Varför blir jag inte gravid?

Alltså, jag tänkte att jag inte ens skulle besvara ett så urbota korkat inlägg men nu har jag gått omkring och kokat ett tag och kan faaan inte låta bli. Jag tyckte att Telemarkgrrl svarade väldigt bra och nyanserat. Men så blir HON påhoppad! WHAT!??!

Så här ligger det till. Jag har varit i din situation. Första försöket. Jag kan lova dig att jag var jääävligt avslappnad. Däremot har du inte varit i min (och många andras) situation - på 2

Jag gav det också ett år, för det hade det tagit för syrran. Men när ett år nästan gått och bästa väninnan blev gravid på första försöket, därefter 11 stycken till i ens närhet i spridda skurar fram tills i höstas (ett år senare) så känns det inte lika roligt längre. Men jag tror vi har haft roligast på vägen iaf. tror att det är viktigt. Galet mycket sex, snabbisar och långa färder med tåget framochtebax för att få sig ett nyp i en skogsdunge när vi varit på jobbresor...

FruRoutima
Jag förstår att det känns frustrerande! Hoppas att det snart blir ett plus!!

Nej. De hade blivit gravida förr eller senare även om de inte hade adopterat. Jag har hört en siffra om 2% som blir gravida trots att de adopterat. Knappast så där jättevanligt.

AAAAAAAH tack! (bättre siffror också!)

Fast jag tycker inte att ett råd som "Slappna av" är särskilt uppmuntrande. Jag var ett vrak i somras men började på akupunktur nu på hösten och har blivit mycket mer avslappnad och fått lite distans till det hela. Och visst är det skönt. Men gravid blir jag inte för det.

Återigen. De första 10 försöken så tänkte jag att blir det så blir det. Men det blev inte. Och vi vet fortfarande inte varför. Att då få höra av någon som aldrig behövt oroa sig, att det är på grund av att jag tänker fel (dvs inte är avslappnad eller är för fokuserad) som det inte blir något är väl inget annat än ett påhopp om att det är jag som påverkar det omedvetet. Då borde det ju fungera omvänt också.
Men så kan det väl inte vara...? Att ni som har barn inte ville egentligen?

Varför måste man ge några råd över huvud taget? Kan man inte bara säga att man finns där om de vill prata (fråga inte om hur det går, man vill ju inte gärna avslöja om man är i v 5, eller att man precis fått mens igen). Om de vill prata om det, fråga om de fått hjälp, vad planen är eller hur de tänkt sig att gå vidare (spolning av äggledare, läkarbesök, ivf, hormonbehandlingar, akupunktur...). Man känner sig redan misslyckad, och även om du säger "det kommer ordna sig" så vet man att det är inte säkert.
Att få höra av någon som varit i samma situation, som sen blivit gravid är faktiskt otroligt hoppingivande. Även om det står att hon försökt i 3 år. För någonstans hoppas och tror man ju att man inte behöver vänta så länge.

Mikes bride
det finns ju en bok om kost för att stärka fertiliteten (vet inte vad den heter på rak arm), och många som går på akupunktur får ju kostråd (beroende på vad de har för obalanser). Så du är rätt ute!

Fast är du helt övertygad om att det beror på att de släppte tanken på det och att det var just därför som det blev en bebis? Om inte så är väl inte det något råd utan just en hint om att TS ska sluta fundera så mycket (dvs att hon gör något fel).

Visst, TS bad om råd. TS har inte försökt så många månader så då kan man visst ge råd, för det tar ju ett tag att prova allt och det finns en uppsjö av trolleritrix som för den skull inte heller det har någon bevisad effekt. Men kanske värt att prova.

Bisolvon. Hostmedicin som är slemlösande. Bra om man har väldigt segt livmodersekret. Men samtidigt kan man ha för tunt och det är inte heller bra och hur vet man det utan att läkaren har undersökt saken?

Glandin/Borago. Kosttillskott mot PMS som en del blivit saliga på. Men många har även fått rubbad cykel och det är ju inte så kul.

Ägglossningstest. För att se när ägglossningen är så att man kan tajma. Spermierna lever 3-5 dagar så det är bättre att sexa några dagar före ÄL för när ägget väl har släppt så är det för sent (de hinner inte upp).

Temp-mätning. Kroppstemperaturen stiger ca en halv grad efter att ägget har släppt och sjunker någon dag/samma dag som mensen kommer. Ligger fortsatt högt om man är gravid. Det här måsta man göra några månader för att se hur just din kurva ser ut. Dock är det mer en metod för att se att ÄL varit.

Akupunktur. Obalanser i levern, njurar och/eller mjälten kan göra att en befruktning inte vill stanna i kroppen. Stimulerar ÄL och nidationen (när ägget fastnar).

Pergotime. Homronpreparat som är ÄL-stimulerande. Om du inte har regelbunden mens eller för svag ÄL. Receptbelagt.

Känna på livmodertapen. Öppen vid ÄL och mens. De på FL vet mer.

Inga glidmedel, ej heller saliv. Även om det inte står att det är spermiedödande så kan det ha en negativ effekt. Finns särskilt glidmedel som heter pree-seed om man nu inte har tillräckligt med glid själv.

Ha kul på vägen. Investera i sexleksaker, ha sex utomhus eller på köksbänken en tisdagsmorgon. Inte för att du lättare blir gravid då utan för att det inte ska kännas som en verkstad.

Lycka till!

Ja, det är väldigt känsligt. Och tyvärr blev du den som eldade upp mig idag. Mina inlägg är inte riktat mot dig personligen utan på "slappna av"-tipsen som företeelse.

Det roliga är att jag själv har sagt "slappna av så kommer det", innan jag själv satt i sitsen. Tråkigt att lära sig att det är en sårande kommentar på det sättet bara.

hhaha, ja se där! Och jag som brukar vara så fredlig av mig. Kanske blev lite sårad jag med..? Och sur för att Telemarkgirl blev påhoppad som skrev annat än vad ni ville höra (dvs verkligheten).

Jaja, TS se inlägg 52, där har du en hög med tips (från en som testat allt det där men är fortfarande barnlös men det har dock fungerat på andra !)

Ingen fara!
Svar: Nej. Makens spermier var lite trötta, men enligt läkaren helt OK ändå. Jag har spolat äggledarna, ätit pergotime (trodde min ÄL var lite svag), och för några veckor sen gjorde vi en insemination. Jag fick ta sprutor för att kunna styra ägglossningen och mannens spermier tvättades. Men inget vill fastna. jag går också på akupunktur. Vi har två inseminationsförsök till och efter det blir det ivf. Något fel är det ju men jag tycker inte att jag blivit tillräckligt kollad heller. Jag funderar på om progesteronhalten är tillräcklig och ska fråga om sån medicin till nästa gång. Plötsligt händer det!

ivf=provrörsbefruktning.

OJ,hoppas att det inte är endometrios du har. Har hört att det ska göra väldigt ont! MEN vet även några som blivit gravida "trots" det, både med och utan ivf. Lycka till!

Tack!

OK, ni menar det inte så.

Men det hon skrev är ju precis så som det uppfattas av oss som får höra dessa råd. Så hon överdrev inte alls. Det är det jag blir så arg på, att ingen som inte är i situationen kan förstå hur det är. Kan vi inte enas om att befruktningen är utom vår kontroll, oavsett om vi är stressade, avslappnade, hysteriska eller laid back? Det som sker, det sker. En graviditet är trots allt en fysisk åkomma och inget vi kan vare sig påverka eller motverka genom tankekraft.

Ett år är oerhört lång tid, ingen snack om saken. All väntan är lång, även 3 månader som TS, när man så gärna vill bli gravid. Och självklart är det bra om man inte tänker på det så mycket, men som du säger - det gör det inte lättare att bli gravid utan mest en hälsofråga.

Men vad vet du, eller den som nu använder det som "tips", om den drabbades situation? Hon (och han) kanske inte alls är särskilt stressad eller överfokuserad, men får man ständigt höra att man borde slappna av så blir man ju fundersam och ledsen att det kan vara så. Alltså en skuldbeläggelse att man gör något fel. Hur kände du själv när du försökte? hur undviker man att tänka på det när man ändå ska ha koll på ägglossning och mensen som hela tiden dyker upp och trycker ner en i skorna?

Många påstår ju att kroppen låser sig. Bulllllllshit säger jag. Och man måste väl ändå få påpeka att det varken är ett snällt råd eller något undergörande? Om "tipset" slutar spridas så kanske fler slipper bli ledsna och sårade, är det verkligen så dumt?

Men vilken erfarenhet har du av att stress och press påverkar att man inte blir gravid, om du blivit gravid på första försöket båda gångerna?

Nej, det där tror jag inte ett dugg på. Läkare som jobbar med infertiilitet hävdar dessutom att stress inte påverkar alls utan att det är en skröna.

Flera fysiska faktorer kan dock påverka, som man kanske inte ens vet om att man lider av. Såsom glutenintolerans, endometrios (det känns dock, men man kanske inte blvit utredd), PCO, felväxt livmoder, dåliga värden i lever, njurar och mjälte...

Men slappna av är inget man vill höra, det enda det hjälper mot är att tänka på att slappna av så man inte slår handväskan i huvudet på den som har det som förslag.

precis!!!!

Men vilket jäkla bra preventivmedel det vore! Bara tänk för mycket på att bli gravid, för då låser sig kroppen automatiskt. Hur bra som helst! Vilket scoooooop! Och så proppar vi oss fulla i hormoner eller slösar pengarna på gummi, helt i onödan.