didis

Äldre 30 Nov 14:36

930 svar

Fråga prästerna 6

Nu fortsätter jag OT med begravningar...

De flesta som begravs har försvunnit efter 50 år, beroende på jordmån etc, det tror jag säkert men jag har varit på utgrävning av en stenåldersbosättning på Gotland där vi hittade flera tusen år gamla, i stort sett intakta skelett.

Så på Gotland borde förmultningen går betydligt långsammare, vet du hur det är där, rekommenderas till o med kremering?

Det var också försök med frystorkning för några år sedan, hur gick det med det? Det skulle vara mer miljövänligt än kremering.

Varför är förresten inte alla urnor som gravsätts av "äggkartong", det borde gå snabbare att förmultna då, speciellt viktigt för de som sätts i minneslund (Fonus har en sådan urna). Om man har urnorna i kapell, vanligare utomlands, förstår jag att man vill ha en snygg urna.

Tja nu är jag väl så OT man kan vara på en bröllopssajt...

didis

Äldre 30 Nov 15:45

#70

allehanda skrev 2008-11-30 15:33:25 följande:

Ja alltså skelettdelar finns ju kvar(det är ju ingen skillnad om det är på en kyrkogård av idag eller från stenåldern).Frystorkningen tyckte även jag var intessant men jag tror? att än så länge så är det inget godkänt begravningssätt.Det är sant att det finns urnor av "äggkartong"(alla begravningbyråer kan erbjuda sådana)såg tom i dagstidningen att Mats Jonasson från Målerås,alltså en glaskonstnär numer gör en urna i glas som "löses upp i jorden!Att ha urnorna i kolumbarium( kapellet som du nämner) kräver däremot att urnan inte är förgänglig.Kolumbarium finns förresten även här i Sverige.I minneslund får man åtminstone inte där jag jobbar sätta ner urnor utan där kommer askan i en papplåda och inne i denna så finns askan i en påse av färgänglig plast.

Tack, kolumbarium var ordet jag sökte.

Vill förresten passa på och slå ett slag för de täcken som numer finns tillhands att täcka kistan med under begravningen - mycket snyggt och man kan ha en billig kista. För oavsett vad vissa begravningsentreprenörer vill få en att tro så är inte kistans pris ett tecken på hur mycket man älskade den avlidne.

Nu skall jag försöka återföra tråden till bröllop, har dock ingen fråga till er präster eftersom jag gifter mig borgerligt.

didis

Äldre 3 Dec 11:37

#78

Det är tyvärr så att vi är väldigt ovan vid "mänskliga kvarlevor" idag och långt ifrån alla ha ens sett en död människa.

Det är förståss opraktiskt om det flyter iland skelettdelar eftersom det skulle bli polisutredning etc men EGENTLIGEN är en bit skelett bara mineraler och lite organiskt material och skiljer sig inte nämnvärt från kycklingbenet vi just kastat i komposten.

Det som skiljer mänskliga kvarlevor från andra djurs är att det finns en historia och minnen förknippat med dem och därför, för de efterlevandes skull, förtjänar de mer respekt.

didis

Äldre 3 Dec 12:14

#81

En till präst skrev 2008-12-03 11:43:57 följande:

Jo ungefär så. Sen tror jag vi ser olika på en bit skelett som kommer från en okänd människa och en bit skelett som var en del av vår egen släktings kropp. Men hur som helst så är det viktigt med respekten för våra dödas kvarlevor - det hänger i hop med hela vår människosyn.

Jo, att hantera en nära avliden släkting/väns skelettdelar skulle förståss vara känslomässigt på ett annat sätt än arkeologiskt material (som vi ju inte alls hanterar lika vördnadsfullt utan ställer ut på museum till allmän beskådan).

Någonstans övergår med tiden en medmänniskas kvarlevor till att vara allmängods, rent av en del av vårt kulturarv. När det sker är inte lätt att veta. Medeltida skelett - betraktas inte som personer utan som museiföremål men kan man hantera skeletten efter den uppgrävda 1700-talskyrkogården likadant?

Intressant fråga utan givna svar.

I våras sa en präst i tv (appropå Uppdrag granskning om kistkrossning på kyrkogårdar) att det inte finns någon tidsgräns för hur länge vi skall betrakta resterna som människor. Just då var jag och grävde ut en stenålderboplats så vi diskuterade hans synsätt mycket, det skulle innebära stora problem, för landets alla arkeologer...

didis

Äldre 3 Dec 16:17

#85

Nja, några arkeologikurser har det blivit och då ingår utgrävningsdagar... men arkeolog kallar jag mig inte(än).

Arkeologiska utgrävningar är för övrigt överskattade, sitta och gräva försiktigt med skärslev och leta fram mm-stora keramikfragment - det är inte mycket action där inte!

Men det är en spännande yrkeskombination, jag har just skrivit en uppsats där jag kört medeltida kranier från en avrättningsplats i en datortomograf - det är väldigt lite arkeologiskt material som är undersökta med andra hjälpmedel än synen.

Som du har förstått är jag en person som följer mina infall - även om det innebär mycket arbete ibland och väldigt lite lön för mödan (i pengar).

passionsblomman skrev 2008-12-03 16:04:12 följande:

Jaså- du är inte bara tandläkare- du är arkeolog också!!!

didis

Äldre 17 Jan 16:23

#318

En till präst skrev 2009-01-16 19:48:29 följande:

Jag vet inte riktigt hur man själv tänker som brudpar när man redan förbundit sig till varandra genom att ta emot ett eller flera barn tillsammans. För egentligen är ju det åtagandet "större" än äktenskapslöftena.Människor kan skilja sig, men man kan aldrig säga upp sig som förälder...

En gång för länge sedan förlovade vi oss och lovade därmed varandra att leva livet tillsammans. När vi sedan skaffade barn var det en ännu större markering att vi hörde ihop, nu och för alltid.

Av några romantiska eller markeringsmässiga skäl har det aldrig varit aktuellt för vår del att gifta oss, vi har ju redan lovat varandra att leva tillsammans.

Juridiskt är det dock en viss skillnad på att vara gifta, när man har barn, och därför gifter vi oss nu på vår 20-årsdag.

För min del är det mer kuriöst att man väljer att gifta sig fast det inte finns några barn inblandade och man alltså kan lösa det juridiska ändå

didis

Äldre 21 Jan 11:23

#396

Själv är jag väldigt förtjust i Ferlins "mitt hjärta är ditt" som vi skall ha allsång till mot slutet av ceremonin.

Inte så unikt men personligt eftersom det är en sång som har följt oss under 20 år nu (den och " min älskling du är som en ros" brukar maken både spela och sjunga till mig så båda skall vara med under vigseln).

Men som sagt, de kvalar väl inte in på topplistan över ovanligaste låtarna direkt... något ovanligare är kanske att vi skall fånga gästernas uppmärksamhet med introt ur "final countdown" även om den säkert används ibland.

didis

Äldre 21 Jan 12:30

#398

En till präst skrev 2009-01-21 12:01:54 följande:

Evert Taubes "Ros" har jag faktiskt aldrig varit med om vid en vigsel. De flesta brudpar vill ha låtar som är moderna just det år de gifter sig, och Taube har inte varit inne på sistone.

Konstigt att den inte används men det kanske är för att den har ett mer direkt tilltal till en person?

Maken skall sjunga den till mig under vigseln och då kanske det passar bättre. För mig betyder den mycket just eftersom det är en av låtarna som maken brukar sjunga till mig här hemma.

Annars brukar jag faktiskt tycka att Taube är överskattad.

didis

Äldre 21 Jan 12:40

#400

En till präst skrev 2009-01-21 12:34:58 följande:

Nja, det är nog mest en fråga om att den inte är "inne".I ert fall blir det ju som att ni tar med er ett stycke av er vardag till vigselceremonin (som jag antar är borgerlig?) och det låter oerhört fint. Tufft att sjunga på sitt eget bröllop! Det skulle aldrig jag våga...

jo, vigseln är borgerlig. Jag fick visserligen en religiös uppenbarelse i 25-årsåldern o gick o döpte mig men sedan försvann det igen.

Maken har spelat en del i band och även varit gatumusikant med sin bror (maken fick det i 40-årspresent, de fick väl ihop till dagens öl men knappast till resan till Paris där de spelade) men jag undrar ändå om rösten kommer att hålla...

didis

Äldre 21 Jan 12:41

#401

Förlåt, nu skall jag inte gå mer OT

didis

Äldre 23 Jan 20:52

#424

Jeez skrev 2009-01-23 20:49:50 följande:

(Vid begravningar är det knepigare eftersom det är anhörigas behov liksom den dödes vilja som ska tas hänsyn till, därför sker det också fler undantag där).

Betalar inte alla begravningsavgift längre? Vad täcker den i så fall om inte begravningen?

didis

Äldre 23 Jan 21:47

#429

Begravningsceremonin är väl i första hand till för de efterlevande (den döde lär inte sakna den).

Så hur göra om den döde inte var medlem i kyrkan men de efterlevande vill ha en kyrklig ceremoni? Idag finns ju borgerliga begravningar men det är inte säkert att de efterlevande uppskattar det.

Jeez skrev 2009-01-23 21:40:16 följande:

Begravningsavgiften går till begravningsplats, krematorium och personal som sköter allt det. Den går inte till själva begravningsceremonierna i kyrkorna.I större delen av Sverige sköter församlingarna begravningsplatser etc på uppdrag av stat/kommun. Men i Stockholm och Trollhättan är det andra entrepenörer som gör det, så där är det ev tydligare vad som går till vad för gemene man.Det många inte heller vet är att man inte måste ha en ceremoni utan lagen säger bara att man ska begravas på tillåten plats eller kremerad och spridd på tillåten plats.

didis

Äldre 23 Jan 22:02

#432

Tyvärr har vi har vi haft alltför många som avlidit unga i vår närhet. Därför har vi funderat igenom begravningar och skrivit "vita arkiv" till våra efterlevande.

Anhörigas begravningar och frågan om kremering kan vara riktiga trätoämnen tyvärr. Tack o lov tror varken jag eller maken på ett liv efter döden så våra egna begravningar känns inte viktiga ("begrav mig i en ikea-kartong" som min mamma brukar säga) för vår egna del men givetvis för våra efterlevande.

Jeez skrev 2009-01-23 21:55:40 följande:

I grunden så tolkar man det så att en person som valt att inte vara med i kyrkan inte heller vill ha en kyrklig begravning. Liksom en kristen säkert vill ha en kristen begravning även om alla anhöriga är ateistiska. Det handlar ju om respekt för den dödes vilja. Om anhöriga ändå vill ha en kyrklig begravning så är det kyrkoherden som ska lyssna till dem hur de resp. den döde tänker/tänkt och sedan tar beslut.Men jag uppmanar alltid alla att prata om hur man vill ha sin begravning och allt annat runt omkring. Om så bara för att säga att "ni får bestämma själva". Jag har mött familjer som vill ha en grav med gravsten åt mormor fast mormor uttryckligen skrivit att hon vill bli spridd och när man resonerar kring det så visar det sig att mormorn haft nån grav att ta hand om som hon inte ville ha hand om och hon "vill inte vara till besvär". Så då ska man tolka vad som är "till besvär" och vad hon egentligen menade... Så prata om det, om vad som är viktigt för er och vad som inte är viktigt!!!

didis

Äldre 30 Jan 18:14

#638

Åh är det därför som de blir färre och färre besökare till gudstjänsterna??

Kjell Präst skrev 2009-01-30 18:13:35 följande:

Kjell Präst skrev 2009-01-30 18:12:44 följande:
Alltså... det är psaltartexterna som slutar med att fienderna krossas mot klipporna. Sällan gudstjänsterna!

Fråga prästerna 6

INNEHÅLL