Lös biljett till barnkarusellen!
De senaste dagarna har jag ältat för- och nackdelar med vaginal förlossning kontra kejsarsnitt, jag har inte blivit mycket klokare men hoppas på att bli kallad till tigga-om-kejsarsnitt-samtal snart. Båda mina barn har ju kommit med hjälp av sugklocka (och klipp) så det känns faktiskt som om jag inte är speciellt duktig på själva barnafödandet ... Även om förlossningarna på pappret var identiska 5-6 timmar mellan vattenavgån (hemma) och utpluppning så upplevde jag den första som fruktasnvärd (var rädd fär värkarna och hade inget stöd i min sambo som låg och sov på en ledig säng) och den andra som fantastisk (förberededd, andades igenom värkarna, jättebra stöd min man). Ingen bedövning förutom lustgas på andra förl. Det enda som gjorde för överjävligt ont var egentligen när Livias huvud stod och stapade i "utgången" och jag väntade på nästa krystvärk och draget med sugklockan ... Så förberedelser, mental inställning och stöd spelar ganska stor roll (så länge det inte finns något medicinskt hinder) tror jag.