Ännu en tur med barnkarusellen

Vinkar till mugglan och skrattar åt BS "pimplar välling som en alkis".

Frejis - vi kommer att starta samtdigt!!! Vad skoj med en IVF-kompis här inne på BT!

Tinga - om du har tid och ork att gå in här STOR KRAM och vad skönt att allt känns bättre och går framåt.

Låg igår och läste alla papper från Adoptionscentrum. Förklarade sedan lite för maken och att vi ska fråga lite mer om de där hembesöken hos min brors kompisar som adopterat från Ryssland. De väntar nu på ett syskon och är lite oroliga eftersom ryssarna ställer med krig.

Och förresten glömde skriva att tanten droppade brunt hela dagen men på kvällen tog hon fart. Så det är ingen tvekan varpå jag motiverades till att läsa adoptionspapper samt säga till maken att vi förmodligen aldrig kommer att få ett biologiskt barn. Han tar det faktiskt med ro. När jag hasplat ur mig sånt tidigare har han blivit förbannad för att jag är pessimistiskt så t o m han har landat i verkligheten.

Frejis - om ni kan tänka er att ta en som är äldre så går det mycket fortare att adoptera. Ju mer krav man har desto längre kö. Tyvärr är mitt favoritland en av de länderna med längst kö pga att de tillhör en av de få länder som mottar ensamstående.

Japp, denna gång vill de prova den korta metoden på mig. Jag bad dem (min läkare + CvL) kolla om jag inte ska ändra lite inför det sista försöket. Kommer även att få en ny medicin, vet inte om det är ett komplement till Gonal-f eller vad för jag ska inte träffa min läkare förrän det närmar sig startdatum.

BIMar gör jag eventuellt i Andalusien. Har som sagt inget större hopp till det här men jag vet ju ändå hur nojjig jag kommer att bli så det blir skönt att komma iväg och förhoppningsvis sysselsätta dagarna med annat. Ska i veckan även kontakta akupunkturställena jag hade kontakt med innan sommaren för att se vem av dem som har tid för mig.

Visst blir det mycket byråkatri när man adopterar men samtidigt förstår jag det. Det är ett liv som ett land överlämnar till ett annat. Visst fasen vill de veta att barnet kommer att få det bra i sitt nya land, papper hit och dit och sen lite rapportering efteråt. De flesta länder vill ju bara ha några enstaka rapporter det närmaste året.

Frejis - den ni ska göra nu är väl er andra landstingsbetalda? Ska ni sedan gå vidare privat OM denna inte funkar? Jag tror och har sagt det länge att jag du är näst på tur här inne att BIMa.

Känner du att det finns en limit för alla försök? Jag menar kommer du att nå en gräns en dag där ni helt ger upp och ligger den låååångt bort eller nära?

Har hela tiden sagt att 3 stycken och sen får det vara nog. Det är mest psyket och känslan av att inte leva normalt som gör att jag inte pallar men har även tänkt (den senaste tiden) att om läkarna säger att vi har goda chanser så varför inte köpa till ett 4:e och sista försök i vår? Har dock satt en mental gräns att det ska vara slutförsökt tills nästa sommar. Känner att jag mentalt behöver gå vidare och att jag redan har småstartat att tänka i de banorna.

Så planen är:
3:e IVF september
2:a FET november
3:e FET januari/februari (detta beror ju självfallet på hur många ägg som klarar uppfrysningen)
och om inget av detta funkar så kanske, kanske
4:e och sista IVF i april/maj/juni???

Frejis - vart har ni tänkt att gå om det blir dags för privata IVF'er? Blir det Sophiahemmet? Jag ångrar att vi inte ställde oss i landstingskön för då hade jag nog hunnit med 1-2 försök i vår med dem. Trodde faktiskt inte vi skulle behöva gå så här långt... utan hoppades väl på att det skulle lösa sig på vägen.