Ska han be pappa om min hand?

Jag skulle inte ha velat ha det så. Hade maken frågat pappa hade jag (och pappa - det sista han sa om sin o min relation innan han dog var ungefär "man uppfostrar sina barn för att de ska klara sig utan en sen") nog båda undrat om han verkligen var rätt. Hur jag hade reagerat hade nog berott en del på varför han gjorde det och vem han var, men en redig funderare hade jag fått ta mig.

Och den här aspekten av att det skulle visa särskild respekt på nåt vis att man frågar men att man inte är beroende av att få svaret ja - det förstår inte jag. Det bygger ju på att man anser sig veta svaret... - för om man frågar och får nej och struntar i det och gifter sig ändå - då var det ju verkligen bara teater (och då i mina ögon rätt rejält respektlöst). Respektfulla relationer bygger i min värld på verklig dialog och öppenhet - inte på att man i förväg bestämmer sig för hur folk ska svara och att svarar de "fel" så struntar man i det?

Jag fattar att det är en fråga om tradtion för vissa, men om det inte handlar om att be om lov på riktigt, vari ligger det respektfulla?

Och som kommentar till om det sker bakom någons rygg eller ej - desto bättre om det inte gör det, men beskrivningarna från folk som varit med om det eller vill ha det så skiljer sig åt på just den punkten.

Frågar jag chefen eller en överordnad kollega till råds och han säger nej, då följer jag ju det (om jag inte har galet bra skäl att övertyga honom om motsatsen) sen - hade jag inte varit osäker och behövt deras vägledning hade jag ju inte frågat.

Frågar jag mina föräldrar till råds (för det gör jag ofta, om jobbsök, val av bostad) så är det ju ändå min magkänsla om hur jag vill leva mitt liv som avgör. De är kloka och har bra synpunkter, vi kan resonera om hur man ska avgöra hurdant kylskåp som är bra, eller om man ska byta karriär eller när man borde binda räntan - ganska avgörande grejer i olika storleksordning.

Skrik inte.

Mina föräldar kände både min man och mina svärförldrar långt innan vi bestämde att gifta oss. Glädjas kunde de göra ändå.

Förstår du det?

På nätet skriker man när man använder stora bokstäver.

Självklart får du det. Men du bör veta att om du använder stora bokstäver på nätet så uppfattas det som att du skriker. Det gör folk ofta i brist på argument och förmåga att framföra dem.

Jag har iallafall inte hört många. Mer skrik och påhopp.

Ja, det är synd att folk tar åt sig så värst och har så svårt att skilja på diskussion, ämne och person. frågan är intressant och har många spännande apsekter, men jag tror att få ställen i media och offentligheten skulle ha så stor majoritet för gulliga symboler mot kvinnors rätt att välja själva.

Sen att det ska vara så laddat för folk hur andras relationer med sina föräldrar tar sig uttryck var ganska otippat, kan jag tycka själv. Går det möjligen att fundera högt kring sakfrågan istället för kring folk personliga val? Folks val, liksom deras kultur och tradition är för mig intressant som princip och exempel, inte för att ifrågasätta en enskild, kan jag konstatera.