Varför skiljer sig så många så fort?!

Gifte mig efter 7 års förhållande och skiljde mig efter 1 års äktenskap. Han träffade en ny, var otrogen och valde sedan henne. Kämpa i all ära, men det måste man vara två om.

Jadå, det är verkligen överspelat. Men jag kan ju säga att det inte var speciellt kul just då.

Jag hoppas då att ni aldrig blir utsatta för otrohet för då är det till stor del ert fel?! För då har ni inte uppmärksammat er partner? Man kan aldrig "se till" att ens respektive inte är otrogen genom att vara på ett visst sätt. Skrämmande tanke att det inte ska duga att vara sig själv.

Det är bådas vilja att kommunicera, det är bådas vilja att välja varandra varje dag som kommer underlätta förhållandet. Men man kan aldrig styra en annan människa.

Man kan heller inte säga hur man ska göra rent generellt. Jag och min blivande man tycker det är bra att vi kan ta varandra för givet. Den tryggheten ska finnas där att vi inte ska vara oroliga att den ena behöver bekräftelse, för då säger vi till. Vi går inte runt och ska "underhålla" varandra hela tiden. Rak kommunikation och medvetenhet om vad vi har tillsammans gör att vi kommer kämpa för varandra. Även när det blir tufft för det kommer det naturligtvis att bli. jag är ödmjuk inför tanken att vi ska klara det hela livet för jag vet att ibland kan man inte påverka någonting själv.

Och jag tror att man gör bäst i att hålla sina tankar för sig själv när det gäller andras separationer.

Jag förstår att du inte ville trampa på tårna, därför min sista mening. Men det är oerhört lätt att göra det eftersom man inte har en aning om vad människor har varit med om.

I mitt fall så handlade det väl om en "idiot" men det gör inte det hela lättare. Att då läsa kommentarer hur man får ett förhållande att hålla, ja då är det lätt att man suckar.

Huvudsaken är väl att man som par vet vad man tror på och är överens hur man ska tackla problemen. Som sagt, jag är ödmjuk inför uppgiften men hoppas och tror att vi kan och ska klara det.