparater medans de hade mig att byta rum och greja. de lyckades ju dessutom mäta upp jättestora skillnader fran en arm till en annan vid samma tillfälle.
Mamma mätte sedan under tre veckor pa mig hemma och mätte varje gang upp mitt vanliga tryck pa bada armarna.
Din skillnad i undertrycket är nog ingen fara.. de hade ju sagt nagot da. Lag övertrycket pa samma som vanligt? För mig later ju ditt tryck jättelagt (mitt vanliga ligger runt 135/85)