• Hammerman

    Barn... eller inte?

    Om det är stressen som är problemet så kan man ju alltid fundera över om man verkligen behöver göra allt man åtar sig. Ibland är det bara bra att inse att tiden inte räcker till allt och att man kanske hellre borde satsa helhjärtat på ett fåtal saker istället för att ständigt hoppa mellan olika saker.

  • Hammerman

    Själv tror jag aldrig att jag skulle må bra över mig själv och livet om det gick så långt som till giftermål tillsammans med en tjej som inte vill ha barn, det är helt enkelt något jag vill hinna med innan jag dör.

  • Hammerman

    passionsblomman skrev 2008-10-28 16:48:33 följande:


    jag förstår precis vad det är du menar!jag tror också att du gör rättsom börjar tänka bort en del "måsten".Det börjar vara ett problem både för allt fler kvinnor(och därmed par) och för asmhället i strot att vi skjuter för länge på att bilda familj, för det är många som sedan visar sig ha jättesvårt att bli gravida.Just tanken att man ska ha ordnat allt så himla perfekt och att baret ska komma när det passar in i ens liv gör att fler och fler till slut blir utan, fast de inte tänkte det.Självklart menar jag inte att man inte ska försöka ordna sitt liv, men det är många ggr mkt mindre som behövs än vi tror.
    En del av problemet är nog det enorma fokus samhället lägger på ungdomlighet nuförtiden. Det anses ju lite fult idag att bli vuxen, idealet är ju att man beter sig som en finnig och fjunig sjuttonåring tills dess att man, vid 46 års ålder, efter 2486 sexpartners (eftersom kardinalsynden är att binda sig vid någon för tidigt), gifter sig och bestämmer sig för att försöka skaffa barn, vilket pga ålder och stress innebär att man antingen blir helt utan barn eller måste genomgå diverse provrörsbefruktningar och vad det nu kan vara.

    Ungdomen i all ära, det vore nog bra om man försökte uppvärdera det fina i att bli vuxen också.
Svar på tråden Barn... eller inte?