Nu blir jag arg!

Ja något är fel! MEN, det behöver inte betyda att förhållandet är patriarkalt. Det kan vara så enkelt att de inte är rätt för varandra. Om man lever ihop och älskar varandra så gör man väl vad man kan för att den andra inte ska må dåligt. Ser man att ens partner mår skit över något och man inte gör något åt det så är man väl ingen bra partner vare sig man är man eller kvinna. Man kan ju inte fria för att den andra mår dåligt men man kan ju ta upp samtalet. Jag tror tyvärr inte lösningen i ett sånt fall är att man själv friar. Det allra mest jämställda måste ju vara att man skippar frieri helt och gemensamt diskuterar saken. Det kan ju vara precis lika romantiskt om man skapar rätt förutsättningar. Levande ljus och en god middag tex.

Det spelar väl ingen roll vem som friar?! Hos oss var det ingen som friade utan det var ett gemensamt beslut. Jag hade väl egentligen en liten dröm om riddare på den vite springaren, smäktande violiner osv men var liksom inte beredd att vänta utan tog upp det till diskussion. Däremot gillar jag överraskningar men har en sambo med ganska dålig fantasi men nu har jag ordnat en liten överraskning till mig i alla fall. Jag har nämligen bett honom att fixa för bröllopsnatten utan att berätta för mig innan. Jag har alltså ingen som helst aning var vi ska. Det blir kanske hem? vem vet? Jag vet dock att det inte blir tält för min m2b är den största fryslorten som går i ett par skor.