vill du leka mamma mamma barn?

Åh, vilken härlig tråd!

Tror stenhårt på en könsneutral äktenskapslagstiftning, större jämställdhet på alla plan i samhället (från arbetsplatsen till sjukvården till föräldraledigheten) och att fler familjekonstellationer ska accepteras och respekteras. Jag förstår inte på vilket sätt två kvinnor/män skulle automatiskt vara sämre än en man och en kvinna som föräldrar? Och i dagens samhälle där många barn har två föräldrar, två styvföräldrar, biologiska syskon, halvsyskon och styvsyskon så förstår jag inte att just mamma + mamma eller pappa + pappa skulle vara mindre värt eller sämre! Är ett heterosexuellt par som slår sina barn bättre för barnen än ett homosexuellt par som respekterar och älskar sina barn? Är en homosexuell individ automatiskt en sämre förälder för att h*n har kärleksrelationer med personer av samma kön? På vilket sätt har den sexuella läggningen något med hur personen är som förälder att göra?

Jag har vänner som lever polyamoröst, en av konstellationerna ser ut som följer:
Sara och Jonas är gifta sedan 13 år och har två barn tillsammans
Sara och Mikael har ett förhållande sedan 6 år och har tvillingar tillsammans
Jonas har ett ganska nytt förhållande med Olivia

Sara, Jonas och Mikael bor tillsammans med de fyra barnen och om allt fungerar med Jonas flickvän finns chansen att hon också kommer bo med dem framöver. Jag har haft möjligheten att studera deras liv ganska nära och det enda som skiljer dem från andra familjer är att det krävs lite mer planering i vardagen, men å andra sidan är de fler som kan dela ansvaret för barnen.

När jag ser dem tillsammans så känner jag att det är så viktigt att alla familjer bedöms individuellt inte utifrån konstellationen.

De som är emot homosexuella som föräldrar måste väl tro att det är så?

Hmm, hoppas ingen missförstod mitt inlägg ovan. Jag tror inte att någon gett uttryck för dessa åsikter här, jag bara argumenterade fritt kring det absurda i att homosexuella skulle vara sämre makar/föräldrar/människor än andra.

Har inte hunnit läsa alla inlägg än, sitter på jobbet.

Blir lätt väldigt eldig i diskussioner kring kön/genus/jämställdhet så jag tänkte att jag kanske var otydlig. Bra att du förstod!

Det intressanta i diskussionen om manligt och kvinnligt är att jag kommer från en familj där inga speciella förväntningar har ställts på barnen på grund av deras kön, jag stämmer väldigt bra in i den stereotypa manliga rollen och min bror in i den typiskt kvinnliga. Till viss del passar även min man in i den mer typiskt kvinniga könsrollen. Då kan jag inte låta bli att undra: vad är det för biologiskt fel på oss? Personligen tror jag att viss del av forskningen är vinklad på ett sätt så att vi ska stanna i de roller som är inarbetade och välkända.

Eller som en forskare sade: Om nu män och kvinnor är lika, varför ska kvinnorna in och slåss om samma tjänster, då skulle de ju inte göra jobbet bättre själva ändå!

Absolut!

Det kanske är svårt att läsa det citatet ryckt ur sitt sammanhang men för att dra den korta versionen; personen som uttalade detta är överläkare och forskare på ett sjukhus i Stockholm och har rotat fram en rapport från 60-talet som visar att storleken på hjärnbalken skiljer sig markant mellan män och kvinnor. Trots att den rapporten förkastades nästan innan den publicerats så använde hon den som källa under en intervju för boken "Hjärnsläpp! Bang om biologism!". Hon tyckte att detta med att män och kvinnor är jämställda individer som förtjänar lika rättigheter var bullshit i princip. Det var i denna bok hon fällde den underbara kommentaren: Om nu män och kvinnor är lika, varför ska kvinnorna in och slåss om samma tjänster, då skulle de ju inte göra jobbet bättre själva ändå!?
Meaning: Slösa inte energi utan var nöjd med att vara hemmafru! Ungefär...

Det finns otroligt duktiga manliga förskollärare, kvinnliga bilmekaniker, manliga undersköterskor (-skötare?), kvinnliga politiker etc etc. Det som gör att män är underrepresenterade inom en yrkeskategori som sjuksköterskor, och att kvinnor är underrepresenterade inom en yrkeskategori som bilmekaniker är inte att fallenheten att göra ett bra jobb är kopplat till könet utan att samhället är uppbyggt på normer om vad som är passande yrken för kvinnor respektive män.

Har läst någon bok av henne, det var några år sedan men jag minns klart och tydligt vad jag tyckte och tänkte!

Btw, är det någon som vet inom vilka yrken fördelningen av män och kvinnor är i princip 50/50 (i Sverige)?

Gjorde ett väldigt roligt test på nätet förra året. Det gick ut på att man löste olika uppgifter där man använde olika delar av hjärnan och sen blev varje del poängsatt för sig och då kunde man se om man hade en hjärna som var mer kvinnlig eller mer manlig. Det var ju självklart inte så att den representerade en odiskutabel sanning men det var ändå lite roligt.

Jag har aldrig värderat att vara hemmafru/arbete med barn lågt, däremot så vet jag att det livet inte passar alla. Dessutom undrar jag när antalet hemmamän kommer vara lika som antalet hemmafruar?