Barn... eller inte?

Jag menar inte att jag inte vill ha barn. Jag tycker bara det känns ogörligt. Det är nog därför bebislängtan inte dyker upp.
Det är inte det att jag inte vill växa upp, för gudarna vet att jag samlat på mig vuxenpoäng nu vid 29. Hus, förlovad, ansvarsfullt krävande jobb och bra ekonomi.
Tycker bara att många verkar skaffa barn utan att egentligen förstå vad det innebär. Det förändar ju livet så oerhört mkt.
Och som nån skrev, man blir tjatad på!! främst av svärmor, men även andra, tex jobbarkompisar.
En sa till och med att jag förmodligen inte hittat rätt man ännu, och när jag gör det, kommer jag vilja ha ett kärleksbarn med honom. Hon sa även att jag förmodligen inte var mogen ännu... Hmpf!!!!! Säger man så?? Hon vet mkt väl att vi ska gifta oss och tycker folk borde förstå att alla kvinnor inte lever för att fortplanta oss.