Lös biljett till barnkarusellen!

maken sa också precis att han mer och mer är inställd på att vi kommer fortsätta leva som dinkisar. Det skulle bli en jätteomställning om vi skulle få barn och vi vet inte hur vi skulle varken orka eller fatta hur vi skulle göra. Ingen av os sär någon karriärmänniska heller så det lockar ändå att bara vara som vanligt och njuta av livet istället för att deppa ihop så här hela jävla tiden. Resa, prova nya saker oc ha mingvaser )ni vet, de där som vi har massvis av...) i bebishöjd utan oro för att någon miniatyrP ska välta dem.

okej, men jag är där nu - jag har gett upp hoppet trots att jag inte testat allt. Jag är väl konstig. Jag förstår inte riktigt vad du skriver om naturen som sätts ur spel. Men jag kan inte påverka min kropp med huvudet. Och jag tycker att barn passar in i min bild av vad vi skule gjort innan barn men nu måste jag gå vidare för ett liv utan barn, för att kanske bli överraskad, vad vet jag. Plötsligt händer det?!?! Men om jag INTE ställer in mig på ett liv utan, och fortsätter bli bedviken varje månad, som håller i sig i 3 veckor tills hoppet föds igen, vem orkar det i längden?

Skönt att höra ändå att du nu är positivt inställd på att bli mamma!

usch, tänk inte ens tanken! NU ska trollet stanna!

om vi lämnar ämnet en stund måste jag bara säga att min man är helt ute och cyklar. Pawh riktitt. I snöstorm. Jag undrar vad jag ska ge honom i present när han kommer hem. Varm choklad?

OH igår gjorde jag nog den godaste förrätt jag ätit på länge! Parmalindad gratinerad Chévre med ruccola, pinjenötter, oliver, soltorkade tomater och balsamvinägrette. MUMMA!

Efterrätten var istället det äckligaste jag ätit på länge! Jag vet inte hur jag tänkte men det lät gott på pappret. Exotiska frukter gratinerat med vit choklad och mangosorbet. Sorbeten var god... men man fick halsbränna av gratängen för att det var så satans sött. Undrar om den frysta frukten var med sockerlag??! Nästa gång blird et blåbär och vaniljglass, hahah!

ni som kan det här med progesteron...
Höjs tempen längre, eller blir lutealfasen längre eller kan det visa plus fastän det är minus..? Jag har ju inte testat (varför det, liksom) men vad ska man tänka på?

lapinettisen
adoption: jo, så tänkte vi ju förut. Men jag vet inte. Vi har inte ställt oss i kön som planerat. Och vi har väl inte pratat om det så mycket på sistone, mer än att det enda vi vet är att vi inte orkar hålla på så här längre. Så svaret är nja. Det känns så otroligt långt bort! Och med så lång väntetid så..äh. jag vet inte.

Progesteronet
Oki, så då ska jag inte förlita mig på tempen nu då? Den har gått som en jojo hela tiden. Om jag slutar med crinonen, kommer mensen då? Eller kan den komma även fast man tar progesteronet?

Oj! Vad pratade ni om? HUr känns det!

vad sa maken då, Vickan! Min skulle ha hoppat jämfota och skrikit i falsett.

vänenr

Krya på dig!!!

lapinette
det låter ju kanon!! KRAMGROUMPFFFFFFFFFFFFFFFFFFF!!!!
Och ja, vi borde ställa oss i kön ändå, jag vet. Så var planen. Men jag tycker han kan göra det åt oss...

Vänner
: - p =
jag hoppas du har rätt...