min son är rädd att jag ska dö

Oj vad jobbigt att hora sin son saga det..
Har tyvarr inga rad att ge dig.. Vad svarade du honom?
Vill du ga ner i vikt? I sa fall kan ju kanske din son vara en stor inspirationskalla..?
Kram till dig!

Det är en riktig ringklocka när en i bekantskapskretsen dör p.g.a. något sådant. (Eller som när de dör p.g.a sin rökning)
Det är aldrig bra att vara överviktig, hjärtat pallar inte alls med.
Vi rektorer och biträdande rektorer var på en utbildning förra veckan där en hjärtspecialist pratade just om vikt och motion.
Visste du t.ex. att för varje 5 kg för mycket på kroppen så förkortas ditt liv med 5 år som utgångsläge. Har du dessutom ingen kondition = rör på dig för lite i samband med detta så kan man i princip dra ifrån ett år för varje år som man är överviktig... (det blir ganska mycket i slutändan!)
Blandar du dessutom in andra saker som du gör/stoppar i dig så kan man dra ifrån ännu mera. (Ex, alkohol, rökning, kaffe etc...)

Självklart så kan man inte bara utgå från det här, utan det är självklart olika från person till person... men också på vid vilken ålder som ens föräldrar, mor/far-föräldrar etc levde till. Blev de inte så gamla så har kan man själv ha ärvt dessa anlag...

Så det enda som jag kan råda dig för att göra så att din son inte ska behöva ha denna ångest är just att försöka följa hans önskan. Det tjänar du också på i längden.

Dessutom en intressant detalj. Visste du att om du förbättrar din kondition med 15% så ökar din livslängd med 15%. Det är en
ganska stor ökning. Den ökninge är något som jag iaf vill ha, så därför ser jag till att träna.

Det var ju bra att du fick en tankeställare så att du kanske förbättrar dina vanor när det gäller mat, motion osv, för det är du värd!
Jag tycker i och för sig att det låter lite konstigt att din vän inte var kraftigt överviktig men att läkarna ändå sa att hon dog av övervikt, hjärtsjukdomar kan ju bero på så mycket annat. Men när din son fick höra detta är det ju inte så konstigt att han gjorde en koppling mellan dig och henne eftersom du är överviktig.
Sen tänker jag att barn går igenom perioder när de tänker extra mycket på det här med liv och död osv, och händer det då samtidigt att en person i bekantskapskretsen går bort så väcker det mycket. Jag tror det är bra om du kan lugna honom lite i detta eftersom han säkert är ganska rädd, tona ner det hela och tala om att det inte alls behöver betyda att man dör för att man är överviktig, att det finns många med övervikt som lever länge etc. Om du går med i hans rädsla finns risk att du istället förstärker den. Men tala också om att det är bättre om man kan gå ner i vikt, och att du har tänkt på detta och planerar att göra det.
Visst skär det i hjärtat när ens barn säger nåt sånt här, men jag tror att det är viktigt att som vuxen vara lugnande och, som sagt, inte gå med för mycket i barnets känsla.
Lycka till!

Det finns faktiskt magra personer som dör av fetma. I stället för att som jag bära det på kroppen som en tunna har dom det i blodet. Ingen hit för hjärtat.
Jag hoppas du klarar det Malleballe. I alla fall för din pojkes skull. Är man 6 år ska man inte ha sånna bekymmer.
Lycka till

Brudens mamma har alldeles rätt. Det gjordes en gigantisk amerikansk studie nyligen (tyvärr kommer jag inte ihåg exakt av vilka) som konstaterade att de vanliga "viktrelaterade" sjukdomarna endast indirekt hade samband med vikten. Det som avgjorde var istället hur man åt och hur mycket man motionerade.

Självklart var det så att det fanns fler överviktiga i den grupp som inte motionerade och som åt fel, men de överviktiga som levde hälsosammt visade sig inte löpa större risk att drabbas av t.ex. hjärt- och kärlsjukdommar! Det gjorde däremot de smala som åt fel och inte rörde på sig.

Tillbaka till TS problem: Jag har en son som nu är sju. För ett par år sedan gick min farfar bort. Han var gammal och sjuk vilket jag försökte förklara för min son, men trots detta var han länge livrädd för att jag (och våra andra familjemedlemmar också för den delen) ska dö. Det har lagt sig lite nu, men han har gråtit sig till sömns många nätter när jag inte förmått trösta och vi har haft många långa samtal.

Vi vill ju så gärna skydda våra barn, men döden är en del av livet, och det är något alla människor måste lära sig hantera. Det du kan göra för din son är väl att prata med honom om hans rädsla. Om du lever någorlunda hälsosamt (eller börjar göra det )kan du försöka lugna honom genom att försöka förklara det här med blodfetter och så. Annars kan det säkert vara skönt för honom att prata om döden i ett lite vidare perspektiv.

Lycka till!