Ännu en tur med barnkarusellen

zozo
vad skönt att ni hamnade på samma stig till slut! men visst är det svårt, vi har inte heller alltid vandrat åt samma håll (tur att vi tog tag i det, piiuuuhhh!!). Jag har en vän som är i det läget, men där mannen inteär helt tydlig. Han vill ha barn, visst, men inte nu men gärna om något år, Det har han sagt i snart ett decennuim och hon vågar inte tjata mer. Men vad gör man då? De är Paret bland Par, tycker vi, men ska hon sätta sitt liv på vänt medan han bestämmer sig, och tänk om han bestämmer sig för att han inte vill sen? Hon blir ju inte yngre heller, hohohohoho *skrattar som en tjock gubbe med långt vitt skägg*

oj nu fick jag skäll. Måsdte gå.

Hej då!

NEJ! Fy fasen vad tråkigt Vickan! *kramar om* Håller med övriga, hoppas du fått sova och att det onda gått över!

Cicci
åååh ciccigumman, önskar att ni kunde hitta tillbaka till varandra! Förstår att det inte är så kul att läsa om dessa "perfekta" förhållanden när man inte är där själv (för tillfället). Verkar vara lite berg- och dalbana hemma hos dig, för jag uppfattade det som att maken och du möttes någonstans efteråt men nu verkar han ju ha kukat ur igen. (ursäkta språket). Vill du skiljas också? Varför vill han? Hur var det när ni gifte er, kan ni (och vill ni) komma tillbaka till där ni var då? Hoppas, hoppas att det löser sig snart!

Eftersom jag är precis som Cicci när det gäller att sätta sig in i situationer beroende på var man är själv (ja, det kanske man alltså inte ska göra men det är svårt att låta bli) så har jag väldigt svårt att förstå hur ett gemensamt mål, som att försöka få barn, kan få en att glida isär om det inte fungerar. eller förstå och förstå, för oss skulle det inte kunna hända men därmed inte sagt att det inte kan hända för andra. Visst, det är SKITJOBBIGT men det är ju en sak vi kämpar för tillsammans. MEN om en av oss inte hade samma drivkraft och inte vill ha sex runt ÄL så är det ju en annan femma, men nu är vi båda överens om vad vi vill med det här och det blir lite "han och jag mot världen". Vår hemlighet. Vår kamp. Och det är jobbigt med allt runtomkring men det är ju i stormens öga som det inte blåser. Och vi gillar att sätta på varandra. Dessutom är det ju så viktigt att stötta varandra och inte sluta sig för den andre. Jag är lite dålig på det men som tur är så skriver jag av mig här och maken tjuvläser en hel del (hahaha tänk på det!) vad jag skriver och på så sätt vet han mer än vad jag säger till honom. (Måste skärpa mig där.) Men så klart pratar vi en hel del om det och har känselspröten på helspänn av hur den andre mår. Så nej, det har inte slitit på oss utan snarare tvärtom.

oj, långa meningar och inget andrum där, SORRY!

**************

Tack, Lappis!

fan vad grape ska spruta!

OMsan
ooh, tack vännen, nu börjar ju nästan JAG gråta!

Clownissen
Finns inte ord! *kramar om*
Jag skulle själv aldrig tvekat att använda de där befruktade eskimåerna men trodde inte att det var otillåtet!

OT!!
FUCK nu gjorde Tyskland mål!

jag som bara tänkte skriva hur jäkla spännande tennisdubbeln var, 19-17 i 3:e set. Och jag som inte gillar tennis egentligen men på OS funkar allt.

Men nu är det fotboll som gäller och äntligen har friidrotten börjat! I like! Studsande snoppar i trikå till frukost! Perfekt! *tjoar som en vrålapa och hoppar jämfota i soffan*

Vickan
crap med att du fortfarande har så ont! De vill inte att du kommer in och kollar dig senare eller? Så att allt kommer ut, så att säga. Fy fan vad jobbigt!

hej Page! Tänkte på dig igår faktiskt! *kramar om hårt och vägrar släppa taget* Hehehehehehh!!! Nej, kämpa inte emot! Känn vad skönt!

Håller tummarna allt jag kan till det som komma skall! Och JAG kommer att vara kvar i tråden även om jag hoppas att jag inte är kvar på samma sida av startlinjen då.

********
Lappis
fasen, har vi helt bytt cykelbana nu, alltså??? Hur gick det med Glandinen, har du knaprat ihärdigt eller?

Långt kvar till BIM för egen del (tack och lov är jag arbetslös så jag har ingen koll på dagarna nu) och jag ska den här helgen försöka knåpa ihop lite grejer tills när vi ska vara toastmasters. HUVALIGEN! Har ni några bra idéer? Tänkte förstora ett kort på paret och så får gästerna en varsin del att måla av det på en stor duk. Om jag orkar. Skoleken känns ju trygg men lite tråkig, kanske. Ska man hålla tal också? det är ju ändå min morbror som mer har varit storebror. Får klura lite på det. AAAAAAAHHH!