Delad föräldraledighet?!

Man kan ju bli både sjuk och arbetslös, och då hamnar man på ungefär samma nivåer som om man är föräldraledig.

Barn kostar pengar på alla sätt och vis. Det tror jag inte att någon försöker sticka under stol med. Om de fasta kostnaderna är så höga att man inte har råd med att ena parten blir sjukskriven några månader (eller är föräldraledig) så skulle jag nog rekommendera att man ser över sin ekonomi redan innan det värsta händer (värsta betyder inte att man får barn, utan att man blir sjukskriven eller arbetslös).

Utan att veta mer om just er situation så undrar jag varför det alltid är MÄNNEN som är så oumbärliga på sina jobb att de inte kan ta ut hälften av föräldraledigheten...?

mme Monique skrev 2008-09-25 15:32:30 följande:

Jag ifrågasätter inte alls att det ger er bättre ekonomi om du är hemma. Men om barnet är planerat så har man ju minst nio månader på sig att lägga undan extra pengar så att båda har råd att vara hemma med barnet, eller hur?

Kan bara instämma i det du skriver. Det är skrämmande att bara 20% av all ledighet tas ut av männen. Visst var det 2008 senast jag tittade i almanackan?

Naturligtvis får ni bestämma själva. Det jag (och fler med mig) har åsikter om är huruvida ojämställdhet ska sponsras via föräldraförsäkringen. Du får vara hemma i hur många år du vill, men jag ska inte behöva betala för det.

Jag har en kollega som inte alls trivdes med att vara föräldraledig. Hon var ändå hemma i några månader innan hennes man tog över. Det gick utmärkt, och hon är glad att hon var hemma 1/3 av tiden.

Personligen är tycker jag att det Isländska systemet vore en bra början. Där har mannen 1/3, kvinnan 1/3 och 1/3 får disponeras valfritt.

Men återigen: ingen hindrar er familj från att bestämma vem som ska vara hemma. Det är de statliga bidragen som inte bör sponsra er eventuella ojämställdhet, enligt min åsikt.

Ja, jag tycker att dagens föräldraförsäkring sponsrar ojämställdhet. Hur vill du annars förklara att bara 20% av all ledighet tas ut av män?

Jag säger inte att ekonomi är ointressant. Men om en familj inte klarar av att låta mannen vara hemma med barnen under 6 månader för att man då inte klarar sig ekonomiskt - hur tänker man sig då att det ska funka om mannen blir sjukskriven eller arbetslös?

Nej, en tredjedel är bunden till mannen och en tredjedel till kvinnan. (Jag är osäker på hur det ser ut i de fall där det inte finns någon pappa med i bilden, men det kan jag försöka ta reda på).

Om ena föräldern inte vill vara hemma någon tid alls så skulle det ju här i Sverige ändå innebära att den andra föräldern kan vara hemma i ett år. Det är en VÄLDIGT lång tid jämfört med de flesta andra länder.

Och återigen, visst får varje familj bestämma själv. Men staten ska inte sponsra ojämställdhet.

Staten ska naturligtvis ta sitt ansvar när det gäller löneskillnader. Men staten är ju inte den enda arbetsgivaren i landet, och kan inte styra över löneutvecklingen inom den privata sektorn.

Jag har aldrig sagt att man ska acceptera ogrundade löneskillnader. Det är dock inget skäl till att inte dela på föräldraförsäkringen.

Ja, så har jag förstått de isländska bestämmelserna. Jag ska fråga min man senare ikväll om det stämmer -han har bott på Island.

Jag tycker att 1/3 (minst) av den bidragsberättigade föräldraledigheten ska vara bunden till respektive förälder. Varför tycker du att det är bra om en förälder kan ta i princip hela ledigheten?

Men jag förstår ärligt talat inte hur det kan vara bra att en förälder tar hela ledigheten? I dagens läge är det ju mammorna som tar 80% av all ledighet. Tycker du verkligen att det är bra? Gynnar det barnen?

Ja, visst finns det föräldrar som inte vill vara hemma med sina barn. Jag vågar mig på att gissa att dessa föräldrar till största delen är män.

Jag vill att nästa generation ska växa upp i ett samhälle där våra döttrar inte får lägre lön och diskrimineras på arbetsmarknaden. Det motverkas bäst genom att våra barns föräldrar faktiskt går före med gott exempel. Om pappor tar ut halva ledigheten så blir inte företagare mer rädda för att anställda kvinnor i fertil ålder jämfört med män i fertil ålder.

Det jag gör som enskild människa påverkar min omgivning. Jag är inte alls perfekt på nåt vis, men jag försöker leva på ett sätt som gör världen bättre. Det kan handla om allt från att köpa rättvisemärkta och miljövänliga produkter till att stödja seriösa välgörenhetsorganisationer eller engagera mig politiskt. Det ena utesluter inte det andra, för jag tror att allt hänger ihop.

En kollega till mig jobbar 80%, och hennes man gör detsamma. Han jobbar dessutom en del under helgen, så barnen har inte så mycket tid på dagis. Det funkar utmärkt för dem!

Jag har inte sett någon här som vill förbjuda människor att bestämma själva över sina liv. Däremot är vi många som är intresserade av hur de ekonomiska styrmedlen används för att påverka samhället i stort.

Vill du vara hemma med dina barn i flera år får du naturligtvis vara det. Men ska jag betala för det? Det är kärnfrågan.

Jag tror inte att 50-50 är möjligt i dagens läge. Vi har inte kommit så långt ännu som samhälle. Men 33-33-33, dvs den isländska modellen, tycker jag är fullt rimlig.

Även om pappan bara tar ut sina 10 dagar och mamman sedan tar 33+33 så bör mamman kunna vara hemma ett år, om vi utgår från hur det ser ut idag. Ett år är sannerlige inte lite om man jämför med andra länders föräldraförsäkringar.

För övrigt betalar jag gärna några extra skattekronor om de används till att täcka kostnaderna för att fler pappor är hemma med barnen!

mme Monique skrev 2008-09-26 12:14:26 följande:

Klart man vill ha en högstatusman! Det är därför jag gifte mig med en lastbilschaufför

Staten måste inte alls bestämma hur länge ni är hemma. Däremot bestämmer staten hur man fördelar skattemedlen. Vi är många som inte tycker att det är rimligt att föräldraförsäkringen ska delas på ett annat sätt än idag. Själv förespråkar jag 1/3 till mamman, 1/3 till pappan och 1/3 valfritt.

Hur tänker ni er då att ni skulle klara er om din man blir sjukskriven eller arbetslös?

Japp, det är islandsmodellen. Visst tycker jag att 50-50 vore idealiskt, men islandsmodellen tror jag är realistisk. Vår föräldraledighet är dessutom så lång att även om alla dagar inte tas ut så kan en förälder vara hemma rätt länge.