Ännu en tur med barnkarusellen

Telis, jag blir så glad för er skull! Jag hoppas verkligen att det löser sig för er!

Frejis, du har rätt i för sig, det är onödigt att ständigt älta "varför?". Men hoppet finns ju alltid där, i alla fall så länge man inte vet med all säkerhet att det verkligen inte går, och hoppet har två sidor. Upprepa mantrat, ni kommer säkert att ha en fantastisk tid där!

God natt Vickan! Trötta inte ut dig för mycket nu! *vickar läraraktigt med pekfingret*

AM; jag brukar nästan alltid hitta konserverade körsbär på Coop. Annars kan man alltid prova i affärerna som har polsk mat. Det finns nog två stycken i Stockholm.

Jag förstår inte mig själv. I går natt var jag jättesugen på att rensa, och började faktiskt smått vid midnatt, men nu har jag ingen lust alls.

Jag har absolut inget intressant att tillägga gällande ÄD-diskussionen (och det borde egentligen stoppa mig från att lägga mig i, men men...), så jag skriver ned mina tankar i enkätform.

1. Kan du tänka dig ta emot ett ägg? Svar: Ja.
2. Kan du tänka dig ta emot sperma? Svar: Ja.
3. Kan du tänka dig att donera ägg? Svar: Ja.
4. Kan du tänka dig ha en surrgoatmamma? Svar: Ja.
5. Kan du tänka dig att bli surrogatmamma? Svar: Nej.
6. Kan du tänka dig att bli inseminerad utan att ha en partner?
Svar: Ja.
7. Kan du tänka dig adoptera? Svar: Nja.

Fast å andra sidan så är det så jag känner innan någon av sakerna är min realitet.

Angående dejten. Om den blir av vore det snällt om ni kan skriva tiden och stället i tråden, så kan jag kanske smyga förbi.

Här är en till som snörvlar och hostar så jag tror att lungorna ska hoppa ut. Jag fattar inte varifrån den här förkylningen kommer eftersom jag har knappt träffat några andra människor än J på sista tiden. J har också fått en helt vidrig torrhosta, så vi har bunkrat upp med hostmedicin som kommer att räcka i ett år framöver. Minst tre olika sorter. Bisolvon någon?!

Frejis, usch, trodde att du hade bara drabbats av tanten och inte av ett missfall. Förstår att du känner för att ta det lugnt ett tag. Samla krafter och känn efter. Eller skit i att känna efter och försök att ha det roligt ett tag. Här följer en totalt irrelevant historia, vars syfte är att ge hopp (fast när det gäller mig brukar jag bara reta mig på den typen av berättelser, eftersom de inte hjälper MIG ett skit). Js mamma var 42 år när hon blev gravid med honom, och hon hade fått ett flertal missfall innan. Äh, det blev inte så mycket som en historia, utan snarare som fakta. En kram till dig i alla fall!

Oms, jag tycker att du är cool som vågar komma med åsikter som skiljer sig från många andras! JAG hade aldrig vågat det! Jag brukar akta mig för den typen av diskussioner, speciellt i skrift, för det spelar ingen roll om man bara vill uttrycka sin åsikt och menar inget ont, så läser man ALLTID in något i texten som kanske inte finns där. Man tar nästan alltid åt sig personligen, så är det bara. Du undrade varför det är mer okej att vara för något i stället för att vara emot. Tja, förmodligen för att man ses som en bakåtsträvare och stofil! Och vem vill vara sånt? Förresten, har jag berättat om att jag drömmer om att vara en hemmafru? En sådan som hämtar tofflorna åt sin make och har middagen klar när han kommer hem från jobbet? (Nåja, en dröm i teorin i alla fall. Det finns en liten risk att drömmen skulle sluta i ett styckmord)

Liten, kul med stövlarna och shoppandet! Hade jag haft råd skulle jag kunna köpa massor med klänningar och kjolar i år. Det finns hur mycket snyggt som helst i år.

Usch, jag borde verkligen också handla kläder, eftersom det mesta jag har är för smått för mig. Till och med trosorna (resultatet är ett väldigt osmickrande hantverkararsel) är för små. Provar fortfarande kläder i "min" storlek, och har inte riktigt fått in det i skallen att det inte längre är min storlek.

Jag kollade in heminredningslänken som Vänner tipsade om. Och jag förvånade mig själv. Alltså, jag blev förvånad av min reaktion, och jag förstår den inte riktigt heller. Jag skämdes, ja, jag skäms fortfarande. Det är på något sätt så pinsamt att se andras överdrivet inredda hem.

Jag har bestämt mig för att göra om i sovrummet efter nyår. Inte för att det egentligen behövs, utan för att jag har tröttnat. Vill ha nytt. Som vanligt med mig så ser jag allt framför mig innan jag ens har lyft penseln mot väggen. Åh, det kommer att bli så snyggt och praktiskt. Mörkgrå fondvägg, ljusgrå väggar, nytt tak (det behövs faktiskt eftersom jag har lagat papptaket med silvertejp), vita högblanka garderober (och på den ena ska det vara en kvist med körsbärsblommor), mörkgrått överkast, matchande påslakan så klart (de gamla kommer självfallet att kastas), många prydnadskuddar i olika nyanser av grått och tre ceriserosa. Möjligen en ceriserosa filt ska ligga prydligt vikt i fotändan av sängen.

De ceriserosa kuddarna och det mörkgrå överkasten har jag redan köpt. Och jag blundar med öronen när J skriker: Jag tänker fanemej inte sova i ett jävla ROSA sovrum.

Men när jag tittade på andras sovrum, så såg det plötsligt så jäkla löjligt ut. De där matchande kuddarna, som var nyfluffade inför fotograferingen. Den där vasen som passade perfekt ihop med filten som hängde snyggt över stolen. Allt det där såg så himla sorgligt ut och jag vet inte varför jag tycker det. Skämmigt värre faktiskt.

Nu tror jag inte att det kommer att hindra mig från att fluffa de ceriserosa kuddarna, jag vägrar trots allt att ha fel färg på disktrasan (som jag ändå gömmer under diskbänken), men jag tror inte att jag ska titta in på den hemsidan fler gånger. Jag tänker låtsas om att mitt sovrum inte kommer se så där sorgligt ut, och jag tänker stoppa undan den där konstiga känslan som jag inte förstår!

Hahaha! Vem var det som sa att hon ser ut som Mästerkatten med stövlar? Koko? Hahaha, jag skrattar åt det fortfarande eftersom det var en så träffande beskrivning.

Jag säger som jag sa någon gång vid en tidigare skodiskussion. De flesta stövlar går att förstora eller förminska i skaftet. De flesta av mina kängor är förminskade åt mig. Kostar ca 250 kronor.

Är det ingen annan än jag som köper skor på Sko Uno?!

Brrrr, det hade jag inte heller klarat av. Jag tar dessutom nästan aldrig av mig strumporna så jag har aldrig fina högklakade skor på mig.

Man "får" en timme Lappis. Men har ingen aning om det är nu i helgen