passionsblomman skrev 2008-09-25 17:36:50 följande:
Vi har redan ett samhälle där vi strävar efter jämanare fördelning i antal uttagna dagar, men jag vill påpeka att exakt uppdelning i sig inte gör hela världen rättvis. Det är tex många fler män som flera år i rad tar lååånga ledigheter i samband med sommar, jul och annat kul. I min egen familj har vi båda faktiskt tillbringat väldigt mycket tid tillsanmmans med vår son då min man jobbat nattskift under de första åren= han har varit hemma i skift, dvs 3-5 dagar i sträck helt ledig, och de dagar han jobbat har han kunnat träffa sin pojke flera timmar varje dag ändå pga de udda arbetstiderna. Jag däremot, som först var arbetslös, sedan pluggade och sist började jobba butikstider har tagit många fler av dagarna från f-kassan än han gjort, men vi har fått ihop det så att vi båda fått dela vår sons första år. Idag står jag i begrepp att starta eget och inser att det får konsekvenser för hur uppdelning av VAB och F-ledighet skulle se ut om vi lyckades få ett barn till(- vilket tyvärr inte lyckats än på 7 år) Barn är verkligen ingen självklarhet och heller inte hur man som familj löser sitt pusslande. Som tidigare sagts så ser ju livert olika ut för alla och statistik påverkas ju av allt möjligt. Ensamstående mammor som är själva ända från början tex, det finns alla möjliga orsaker till frånvarande föräldrar. Jag kan också känna att det faktiskt handlar en hel del om hur ens graviditet och förlossning varit. Man kan som nybliven mamma behöva ganska mycket mer tid på sig i sin nya roll än att man av samhällsideologiska skäl ska jobba och vara produktiv ("graviditet är minsann ingen sjukdom"),glatt trycka ut barnet och helst åka hem samma dag, komma i de gamla jeansen, hålla kontakt med väninnorna(man får ju inte sagga ner sig och bli tråkig) jogga med coolaste vagnen,visa sexuellt intresseför sin man (man får ju inte låta barnet konkurrera ut honom)amma i exakt 6 månader, varken mer eller mindre och sedan käckt lämna över utan ångest eller egoistiska känslor av att vilja vara kvar hemma. Herregud! Vi är faktiskt olika, vissa kompisar till mig vill absolut inte vara hemma någon längre tid-jätteskönt för dem då att de kan dela tiden med en man som tycker det är
bra.Själv vet jag att min man tyckte det var skönt att komma hemifrån emellanåt, medan jag inte alls saknade jobbet(-det beror ju på vad man har för jäkla jobb också). Men ibland undrar jag om det ändå inte finns en del biologi med i våra så himla moderna liv. Jag lever som kvinna med mina hormoner precis hela tiden och det var väldigt tydligt både under graviditet och efteråt. Det är svårt att jämställa bort det faktiskt även om jag inser de arbetsmarknadspolitiska fördelarna med att chefer skulle vänta sig mer jämnfördelad frånvaro mellan far/mor. Tyvärr tror jag inte att det är enda anledningen till orättvisor på arbetsmarknaden utan ibland bara ett bekvämt svepskäl. Lycka till all som håller på att bilda familj och må ni få lösa saker och ting till det bästa för just er!
Det alltför många jämställdhetsivrare tenderar att glömma bort är just den mänskliga biologin. Politisk korrekthet av idag förespråkar ju att den enda skillnaden mellan man och kvinna är det som befinner sig centralt placerat mellan benen och att vi därutöver är renodlade kulturvarelser utan hormonell inverkan på det sätt vi tänker och resonerar. En intressant iakttagelse i sammanhanget torde ju vara det faktum att transsexuella människor behandlar sig med könshormoner och därmed uppvisar stora kognitiva och emotionella skillnader jämfört med förut.
När "jämställdhet" och politiska mål går före biologi och sunt förnuft slutar det i att man måste snabbanta bort större delen av sin kroppsvikt ifall man befinner sig avsvimmad i ett brinnande hus och en kvinnlig brandsoldat som kvoterats in i brandkåren genom att bära en hälften så tung docka, annars finns risken att man brinner ihjäl.
Givetvis ska alla ha samma rättigheter, men man måste vara såpass förankrad i verkligheten att man inser att olika förutsättningar ger skillnader i utslag. Det är långt ifrån alltid det är önskvärt att allt är 50/50.