Hej på er allihopa!!
Jag blir bara så nyfiken så jag måste fråga!
Är ni helt bekväma med att byta efternamn, alltså ta er mans namn? Tycker ni inte att det är ett förlegat sätt att se på kvinnor och män - att det liksom tillhör den gamla tiden då man var en omyndig "ägodel"? Jag förstår ju att ni inte ser er själva som ägodelar men ändå - känns det inte konstigt?
Alla gör precis som de vill, jag är bara nyfiken! :)
Jag ska inte byta namn, alldeles för förknippat med mitt företag... vi får se om jag byter den dan vi får barn.. men jag tror jag kommer behålla mitt
jag har lagt till manens efternamn men också behöll mitt efternamn
jag tog hans för vi har barn o hon har pappas efternamn.
så jag har det så här
mitt första namn mitt andra namn mitt efternamn o hans efternamn.
ja lång men det stör mig inte
jag vill inte ha hans efternamn för det känns som att man byter identitet på nåt sätt
Jag ska behålla mitt namn som mellannamn, jag vill inte blir av med det eftersom det är en del av mig. Men jag längtar samtidigt efter att få bära min mans namn. Det blir som att få komma in i den familjen med, något som visar att han och jag hör ihop nu. Min sambo har inga problem med att ta mitt namn om jag hade velat det, ett namn är ju egentligen bara ett namn. Men jag har haft mitt i över 20 år nu och är redo för lite förändring. 
vi kommer ta mitt efternamn...inte hans!
Vi kommer att behålla våra efternamn och om vi får barn så kommer de att få mitt efternamn, då det är betydligt roligare. Tycker jag som ju är opartisk
Vi kommer också ta mitt efternamn! Eventuellt har han kvar sitt som mellannamn men det är inte 100 % bestämt än....
Jag har tagit min mans efternamn, men jag gillar det inte. Men jag tycker att man ska heta samma sak när man är gifta. Sen har vi en dotter som har hans efternamn.
Jag är inte nöjd, det känns inte bra, men jag vänjer mig nog.
Tycker också det är svårt... Jag har ett väldigt ovanligt släktnamn som jag aldrig släpper och min sambo sa vid nåt tillfälle (vill jag minnas) att han ändå inte va så stolt över sitt namn, som dessutom är ett ganska vanligt sådant, så därför tycker jag vi kan ta mitt men när vi väl börjat prata om det på riktigt så vill han inte alls ha mitt namn för han tycker det är för "tjejigt"! Suck! Vill absolut att våra barn ska få mitt efternamn. Känns mycket roligare att föra vidare och att de kan veta att om de träffar nån med samma så är de släkt på ett eller annat vis. Men helt allvarligt... Om man tar dubbla efternamn, blir det ändå inte att man bara skriver sitt första, barndomsnamnet, när man skriver under saker i alla fall? Det blir ju så långt annars. Samtidigt vill man ju såklart visa att man är gifta på nåt sätt...
