Ska han be pappa om min hand?

Känner på mig att mitt inlägg kommer bli långt i och med att jag får ta ch förklara hela den persiska kultrens tankesätt vad gäller detta. Jag måste ju först också påpeka att jag talar för mig själv nu och för hur jag har tolkat min kultur, jag pratar inte för alla iranier och jag vill heller inte dra alla svenskar över en kam eftersom det verkar finnas tjejer som tänker som Vi2ijuli? Hur som? när vi växer upp i en persisk familj får vi extremt mycket kärlek från våra lite då och då överprotektiva föräldrar. Jag har från väldigt tidig ålder märkt att min pappa (har växt upp med honom största delen av mitt liv) verkligen lagt hela sitt liv åt mig och min bror. Jag var 19 när jag träffade min m2b och 20 när vi förlovade oss. Jag bodde hemma hos min pappa fortfarande och så länge jag bodde där levde jag under hans tak. Min pappa har bott här sedan han var 19 år gammal och jag är född och uppväxt här och vårt sätt att leva är väldigt blandat i dessa två traditioner. Me är det något som följt med från den persiska är det just respekten. Jag har ALLTID frågat om saker jag velat göra och han har fått tid att tänka fram ett svar. Sedan har jag ägnat timmar åt att tjata och övertala honom att förstå min del av saken. Jag har ofta fått som jag velat i slutänden ändå MEN jag har alltid frågat och involverat den människa som genom hela mitt liv funnits för mig och gett mig mat, tak och kärlek. Genom att fråga min pappa (och mina andra föräldrar, har 4 stycken=) visar jag honom att jag bryr mig om att i varje fall höra hans åsikter! När vi och satte oss för att prata med min familj sa min m2b, nervös som han var, att han älskade mig och att han ville leva resten av sitt liv med mig och frågade om det var okey att han gav mig ringen han hade köpt. Pappa skrattade lite och sa fösta några visa ord om att äktenskap aldrig är en dans på rosor och han tyckte vi skulle studera klart innan vi drog igång med bröllop (vilket vi lovade men inte höll). Sedan sa han om det är ett beslut vi två hade funderat över länge nog att det var ok för hans del . Om min pappa hade ogillat min m2b hade han ändå sagt exakt samma sak. Det handlar inte om att han får säga nej eller ja för att han gillar eller ogillar min partner utan det handlar om att han är äldre, han ett ton mer erfarenheter än vad jag har och han har rätt att få veta om dessa stora beslut. Det känns som om svenskar (INTE ALLA), har svårt att föra sådana diskussioner med sina föräldrar, det känns som om ni har så brottom att bli 18 och få göra vad ni vill att ni ibland glömmer av hur mycket föräldrar gör för en och hur glada dom blir av att få vara med i ens liv. För oss är detta konstant, det spelar ingen roll om vi blir 18 eller inte, vi är deras barn hela livet och våra föräldrar har alltid mer visa ord än oss. Vishet ligger i erfarenhet och det är ett privilegium att ha föräldrar i livet som man är så pass nära och kan dela med sig med av sina känslor och tankar.Så NEJ, det är ingen som går bakom någons rygg, det är ingen som sätter ner foten och tar någon annans beslut, NEJ det är ingen som blir förtryckt, NEJ det är ingen sketch utan det är att man är vuxen nog att kunna erkänna ett ens föräldrars visa ord ibland kan ge mycket mer än vad man tror. Kan man tänka så visar man en hel del respekt. Visar man respekt blir man också respekterad.

Jag frågar också mina föräldrar om råd ofta...om det är saker jag har svårt att besluta om eller om det är något jag inte vet som jag tror att de kanske vet.Om jag vill göra något och min pappa tycker att 'nej det ska du inte' , ja då har jag fått hans syn på saken. Förhoppningsvis talar han om varför han inte vill att jag ska göra det. Det väger jag naturligtvis in när jag ska fatta ett beslut. Men aldrig att han skulle tvinga mig att göra något så att jag skulle behöva tjata eller övertala honom att ändra åsikt!

Jag håller med precis allt du skriver... men jag skulle ändå inte vilja att min M2B frågar min far om min hand. Jag flyttade hemifrån för 20 år sedan och har på grund av jobb, studier och nu på grund av kärlek bott på helt andra orter i landet. Jag ringer dock till mina föräldrar varje dag eftersom jag tycker om att prata med dem och jag frågar dem ofta om råd i olika saker.Sund respekt för både föräldrar och lärare saknas i samhället. Det är säkert ett resultat av en frigörelsekamp = man var så ofri innan så nu har pendeln slagit över helt åt andra håller istället för att stanna i ett mer "lagom" läge.

charmor: Asså ja är så imponerad av det du skriver :) Good Girl :) vi tänker ju såå lika men att jag inte orkar ta mej den tiden att skriva o förklara för människor som inte förstår sig på respekrt och kultur. Massa kramar till dej :)

Fast i det här fallet frågar man ju bara hennes föräldrar. Hon ber ju inte sin blivande svärmor om sonens hand...ju...

Fast den historiska bakgrunden till att man överhuvudtaget ber om någons hand hoppas jag att alla är medvetna om. Varför man vill upprätthålla den sedan nu, när den helt saknar praktisk betydelse (dvs det spelar ingen roll om ens pappa svarar ja eller nej, alternativt man är säker på att han svarar ja oavsett för annars skulle han inte respektera att man själv får välja sin make) är det jag undrar över? Och om man nu av någon outgrundlig anledning vill upprätthålla den, genom att bokstavligen frågan föräldrarna om lov att få gifta sig med ens tilltänkta, varför är det då bara mannen som ska fråga kvinnans föräldrar om lov, och inte tvärtom. För numera skaffar man ju vanligtvis en egen gemensam bostad, och bor inte resten av livet med mannens släktingar... Och i så fall vore det ju rimligt att se till att ha båda föräldrarnas välsignelse till giftermålet?

= han hade inte bett om din hand utan hade tänkt berätta för din pappa att han tänkt fria.

Tror att du har rätt. Frågan gäller om killen ska be tjejens pappa om hennes hand = be om lov att få gifta sig med henne. Vi är många som är emot det av flera skäl.En helt annan sak är att man berättar för föräldrarna att man planerar att gifta sig och ber om deras välsignelse. Då kan man också få ett nej, men man kan i så fall gifta sig ändå - utan deras välsignelse om man vill. De flesta föräldrar skulle förmodligen säga ja.

haha ja jag har också hittat mig en lugn norrbottning. Älskar deras dialekt!! Eller hur Vi2iJuli!?

hahahah så kul, brist på argument?? hehehehh! du har nog brist på kunksap!!!anne på grönkulla skrev 2008-10-16 15:08:17 följande:

Jag har inte uppfattat dig som elak, men däremot har jag uppfattat dig som man!! Vet ej varför.. haha