Namnbyte?

för mig skulle det kännas/känns det konstigt!
jag har ett ovanligt efternamn,o säjer jag det på mitt jobb med äldre så vet alla vem jag härstammar ifrån o så-bor i liten by!! Nämner jag mitt nya efternamn så vet ingen vem jag är likom...det känns viktigt då jag jobbar på liten ort o med gamla personer-där de ofta relarerar till ens farföräldrar o så.
Nu kommer jag därför att heta både mitt gamla namn som mellannamn,o ta till mannens namn. Det känns bäst för mig.
Sen är det ju INTE bara pga jobbsituationen.Även i mig själv,min egen känsla är så att det ÄR en del av mig o min identitet,som jag känner att jag skulle "förlora" på att lämna mitt gamla namn.....

Man får tyvärr inte ha dubbla efternamn längre, utan det namn som står sist är ditt enda efternamn! När man så skriver under saker (viktiga papper iaf) bör man ju skriva sitt förnamn och sitt efternamn och då blir det ju inte ditt barndomsnamn som används. Det kan du ju däremot av nostalgiska skäl skriva under med om det inte gäller officiella papper och så vidare.

Det är svårt med namn!

Har man både sitt eget efternamn och makens är bara det ena formellt efetrnamn (men man kan själv välja vilket). Det andra blir mellannamn och står iofs på t ex kreditkort o leg, men lite kan man välja själv hur mycket man vill använda båda. Däremot kan man inte ge ett mellannamn vidare till barnen (ens i mellannamn för dem) utan vill man ge framtida barn båda namnen bör man behålla sitt eget som efternamn och ta makens som mellannamn.

Jag vill absolut inte heta min blivande mans namn för jag har ett långt förnamn och han har ett jättelångt efternamn. Mitt efternamn är dock ett ganska så vanligt namn, så det kändes inte heller så kul.
Så vi har löst det hela med att komma på ett helt nytt egenkomponerat namn! Som tur var hade ingen av oss nån särskild önskan att behålla vårt namn, det svåra för vår del var att enas om ett nytt namn...

jag hade ett av de vanligaste efternamnen i Sverige, min mans efternamn var det bara han och hans föräldrar som hade.
Hade det varit tvärtom hade jag behållt mitt men nu tog vi hans.
För mig var det ingen stor grej, så equalist som jag trots allt är

Jag kommer ta min sambos namn eftersom jag har ett väldigt vanligt efternamn och han inte har lika vanligt!

Jag kommer att byta till min mans efternamn. Känns som att vi blir en "familj" när alla har samma efternamn. Våra två barn har hans efternamn. Vi bestämde så för att tanken alltid funnits, att vi ska gifta oss!

Vi kommer til å ta mitt etternavn da hverken han eller jeg liker Larsson

anne på grönkulla skrev 2008-09-30 09:18:48 följande:

Fast man har ju rätt att ta sin mors flicknamn, så om man har sitt gamla efternamn som mellannamn kan ju barnen ta det med hänvisning till det.

Personligen har jag tagit min makes namn därför att jag hade ett väldigt vanligt efternamn som jag inte var särskilt fäst vid. Dessutom har vi en gemensam son som har min makes efternamn, och jag tyckte det var praktiskt att vi hette lika.

Jag har nämnt det tidigare här på BT, men jag gör det igen: Att kvinnan tar mannens namn är en rätt ny tradition. Drygt hundra år bara. Tidigare behöll man sina respektive namn.

Efternamn är svårt, jag har ett ovanligt efternamn min M2B har ett riktigt vanligt ett, jag har haft svårt att veta hur jag ska göra. Men har till sist bestämt mig för att ta hans namn som efternamn och behålla mitt som mellannamn. Är kanske lite gammalmodig men jag vill heta likdant som min man. Hade han haft en lite mera ovanligt hade jag inte tvekat en sekund med att byta till hans.

Jag tar bara min blivandes för att hans är mindre vanligt, bara 8 som heter det. Mitt är vanligare och det är inte kul. Men hade det varit tvärtom hade vi tagit mitt.

Nu fick jag lite funderingar, jag hade tänkt dubbel namn, mitt först å sen hans men nu måste jag alltså ha hans först å sen mitt för att mitt ska va det riktiga efternamnet. Eller hur blir det???

Ja, enkelt sagt så är det så!

Vi ska ta ett släktnamn från hans sida, jag vill inte ha kvar mitt sonnamn och det är viktigt för mig att vi heter samma och hör ihop...

Pillan74 skrev 2008-10-02 15:49:03 följande:

Jag förstår att du vill heta samma, det är därför jag byter också. Kan han inte tänka sig att ta ditt? Och gammalmodig är du som sagt inte. Snarare är det modernt att ta sin makes namn. Förr behöll man som sagt sitt eget.

jag ska behålla mitt :)
Han tar nog mitt. kanske han behåller sitt eget också..

Tyvärr inte av flera olika skäl. Men det blir nog bra, måste bara öva in namnteckningen nu.

Jag har ett ovanligt efternamn, det är bara vår släkt som heter det. Min sambo har ett ganska vanligt namn , inte ett -son namn , men hyfsat vanligt. För mig känns det viktigt att heta samma namn, för att visa att man är familj, men jag vill ju gärna behålla mitt ovanliga namn (han skulle dessutom bli den enda i sverige med sitt namn om han bytte).Tyvärr vill inte min kille byta namn. Han tycker inte alls att det är viktigt att ha samma efternamn, så om jag vill heta samma så får jag byta. Suck.
Funderar på att ta mitt namn som andra-namn och byta till hans efternamn, men det är långt redan som det är, och skulle bli för besvärligt att säga/skriva båda hela tiden.

Men om jag har fattat detta rätt så behöver du (Blina) väl bara skriva hans för ditt blir ju bara ett mellannamn då... vet inte riktigt... Själv så ska jag behålla mitt, tycker om det :)