Gött att det är gjort Cicci - jag känner igen mig precis i ångesten. Hade samma med min chef men jag vet eg inte varför, jag var ju inte orolig att han skulle bli sur el så (han är rätt barnkär och 3 st själv). Och det blev ju ganska odramatiskt också, fick ett grattis och sedan var det inte mer med det. Men det känns ung som innan man ska in och säga upp sig - man får ladda som tusan.
Ore: fyll du på bara!
Vad menas eg med direktverkande el? Jag antar att luftburen värme är att man värmer upp luften (luftvärmepump?) och sedan får den varma luften cirkulera och värma upp huset. Direktverkande är då el som går direkt in i elementen på ngt sätt el?
Moas första dag på dagis (el ja 1h är det ju bara) gick rätt bra. Hon tog direkt en dagisfröken (jag veeet att det inte heter så ) i handen och knatade iväg och lekte. Efter ca 1h så tog han pappa i handen och ville att han skulle följa med ngnstans (det är nya grejen nu, hon tar en i handen och så ska man föjla med henne så hon får visa ngt). Men han var ju beordrad att vara "tråkig" så han gjorde inte det och då blev det totalkatastrof tydligen. Men då var det nästan dags att gå hem. Så det slutade inte så bra men det blir nog bra så småningom.
BS: jag tänker nog lite mer som Ores mamma, lite olyckor är bara bra så de lär sig vad som gör ont och är farligt. Jag tror inte på att rädda barnet hela tiden, de behöver göra sina egna misstag. Jag förutser ibland att Moa kommer att ramla och låter henne faktiskt göra det också (om jag ser att hon inte kommer att slå ihjäl sig), för då vet jag att hon nästa gång är försiktigare. Nu för tiden stannar hon och väntar in mig och vill hålla mig i handen när hon ska ner där det är för högt för henne.