Glittertråden fortsätter, nr12?

Hej! Förlåt att jag varit osynlig. Skriver mer imorgon, trött liten pojke som kallar.

Det blev inte alls "imorgon"... *skäms*

Men, suck, det är bara ett bevis på hur lite tid jag har för datorn. Albin kräver mer och mer "underhållning" och han sover så bra på natten så det blir bara ett par korta sovstunder under dagen så då hinner jag nästan ingenting. Sen har jag även medvetet prioriterat bort vissa saker. Han måste ju få komma i första hand. Som nu ligger han och skriker bara för att jag lade ner honom en stund. Och då mår jag dåligt när jag måste lämna honom ensam. Så jag har liksom givit upp om att hinna slå på daton ens.

I övrigt är det väl rätt bra. Vi hade dop i söndags och det gick jättebra. Men jag var jättestressad hela dagen så jag kunde inte njuta så mycket av det hela. Men Albin höll sig lugn i kyrkan, förutom att han höll på att äta upp rosetten!

Däremot känner jag en enorm frustration i förhållandet. Efter förlossningen har mina känslor för D svalnat rejält. Jag går mest omkring och irriterar mig på honom. Jag tycke inte att han gör nånting här hemma längre. Han får inte de enklaste saker gjorda. TVn fick ett fel i februari och han har ännu inte lämnat in den! Ute står släpet fullt med skräp som ska slängas och nu har det stått där sen augusti. Nu har det väl frysit fast! Han skyller på ryggont och trötthet, att han har jobbat mycket. Att jag också har det tufft på dagarna verkar han inte ha någon förståelse för. Sen sitter han bara framför datorn på sin fritid. Jag har inte ens någon fritid! Jag är ju med Albin dygnet runt! Men det går inte att prata med honom för han kommer bara med försvar eller blir arg. Det känns skönast när han är på jobbet, hemskt men sant...

Nu skriker A för fulla lungor, måste gå...

Åh, tack för alla goda råd! Så skönt att ha er att prata av sig med! Jag hade några dåliga dagar förra veckan, nu känns det bättre. Vi pratade om det och jag försökte att inte vara anklagande så han tog det bra. Mina känslor går upp och ner och jag vet ju att det kommer att stabiliseras så småningom. I helgen var han ledig och spenderade den med oss fast jag vet att han ville göra andra saker också. Det kändes viktigt och vi hade det riktigt mysigt faktiskt! Och han spenderar mer och mer tid med Albin, från början tyckte han det var svårt när allt mest bestod av amning.

Är du redan i v. 27, Karin!? Vad fort det har gått! Och kul att åka utomlands i vinter, Jess!

Skulle kunna skriva mycket mer men nu skriker A som vanligt och jag kan inte koncentrera mig. Hoppas vi hörs snart igen!

Hej! Nu har jag varit osynlig igen (och jag har inte läst ikapp, sorry). Det är lite stressigt särskilt nu före jul men jag kände att jag måste kika in och önska god jul i alla fall! Vi ska vara hemma hos oss på julafton. Mormor och morfar och farmor och farfar kommer liksom D:s bror och min syster med familj. Det ska bli roligt. Men jag gruvar lite också för jag har inte kommit så bra överens med svärisarna på sistone. Jag vet att jag kommer att irritera mig på dom men jag ska försöka vara så positiv som möjligt. Det ska bli roligt att få fira Albins första jul! Den senaste tiden har han varit lite mer gnällig/krävande än tidigare, säkert mycket pga förkylning. Och nu vaknar han ganska ofta på natten och vill äta. Men annars är det jättebra, han är en superglad liten kille och han gläder oss föräldrar så oerhört mycket!

Hoppas att ni alla har det bra och att ni får en riktigt GOD JUL!!! Kram Viktoria

Hej! Kul att ni försöker Ylva! Jag håller tummarna. Spännande att det närmar sig för er Karin!

Vi har haft det rätt bra i jul även om julafton kändes lite stressig för min del. Sen har det också varit lite långtråkigt under mellandagarna eftersom inga aktiviteter har varit igång och vi inte haft någon bil så jag och Albin har nästan bara suttit hemma och varit griniga (han = grinig, jag = uttråkad). Men nu har äntligen allt startat igen så nu är schemat fulltecknat istället! Men det känns bara roligt. Bl.a. har vi börjat babysim och så börjar föräldragruppen på BVC imorgon.

Albin växer och utvecklas så mycket hela tiden. Usch vad jag tycker tiden går fort. Jag har svårt att bara njuta av ledigheten. Just nu tycker jag också att sömnen är lite problematisk då han bara vill sova med mig och inte kan somna utan att ammas. Så småningoom ska vi väl ta itu med det (5-minutersmetoden) men ännu känner jag mig inte redo för det. Vi har börjat med smakportioner och han tycker om allt jag ger honom.

Angående vikten/kroppen så har jag faktiskt gått ner mer än jag trodde. Jag gick upp ca 11 kg och har nu gått ner ca 13,5 så jag är t.o.m. nere på bröllopsvikten igen! MEn det beror på att jag har haft dålig aptit i höst, trots att det borde vara tvärtom när man ammar. Nu ska jag försöka skärpa mig och laga bättre mat. Under julen har det ju blivit lite mycket godsaker. Jag fick inga bristiningar så jag tycker nästan att min kropp är bättre än innan graviditeten! Den lilla putmagen hade jag ju innan också. Jag går på mammagympa och promenerar varje dag men det blir ju inte riktigt lika mycket träning som tidigare.

Det var en liten rapport från mig. Nu är Albin grinig igen för han sov ingen på eftermiddagen (farfar ringde och då vaknade han just när han slumrat till, typiskt). Om jag har tur kan det bli en tidig kväll istället. Ha det tills nästa gång!

Oj, vad mycket som har hänt!

Ylva: Skönt att B mår bättre och att det inte var nåt allvarligt!

karin: Vilken historia!! haha! Tänk att det finns så snälla människor i alla fall!

Jess: Usch, att du inte blev skakis av att ha varit så nära en trafikolycka! men sånt ser ni kanske varje dag i Sthlm, här händer det som tur är sällan (att man blir vittne till det i alla fall).

Själv har jag klivit upp för jag kunde inte sova. Känner mig så missnöjd och olycklig just nu. Albin är förstås ljuset i mörkret, jag älskar honom så mycket! Men det kan jag tyvärr inte säga om hans pappa. Det är så mycket som irriterat mig så länge så nu känner jag mig mest bara uppgiven, typ ska det vara så här så skiljer jag mig hellre. Jag bryr mig inte ens längre. Orken räcker inte till. Det går inte ens att beskriva problemet, det skulle ta hela natten. Men sammanfattningsvis så känns det som om D fortfarande lever ungkarlsliv och inte tar det ansvar han borde som make, far och husägare. Förutom jobbet så upptas hans tid nästan uteslutande av hans fritidsintressen. Han säger att han inte hinner något men det beror ju bara på att han inte prioriterar hemmet/familjen utan sitter framför datorn i timmar. Han får aldrig något gjort. Till exempel har släpet stått på uppfarten fullastad med skräp som ska till tippen sedan augusti!!! Kan tilläggas att hela ekipaget är rejält översnöat vid det här laget. I princip allt hushållsarbete gör jag nuförtiden, han gör inte sina ansvarsområden. Det går inte att prata med honom, det blir bara bråk och vi klagar på varann utan att komma med nåt konstruktivt. Och det blir aldrig någon förbättring ändå. Visst inser jag att jag också har sidor jag måste jobba med men det orkar jag inte så länge han inte verkar vilja ändra på sig. Han verkar inte ta mig på allvar. Därför var jag tvungen stiga upp och googla på "skilsmässa" om inte annat så för att skrämma honom lite. Jag tror ju inte att vi gör det. Man är väl inte så hot på marknaden längre med 30 år och en halvårsbebis i bagaget. Men många gånger känns det som om jag är värd någon bättre och ibland ångrar jag att vi alls blev tillsammans. Nu är det väl bara att göra det bästa av situationen. Om bara han kunde anstränga sig lite också. Jag vet inte hur jag ska få rätsida på det här. Vi provade familjerådgivning för några år sedan men det var en flopp så det tror jag inte att vi gör igen. Det värsta är att mina känslor svalnar så jag tillslut inte känner något för honom längre så att det inte går att rädda hur gärna jag än vill det. Därför måste det ske en förändring nu innan alla känslorna helt har tagit slut.

Förlåt att jag bara bidrar med negativitet till den här tråden men jag behövde få prata av mig med någon. Imorgon känns det säkert bättre. I alla fall så ska jag prata med honom då och försöka få honom att förstå hur jag känner. Tack för att ni "lyssnat"! Godnatt!

Tack för stödet Iza! Skönt att höra att det finns andra i samma situation!

Som tur är har vi redan rett ut allt och det känns mycket bättre idag. Han sa att han mådde dåligt igår. Jag förklarade hur jag kände och jag tror att han förstod att jag menar allvar. Så han tog faktiskt initiativet själv att skriva en lista över hushållssysslorna och vi fördelade dem rättvist. Han erkände också att han varit lite lat och prioriterat sina hobbys för mycket på sistone. Så nu hoppas jag bara att han också GÖR som han säger. Vi älskar ju faktiskt varann och vill absolut inte skiljas. Det kändes skönt att få lite upprättelse! Idag känns allt underbart istället! Tänk så fort det kan vända om man bara kan prata med varann (vilket vi ju kan, det kändes bara hopplöst igår).