Fråga prästerna 6
Jag har en fråga som inte har med bröllop att göra.
Hörde att när man begraver någon så är graven bara kvar i 50 år.
Är det sant? Och vad händer i såna fall med kvarlevorna? Och varför är det så?
Inlägg från: JustMeAndMyLove
|
-
-
Känns ändå konstigt.. Att det ska begravas någon på honom då? Ligger det alltså massa gamla gravar under honom om den använts förr?
Min systersons grav är reserverad till hans pappa också (Han ska tydligen ligga på hans grav så de grävde extra djupt eller nått) men min syster klarade inte av att reservera till sig själv också. Det kändes för jobbigt.
"Hålls" då graven tills han dör och sen 25-50 år till? Trots att det går 25 år eller mer innan pappan dör?
Vad händer med gravstenen? Tas den bort eller flyttas den någonstans?
allehanda skrev 2008-11-29 12:58:34 följande:Du har lite fel men skall försöka reda ut det.Gravrätt varar normalt i 25 år ,detta finns i kyrkoförordningen.Alltså när personen begravs så reserveras graven för den personen i 25 år och om det under tiden begravs fler på samma gravplats så förlängs detta NATURLIGTVIS så att sista begravda person har sina 25 år.Sedan till undantagen,det finns många församlingar som har 50 år som gravrättstid och samtidigt så finns det många församlingar där man kan förlänga gravrättstiden(tag kontakt med pastorsexpeditionen).Vad händer med kvarlevorna?Jo eftersom vi i Sverige inte balsamerar ,utan bara i sällsynta fall, så finns det inte mycket kvar efter gravrättstiden gått ut.Kvarlevorna finns kvar när/om graven tas ut till ny gravplats av någon annan,kvarlevor flyttas inte.I min församling så lämnar vi inte ut en gravplats där någon jordbegravts till en ny jordbegravning förrän efter 50 år men till en kremationsbegravning så låter vi det "bara" gå 25 år. -
okej... känns ju obehagligt men jag kan förstå att de handlar om platsbrist.
-
Hur är det om man blir kremerad. Jag vet att man inte får sprida aska vart man vill, men vilka platser får man "välja" mellan.
Tänker som min pappa som varit sjöman halva sitt liv och älskar havet. Får man strö hans aska i havet om han skulle önska det?
Och måste man ha en grav egentligen? Överhuvudtaget? Tänker för min tjej vill inte ha något sånt alls när hon dör. Men hon vet inte vad som är lagligt och så. -
Okej, tack för svaret :)
Kjell Präst skrev 2008-12-03 08:03:25 följande:
Vet inte exakt vad som gäller, men nog tror jag att man får strö aska i havet. När det gäller den andra frågan så är det ju så att någonstans måste man ju göra av askan, man kastar ju inte gärna bara bort den. Man får heller inte gravsätta den på egen tomt (eftersom någon annan kan flytta in där så småningom och kanske inte uppskattar att ha en grav på tomten). Men i en minneslund kan man ju strö askan. Då finns ingen grav, ingen enskild gravplats - man får vila på en plats där många andra också vilar, och någon gravskötsel krävs inte. -
Okej, men då vet man att det inte är omöjligt då i alla fall :)
Vet att pappa pratade om det när jag var yngre.
Burre Präst skrev 2008-12-03 09:12:54 följande:
Kjell Präst skrev 2008-12-03 08:03:25 följande:Man får strö askan i havet och i älvar, men bara efter tillstånd från länsstyrelsen. Detta tillstånd kan inte ges i förväg utan först efter en persons död. Man kan också få tillstånd att t.ex sprida askan i fjällen, men jag vet att många samebyar har reagerat mot detta. -
Hur kommer det bli om/när homosexuella får ingå äktenskap. Får vi samma regler eller kommer talet/cermonin måste se annorlunda ut för oss än för heterosexuella?
Ingår man partnerskap har man ju ett bestämt "manus" för förrättaren som är jättetråkigt, hur är det för äktenskap? Får man vara med och bestämma lite om vad som sägs om man tex. gifter sig borgligt (för man kommer väl få välja borgligt eller kyrkligt?)
-
Kan en präst som fått sin "licens" indragen och inte får viga/döpa längre göra borgliga cermonier? Vad krävs för att vara vigselförättare borgligt?
-
Okej, vad är "kriterierna" för att få viga borgligt? Och är det olika för att få viga heterosexuella och homosexuella?
Jeez skrev 2009-01-25 20:08:58 följande:Vigselrätten kommer med prästvigningen (för präster i Svenska kyrkan) och gäller endast "i enlighet med svenska kyrkans ordning". Det betyder att en präst som blivit förklarad obehörig att vara präst inte har vigselrätt.Om h*n vill viga borgerligt får h*n ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen som alla andra. -
Bara så där för att inflika en tanke:
När jag tänker på ordet döden så tänker jag lite osökt på at det i många religioner och självklart i kristendommen skrivs skrifter som är delvis metaforiska och som då kan tokas.
Döden representerar ju inte bara den kropsliga döden utan oftast bara slutet på något. Ta tarotkortet döden - det är ju verkligen inget negativt att få.
Kanske kan man i sin egen tolkning acceptera utryckssättet "tills döden skiljer oss åt" och se det som "tills livet skiljer oss åt"
?
Timba skrev 2009-01-26 22:10:28 följande:En till präst skrev 2009-01-26 21:53:43 följande:Det var kyrkligt bröllop i "Bonde söker fru". Vigselförrättaren hade iaf prästkrage så jag antog att det var kyrkligt (?). Anledningen att jag vill ha en annan formulering kanske är fånig men jag tycker att det känns knepigt att lova något så definitivt inför Gud och församlingen. Jag kan lova att försöka- självklart men att stå där och säga att jag lovar tills jag dör- njäe. Kanske ska man inte gifta sig när man känner så, jag vet inte? Har vägrat fram tills nu. Har en underbar man som jag VILL leva med tills jag dör och som jag hoppas kunna vara trogen mot MEN jag kan inte lova. Jag kan bara inte. Det är bara att titta på statestiken, tänk om vi är ett av dessa par som skiljer oss! Vad ska då Gud och församlingen, som jag dyrt och heligt lovat, säga? "Vad var det vi sa" Skämt å sido men det känns inte bra. "Nu och för alltid" låter liiite bättre. Själv vill jag ha "så länge det finns kärlek" för det kan jag stå för. Jag kommer verkligen att kämpa för vårat äktenskap in i det sista men finns det ingen kärlek så är det inget att kämpa för tycker jag, då vill jag skilja mig. Men som sagt, jag kommer att kämpa i nöd och lust oavsett vad som sägs men önskar få slippa det för mig ångestfyllda uttrycket "tills döden skiljer oss åt". Hur ser du på dessa ord? -
Hahaha, syftningsfel är nog det roligaste som finns!
(ja jag är jättetöntig men som författare får jag kalla det "yrkesskadad humor" :D) -
Hahaha, det där lät rätt roligt det :)
Ingen som kör på att gå in från sidorna, den ena med sina föräldrar och den andra med sina? Och sen bara paret som går ut på mitten.
Blev det krongligt nu?
Jag är väldigt för symbolik och inte för seden i sig. Ser framför mig två familjer som förenas...
En till präst skrev 2009-01-31 14:14:25 följande:
Jag ställer mig skeptisk till allt sånt där - fattar inte vad folk har emot sina blivande män.