Nu blir jag arg!

Är det dumt att få 'DET' beviset på att han verkligen älskar en... isåfall måste jag vara en riktig idiot.

Det börjar nästan låta som att det är fel att nu för tiden låta mannen vara den som friar. Sorry tjejer: blev ni friade till så är ni visst fast i ett förhållande med en riktig mansgris. Han tänker förmodlingen ge er en fotboja fastsatt vid spisen till er nästa årsdag/bröllopsdag, så att du ska veta din plats...

I vårt fall är det oftast jag som sett till att vi tagit det nästa steget i vårt förhållande... nu vill jag för en gångs skull att det ska vara HAN som tar det steget. Frågar jag kommer jag inte att vara nöjd varken med mig själv eller med honom. Frågan om han verkligen älskar mig så mycket eller inte kommer alltid att finnas där om jag skulle var den som frågar.

Jag har all förståelse för alla de brudar som var den som friade, det är absolut inget fel med det, men det är inget som varken han eller jag vill. Varför ska det vara någonting så hemskt att vilja ha det lite traditionellt...

Fast... med tanke på hur det finns vissa bridezillas över hela världen som inte låter ens blivande maken bestämma sin klädsel för att han inte har någon smak... varför ska han då få vara den som friar... Nej, mer diktatur-feminism har väl aldrig skadat.

Jag håller med dig till 110%.

Då känner mn sig ju VÄÄÄÄÄLDIGT mycket bättre... "Jag tycker synd om dig så vi kan väl gifta oss..." Är det bara jag som tycker att det är fel orsak att gifta sig...

Nancy Drew skrev 2008-08-24 10:53:43 följande:

Det är lika dant åt andra hållet också... om tjejen friar så är det oftast så att mannen svarar ja... men är egentligen inte redo för det heller. (Men i båda fallen svarar den andra ja för att de älskar denne person så de vill inte säga nej.)

Här är en till som har pratat med sambon och båda vill gifta sig, men vill ändå få frågan. Dessutom att få chansen till ett underbart och romantiskt överraksnings frieri om man vet att man kommer svara ja är några av de bästa sakerna jag vet.

Jaha... så om man är förlovad så tvekar man... herregud vad knäppt det lät!

Personligen så anser jag att om man inte ens kan påstå att man varigt förlovad för att det är töntigt undrar jag varför man gifter sig... borde inte det också vara töntigt.

Att fria och att vara förlovad är en av de mest romantiska saker som man kan vara med om, speciellt om man senare tänkt att gifta sig. De flesta som jag pratat med säger att det är den mest underbara tiden i sina liv.

Dessutom, om man inte ställer frågan över huvud taget så kan man inte gifta sig... eller vaknade ni en dag och någon annan kom och drog med er till kyrkan. Troligtvis inte... även om ingen av er sa "vill du gifta dig med mig" så måste ni åtminstonde ha sagt NÅNTING där ni kom överrens om att gifta er... Då har det alltså blivit en typ av frieri och då har ni även varit förlovade. Förlovad kan man vara även utan att ha skaffat ringarna. Från den dagen då ni bestämde er för att gifta sig till bröllopet kan åtminstonde jag påstå att ni var förlovade... eller?

Visst kan man hålla med dig om att det kan låta som att mannen skulle göra en uppoffring, men i mitt fall vill jag att han ska fria (om/när han gör det) för att han vill gifta sig med mig. Jag skulle känna det som att det verkligen blev en uppoffring för honom om det var jag som friade...