Jag verkar fatta trögt. Cicci skrev ju senast i veckan om Victors fall ur vagnen, och inte fattar jag för det att vi faktiskt borde börja använda en av de två (!!!!) selar vi har i vagnen.
Mindre drösade i backen med huvudet först under ett obevakat ögonblick, och det var verkligen ögonblick, i affären. Vi blev nog lika skräckslagna båda två. Fast hon fick det röda märket i pannan. Usch - jag är på jobbet en vecka, och kan sen inte klara av att ta hand om min dotter säkert. Höll på att börja stortjuta i centrum jag med, och tårarna är fortfarande inte långt borta. Gissar att jag får en grym utskällning av maken när han kommer hem i kväll. Välförtjänt!
Nu verkar det väl ha gått ganska bra, rådgivningen sa att jag skulle hålla extra koll de närmsta 6 timmarna plus i natt. Lillskruttis åt i alla fall mer lunch än på länge, och var sen ganska nöjd fast hade lätt till gråten när något gick fel. Hoppas att det mest berodde på trötthet.
Nu åker i alla fall den lösa selen på i vaket tillstånd. Ingen pardon!
Blääää...tar lite udden av det mysiga av vara med gostrollet en hel dag själv.
Tur i alla fall att revanchen med maken igår kväll gick bättre, så att inte jag också har bulor. Fast jag hade hellre fått det än lillskruttan.