Telis
I know, den tar aldrig slut! Vi har hela frysen full och då har vi ändå haft den med på kräftskiva, 31-årskalas för maken, avtackningen på Ps jobb, till mitt jobb... Fast vi har bakat den 2 ggr, men det är sjukt mycket kaka i frysen. 
Muffins
hahah, tänkte om du bokade en bana på riktigt istället! hahah!!!! Receptet är skrivet i andra tråden, men jag ska se om jag hittar den...
NY var grymt! Jag lyckades inte shoppa så mycket. 
Jag valde butik, men det var maken som knatade ut från butiken med en påse i handen. Och den påsen var inte min. 
Hahahha! Vi har njutit av atmosfären, varandra, solen och värmen. Men jag hittade ett par jeans, ett par byxor, en keps, en Rangers T-shirt, 2 långärmade toppar, två stickade tröjor. Tyckte att det var billigare men det är ju inte samma som billigt. Och eftersom jag har a-kassa och såg ett hus hägrandes i horisonten redo att fyllas så åkte snålgaffatejpen på. 
Just det! Vi köpte en systemkamera också.
muffins
En Canon D40 (huset), med extra batteri och 4 GB minneskort kostade 1100 dollar. Vi har ju redan en massa objektiv så därför blev det bara ett hus.
Idag har jag sökt *tada* 8 jobb! Duktig va? Fast 4 var i Sthlm och ett i Västerås.
när vi hade varit tillsammans i 3 år så flyttade jag 30 mil bort för ett jobb. Jag höll på att längta ihjäl mig men jag har alltid varit övertygad om att man ska göra det man själv vill, ge varandra samma frihet att gå sin egen väg i livet fastän man är tillsammans. Vi sitter ju iofs ihop som ler och långhalm oftast och gör nästan allt tillsammans, men vi vet ju att vi trivs bäst ihop och att vi ändå kan stå själva när vi är ifrån varandra. Jag tycker att det absolut stärkt oss, även fast det var sjkut jobbigt vissa stunder. Nu när han jobbat borta i veckorna så har det gått lättare, men dels är vi äldre och dels har vi råd med telefonräkningen. Vi pratar säkert 5-10 gånger per dag, även fast han är hemma och jobbar (3 dagen idag!). Och det är lättare när man vet att det inte är så långt till man ses.
Sen ska man heller inte ha så höga förväntningar på tiden när man väl träffas, när han gjorde lumpen så var det också sjukt jobbigt att längta hela tiden men sen var vi nästan osams när väl helgen kom för jag ville att han skulle vara romantisk men han sov ju bara för han var helt slut. 
Fast då var jag ju 17-18 år också och lite mer lättstött *fnissar*
Som sagt, prova en tid! Säg ett år, eller ett halvår, och funkar det inte så flytta hem. Du har ju Anne här som stöd (och vi också såklart!)
muffins
Jag tror nog att klarar man ett distansförhållande en längre tid så klarar man allt. Vad är det som säger att om man stannar hemma så är man på säker mark - det kan ju ta slut även om man bor ihop. OM det tar slut hade det kanske gjort det förr eller senare ändå? Det kanske inte är avståndet som ställer till det.
Jag råkade ut för många frestelser, jag var ju trots allt säsongsjobbare med en massa folk i samma ålder i samma situation (fast de andra var ju singlar...) som bara partade och hade kul. Det kunde nog gått illa om jag inte insett att de som flörtade med mig betedde sig likadant mot andra - P var bara så mot mig allena. 
Men först ska du ju få jobbet, så ingen idé att grubbla dig grön! 
anne på grönkulla skrev 2008-10-16 12:40:02 följande:
Anne
å sen bah kaa-ching!!!
öhh... ja kanske lite mer vardaglig löööv! 
JO, så måste det vara. Det man har längtat efter och lärt sig att man vill ha. Vardagen med varandra.
Bonga in den bara! *kaa-ching*
typiskt mig, börja väldigt filosofiskt och vackert och sen avsluta med en sexanspelning. Sorry!
Nu måste jag göra mig iordning för lite akupunktur! See ya!
