Ska han be pappa om min hand?

Ok, jag har inte läst alla inlägg, men här kommer min kommentar:

Seden att be om en flickas han kommer från den tiden då en kvinna i princip aldrig var självständig. Mannen var tvungen att få pappans godkännande för att få gifta sig med kvinnan. Dvs först var hon en ägodel till pappan, och sedan till mannen.... så var det naturligtvis inte riktigt i praktiken, jag tror att kvinnor var starka även på den tiden och om de inte hade någon reell makt så hittade de sätt att skapa sig det ändå. Kvinnlig list ni vet.

Traditionen har levt kvar och traditionellt sett så frågar mannen kvinnans far först om hennes hand, innan han friar till henne. Man frågar alltså i princip om tillåtelse att få fria till och gifta sig med hans dotter.

Min första fästman bad om min hand hos min pappa innan han friade till mig. Då var jag ung och tyckte att det hela var väldigt romantiskt. Jag vet inte vad han skulle ha gjort om pappa sagt nej, men säkerligen hade han tänkt sig för och en två gånger innan han gjort det. Han hade nog inte känt sig välkommen i familjen i alla fall... Nu gifte vi oss aldrig som tur är även om vi var förlovade ett tag.

Min nuvarande man bad inte min pappa om min hand, och jag hade aldrig velat att han gjort det heller. Min syn på det hela har ändrats från att vara en romantisk tradition till att vara en förlegad företeelse som faktiskt är himla dum och inget jag känner att jag förlikar mig med. Det är ju jag som ska vara ja eller nej, inte min far!

Jag tycker emellertid att det är helt ok att fråga om dotterns hand innan man man friar, om båda är av den inställningen att det är så man ska göra, och om brudens föräldrar skulle bli väldigt förnärmade om man inte gjorde det. Men jag kan inte riktigt se poängen i det - för vad gör man om man får ett nej? Någon här inne som varit med om det? Om man struntar i det nej man får var ju inte heller frågan någonting värd.

Men alltså - om man ber om någons hand, dvs frågar om man får gifta sig med dottern - så måste det ju ändå betyda att man på ett eller annat sätt efterfrågar ett ja eller nej (är man så osäker att man behvöer råd kanske man ska vänta helt med att tänka på att fria). Eller? För annars är det ju inte att fråga eller be om någons hand. Om man ändå tänker fria även om pappan/föräldrarna säger nej så har det ju ingen betydelse att fråga om kvinnans hand. Eller hur? Då respekterar man ju inte svaret.

Jag tycker att det är betydligt bättre att i så fall informera! Antingen - som ju är vanligt i Sverige - att man samlar familjerna och berättar att "vi har tänkt gifta oss, och vi hoppas att ni är glada för vår skull och ger oss er välsignelse" eller att killen kanske informerar brudens föräldrar innan själva frieret på samma sätt. Istället för att fråga alltså.

För om frågans svar saknar praktisk betydelse, varför fråga över huvud taget?

Men om det nu "är en grej man gör" så behöver det väl inte alltid följa traditionen att be om kvinnans hand? För kvinnan går ju inte till mannens föräldrar och ber om hans hand. Jag tycker det är det som är själva problemet - för enligt traditionen är det faktiskt att fråga om lov! Då tycker jag personligen att det finns "andra grejer" man kan göra för att föräldrarna ska lära känna varandra och glädjas över parets beslut... Det är alltså själva fråge-biten jag inte riktigt förstår.

En annan sak är att be om råd. Det gör jag ofta. Men inte om jag inte vill ha rådet, om jag redan har bestämt mig. Då informerar jag om mitt beslut, för självfallet är min familj involverad i alla stora beslut i mitt liv. Och vill man ha råd angående ens stundande giftermål, så ska man naturligtvis fråga sina föräldrar! Likaså om man känner att man vill ha deras syn på om det tex är för tidigt att gifta sig eller inte.

Det är inget fel att fråga sina föräldrar, det är inget fel att be om en kvinnas hand. Alla måste göra det de känner är rätt och vad som är viktigt för dem. Personligen förstår jag inte att traditionen lever kvar i dagsläget när man ändå måste vara myndig för att få gifta sig och att man då har rätt att fatta sina beslut själv. Och det är ju det tråden handlar om, en diskussion där alla får ge sin personliga syn på saken. Annars skulle ju inte TS ha skapat tråden, eller hur?

Alltså - vi tänker inte så olika här inne även om det kan verka så!

Jag tycker att det är väldigt fint att säga till brudens far att "jag tänker fria till din dotter och jag hoppas att vi har din välsignelse", eller ännu hellre att paret samlar båda famijerna och säga detsamma!

Det vi "västerlänningar" och "egosvenskar" (som vi så fint blivit ihopklumpade till) menar, är ju att det är jättefint och för många ganska självklart ATT man talar om för föräldrarna och hoppas på deras välsignelse, men vi vänder oss ibland mot HUR man gör det. Alltså, att man ber om någons hand som ju är detsamma som att be om lov. Att man salar familjerna och talar om att man har tänkt gifta sig är ju en helt annan sak! Jag håller helt med Ore!

Precis vad jag också menar!

Jättebra inlägg. Tack!

Jag tycker att det är viktigt att vi alla här inne respekterar att man kan ha olika syn på saken. Det ena är inte mer rätt eller fel än det andra, och ingen har någon synpunkt på hur någon annan gör. Men det här är en diskussion om vad vi alla tycker och själva meningen är ju att man ska dela med sig av sin åsikt! Sedan måste man självfallet göra vad som känns bäst och mest rätt för en själv utifrån personliga värderingar, kultur mm.

Ämnet väcker uppenbarligen starka känslor hos många. Jag kan inte låta bli att undra, om vi egentligen pratar om två olika saker. Kan det vara så att fenomenet att be om brudens hand har olika betydelser i våra olika kulturer?

Här i Norden är det så att "fråga om någons hand" är likställt med att be fadern om lov att få gifta sig med bruden, vilket görs innan frieriet. Eller i vart fall traditionellt sett. Det är det själva frågan är till för. Många nordbor har övergivit den traditionen då den inte längre fyller någon funktion, och istället samlar familjerna för att berätta att man fattat beslutet att gifta sig och för att dela den glädjens stund med dem. Andra håller kvar traditionen för att de anser den romantisk.

I andra kulturer har det i den här tråden verkat som att fenomenet "be om någons hand" sker efter själva frieriet då båda familjerna är samlade och att det då inte handlar att be om kvinnans hand i egentlig mening.

Vad jag undrar är alltså, om det är så att traditionerna inte riktigt går att jämföra rakt av?

Skulle vi inte försöka visa lite respekt mot varandra härinne?

Oj, hoppsan, allt text kom visst inte med!

Det jag menar med visa respekt härinne är, att ingen egentligen tycker att det ena är mer fel eller rätt för någon annan, bara vad som är mer fel eller rätt för en själv? Elelr har jag missuppfattat det?

För mig känns det i vart fall helt fel om min man skulle be om min hand (och traditionen i Sverige är att han gör det innan han friar), men jag respekterar de som av kulturella eller andra skäl vill göra det. Jag förstår inte varför man vill göra det på det gamla svenska sättet, men jag respekterar de som vill det.

Jag tror ingen hävdar att männen går över våra huvuden om han ber om brudens hand. Speciellt inte om brudparet gör det i efterhand gemensamt (fast efter vad jag förstår är denna tradition annorlunda än den gamla svenska traditionen).

Jag håller med alla som skriver om respekt härinne, att det är viktigt att visa sina föräldrar och sin familj respekt! Det kan man bland annat göra genom att acceptera den andra partens kultur. Det är också viktigt att vi visar varandra respekt härinne, att vi repsekterar varandras åsikter och inte drar förhastade slutsatser. Jag tycker att det är jätteintressant att få höra er allas åsikter i sakfrågan!

Jag skulle gärna vilja ha lite mer från er som tycker att er blivande ska be er pappa om er hand, om just varför ni anser det så viktigt (bortsett från att ni vill ha det så eller för att man i en viss kultur förväntar sig det). Det skulle vara väldigt lärorikt för mig att få höra om hur ni resonerar kring skälen att ni valt att ha det så! Så om ni vill svara blir jag jätteglad för det. Oavsett om man väljer eller inte väljer "be om handen" så gör man ju ett aktivt val och har säkert tänkt ganska mycket på varför man gör just det valet!

Åh, det var ju en jättebra sida!!