Ännu en tur med barnkarusellen

och tack för alla välkomnanden! Känns skönt att vara tillbaka igen!

Grattis Saffranin!

Vi har varit på korsika!

Mrs B
ooh, fråga igen vad det var - jag vill ha alla tips!!!

Imorgon ska jag på cellprovtagning, najs....

hmm, nu har jag ett par hundögon framför mig så jag ska nog logga ut och gå och lägga mig i soffan... Jaha, trodde jag - nä nu vill han städa. Vafasen!

*susar in med strykjärn och strutsmopp i högsta hugg*

AM
*noterat* Wow, I like Rocky Road! Det där lät ju helt makalöst, måste prova någondag!

Fick ni som provat min kaka någon fontän???

Junilejon, ska kolla din blogg vid tillfälle!

BS
Jo, här är visningarna alltid på vardagskvällar och inte så sent. Dumt för oftast får man gå tidigare från jobbet (om man nu har nåt) men å andra sidan så är helgerna fria.

Visning om några timmar så jag måste städa nu. Tjingeling!

vad var det för sorts frosting? Du kan ju ta samma som ska vara på min kaka, den stelnar ju och är jääääääättechokladig. (nu har ju inte jag receptet här...). BTW om ni ska baka den så är 85% lite för mörk, ta 2x200 g mörk marabou + 70% Lindt om ni vill ha lite mindre beskt. För oss som inte äter den med kaffe (de verkar ju ha fel på smaklökarna)

*städar vidare*

lapinette!!!! Välkommen hem! Större bröst, va? Hehehehhehe...

Frullan
Har tantarslet kommit?

Ang ÄD - fasen vad bra skrivet telis! Nu blev jag ju helt plötsligt FÖR! Inte för att jag var särskilt emot det förut men rent personligt trodde jag inte att det var min grej - har inte heller tänkt så mycket på det. Dock har jag alltid tyckt att hellre att P får bli pappa än att jag ska få barn. Men sen är jag väldigt törstande efter just själva graviditeten också, jag vill klappa mage och sjunga, spela Mozart och bli beundrad för att man är så fin som gravid!

Och Omsan skrev väldigt bra också!

Men samtidigt är det så svårt att jämföra adoption och ÄD. Har man inte behövt vara i situationen att kämpa för att bli gravid så är nog alternativet adoption, om man skulle försöka sätta sig in i situationen, ett naturligare (farligt ord) steg. Men om man nu har väldigt svårt för att bli gravid (särskilt om det är äggen som spökar), varför ska man då förväntas vara den goda, oegoistiska människa som adopterar - längtan efter att få vara just gravid är väl det som iaf driver mig att försöka hitta alla sätt det går att få bli det. Det är vi värda lika mycket som alla andra. Samtidigt måste jag dock säga att jag har sett så himla många fantastiskt söta, adopterade barn så jag hade kunnat röva bort dem allihop. Och det ÄR en god gärning. Men det är äggdonation också, vilken gåva! Och vad tycker ni om spermadonation, det är väl vanligare?

Och som Sweetie säger, hon har ju samma gester och kroppspråk som sin mamma - så i båda fallen (ÄD och adoption) så kommer ju barnet att präglas av föräldrarna oavsett vems gener som är inblandade.

Jag är ju så inkletad i skiten att bara få ett plus, så jag tänker nästan inte längre på vad som kommer sen - ett barn. Jag vill ha ett PLUS!! Få följa med varje vecka som går, lyssna, gissa, längta, få mage... Och visst, barn är ju målet. men just nu känns det så jävulskt långt bort.

Liten
crap med bilen! AAAAAAAAARRGGHHH! Jävla biljävlar, bara kostar pengar hela tiden!

JOO förresten! Vi har nu haft 4 par (eller en äldre man, en äldre kvinna, ett ungt par och en 30-årig kille)som tittat på lägenheten, och alla är intrsserade! 100% som vill ha vår lägenhet! Ny visning på måndag, hoppas att fler hakar på då. Men vi är nöjda bara vi får utgångspriset (försöker vi intala oss ).

Oms
Jo, men att ta en spermadonator om man är singel jämfört med om mannen man älskar och lever med saknar spermier är ju helt skilda saker.

I slutändan handlar det väl ändå om hur man är som förälder, inte om hur det gick till. En del blir gravida trots att de inte vill, kan eller vet hur och lever i destruktiva förhållanden, blir lämnade, bryr sig inte nämnvärt om barnen eller tar droger under graviditeten (ni märker att jag smygläser på FL, va?). Om nu någon som längtat sig halvt fördärvad äntligen blir gravid, med någon annans ägg eller spermier, så tror jag att det blir en kanonförälder som vet vad det innebär och ser fram emot detta lilla knyte.

Shit, nu måste jag sticka! Ska på akupunktur om en halvitmme!

Synd mitt i en intressant konversation!!!!

Oms
nej, jag tycker inte att ensamstående mammor är sämre föräldrar, det jag menade var att såna som inte vill blir gravida *knäpper med fingrarna* men jag vill jättegärna och är inne på försök 24. Jag tycker det är jävligt orättvist att det fungerar så lätt för dem som inte ska ha eller vill ha (eller om mannen inte vill ha och kräver abort, jepp, inspirerad av FL), men inte för oss som verkligen vill (nu vet jag att även om man blir gravid fort så vill man ha barn, men er blandar jag inte in här ).

Jag tycker inte att att bli gravid är någon prestation, däremot är en graviditet något jävligt fantastiskt häftigt att få vara med om. Synd att du inte tycker det och har det något att göra med att det inte var så big deal för dig att bli gravid?
*********

Men jag kanske är dum i huvudet som fortsätter försöka och inte har ställt mig i adoptionskö än. Men jag mår gärna illa i 9 månader bara jag får bli mamma. Men det verkar vara fel sätt att tänka. Man ska ju inte tänka så mycket. Händer det så händer det. My ass.

Visst är det så att alla våra ståndpunkter utgår ju från var vi står i livet och har varit med om. Hur mitt problem löser sig vet jag inte, eftersom vi ännu inte vet exakt var felet ligger och har inte börjat med ivf än.

Jag känner ingen som adopterat eller blivit inseminerade i min närhet, men eftersom jag är inblandad i den här jävla soppan som jag helst hade sluppit så ser jag ju ÄD och adoption i horisonten (nu blir det ju insem med min mans spermier då). Det är ju en helt annan sak när man är där än om man inte ens behöver reflektera över det.
Fan, det här blev bra blajigt. Jag förstår ju hur ni alla resonerar och varför. Just nu blev jag bara så ledsen att det kanske är min längtan som sätter käppar i hjulet...