Dikt?

Den här dikten hörde jag på ett bröllop en gång å tyckte den var fin, det är egentligen en bearnsång..

"Nu är jag prinsessa
och du är min prins,
våra kronor
glittrar i solen
Och dina byxor är gjorda av guld
och jag har rosor
på kjolen

Nu är jag prinsessa
och du är min prins
snart rider vi
ut i världen
Och vinden susar
och blåklockan slår
De önskar oss lycka på färden."

Om ni gillar den så kan ni ju byta ut prinsessa och prins till hustru/fru och man:)

tack för tipset. Om de blir den så blir de att byta ut de mot fru och man!

nån som har fler tips?

Blixtar av kärlek
slår ner med vår passion.
Där på en äng
låter vi oss träffas av den.

Brisar av kärlek
torkar våra tårar när vi möter hinder
Där i en trädkrona
låter vi den smeka våra kinder.

Vågor av kärlek
sköljer upp vår framtid på en strand.
Där i sanden
tar vi emot den hand i hand.

"När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!"
/Karin Boye, "Moln"

Kärleken

Med kärlek blir bördorna lätta.

Kärleken bryr sig inte om svårigheter,

den anstränger sig till det yttersta.

Den säger inte att något är omöjligt...

Den tar sig an mycket - och ser också till att mycket blir utfört,

medan den som inte älskar ger upp.

Kärleken är vaksam och slumrar inte.

Även om man nöter på den,

tar den inte slut.

Även om den är oroad,

tappar den inte fattningen.

~~ Thomas A. Kempis ~~