Världens lyckligaste, men lite ledsen ändå..
Min stora kärlek friade till mig i onsdags, det var helt sagolikt, otroligt romantiskt och alldeles alldeles underbart, den absolut bästa överraskningen någonsin! Jag är så oerhört lycklig och svävar runt tillsammans med min blivande make på fluffiga rosa små moln..
Jag har väl med andra ord inget att klaga över, men det är bara inte min dag idag och jag vill helt enkelt skriva av mig lite.
Av någon anledning så ville jag väl tro att våra vänner, familj o bekanta även de skulle bli glada och gratulera och kanske någon komma med en liten blomma eller ett kort. Men icke.. Hans föräldrar blev glada och vi var förbi dem och drack te, de sa grattis när vi kom dit och sen var det färdigpratat om det, men glada var de. Min mamma berättade jag för över telefon, hon ville först inte höra vad jag sa och sen var hon tyst innan hon harklade ur sig ett falsk grattis. Hon tycker om min blivande man men är fortfarande bitter över att min förra relation tog slut och hon anser att även jag borde vara bitter förmodar jag. En av mina vänner är riktigt glad för min skull, det vet jag och hon har fullt upp med hus och småbarn så jag förstår att hon inte hinner, men ändå.. Ska väl tilläggas att jag alltid firar mina vänner och deras barn, det är förlovningar, bröllop, babyshower, födslar, dop, födelsedagar, namnsdagar, nytt jobb, nytt hus.. Tänk så mycket roligt det finns att fira.
Jag kräver ingenting av mina vänner eller familj, jag är bara förvånad och med tanke på att jag gråter över sådanthär trams så har jag förmodligen pms..
Hur gör ni när vänner till er förlovar sig? Bara nyfiken..
Förlåt för deppigheten och ha det bäst!
Kram kram