Polygami

Jag håller med. Usch.

Duchess skrev 2008-12-11 10:03:04 följande:

Kan inte låta bli att undra om vår strävan att bli openminded kan gå så långt att vi riskerar att tappa hjärnan...

För MIG räknas det.

Jag håller med. Trots att vissa kommer säga att det inte räknas. Hur man än vrider och vänder på saker och ting så finns det vissa saker man tycker är "rätt" och vissa man tycker är "fel".

MulleNuh skrev 2008-12-11 11:14:26 följande:

Om jag verkligen vill döda någon borde jag få göra det. Jag lägger inga värderingar i det, de ligger i känslorna.

Njaaa... kanske inte lika hemskt, nu när jag tänker efter.

Ja, känner att båda är ganska hemska. Vem är jag att rangordna?

Ok, jag erkänner att jag drev lite. Sorry...

Däremot så kan jag ju säga att jag:
- är emot homosexuella äktenskap
- är emot polygami
och så OT, men jag tar med det ändå så att ni kan få förfasas lite extra:
- tycker abort är det grövsta av alla övergrepp en människa kan utsättas för. Man bestämmer sig för att ta en annan människas liv. Och samtidigt sitter man och förfasas över mord och andra hemskheter i världen.

Japp, i dagens samhälle har jag väl väldigt kontroversiella åsikter. Känner att jag ändå vill slå ett slag för dem, då de hörs för sällan idag.

Du har aldrig frågat mig varför.

Oj, missade det. Sorry.

Men jag ska svara dig.
Jag är kristen och jag går på vad Bibeln säger. Visst finns det "tolkningar", men jag tycker att Bibeln är väldigt klar vad gäller det jag skrev i inlägg 129.

Vi är alla syndare, och jag är frälst av nåd. Men Gud uppmanar oss att vända oss om från vår synd och leva enligt Hans vilja. Han ger oss kraften om vi har viljan.

Det är ingen lätt fråga vi diskuterar. Jag har homosexuella kompisar och de vet vad jag tror och tycker. Jag älskar dem, men inte det de håller på med.
Vad gäller polygami så står det i Bibeln att en man ska ha en fru och hålla sig till henne.

Min ambition är att leva så nära Gud som möjligt och följa Jesus. Och det innebär att jag lägger ner min egna vilja ibland. Och vänder mig om från mina synder.
Begär inget av någon, men detta är hur jag lever och det förklarar väl lite hur jag tänker.

Gud ÄR kärlek, och jag vill kunna älska alla. Gud älskar syndaren men hatar synden. Därför dog Han på ett kors för att ta udden av våra synder och ge oss ett liv tillsammans med Honom. Vår del är att ta emot det och jobba på att vända oss från våra synder, med Hans hjälp. Lätt? Bekvämt? Rättvist? Kanske inte verkar så, men jag tror att Hans kärlek är det vi alla längtar efter innerst inne. Om vi kommer till Honom så tar Han emot oss.

Kanske en massa OT-babbel, men detta är vad jag tror på och baserar mina uttalanden på. Jag har ingen rätt att döma ut, men jag kan inte heller gå på mina känslor och tolka sanningen som den passar mig.

Japp, nu vet du vad jag tror. Jag förstår att ni tycker att jag verkar off och hård, och att allas kärlek är lika mycket värd. Men jag går på det som står i Bibeln. Sen är det upp till var och en att välja vad de vill gå på.

Jag tror att hela Bibeln är Guds ord, så när Paulus skriver om att homosexualitet är fel och synd i Rom. 1:26-27 så tror jag på det.
Måste ändå inflika att jag vill vara väldigt tydligt med att tala om att jag är väl medveten om att jag inte är perfekt och att jag inte är ute efter att döma. Det är fel ände att börja i. Jag tror att en människa som kommer till Gud och lägger sitt liv i Hans händer och vill vända om från sin synd blir emottagen av Gud. Sen är det upp till Honom att verka i den människan och peka på det som är fel. Och hjälpa till att ta bort det. Men vägen dit är att man inser att man behöver förlåtelse och hjälp. Hur annars ska man ta emot den?

Vad gäller lagstiftning så måste jag nog tänka till lite mer. Jag pratade mest utifrån vad jag tror på.

Och så "Ja till Livet". Jag är inte så insatt i deras tillvägagångssätt och vet inte om jag skulle kunna stödja det. Tror att det kanske inte heller är rätt ände att börja i. Kärleken och omsorgen ska inte få komma i skymundan. Men i kärlek ingår också att vara rak. Sanningen är det som sätter folk fria. Och sanningen är att abort skadar en kvinna lika mycket som barnet. Trots att hon kanske inte alltid inser det.
Själv vill jag vara en öppen famn för dem som gått igenom tuffa saker, men jag kommer för den skull aldrig hymla med vad jag tror på. Ja, det är en balansgång. Tror och hoppas att en levande och stark relation med Jesus kan underlätta den och hjälpa en att dela med sig av Hans kärlek. För det är den vi alla så desperat behöver och längtar efter. Tror jag.

Hmmm... fast står det inte i NT att en man ska hålla sig till en kvinna?

Jag anser att det inte är vi själva som skapar liv. Konsekvensen av att jag tror detta är att jag även tror att vi inte har rätten att ta liv. Och vilket liv än barnet får är det inte min sak att avsluta det. Jag kommer aldrig ändra mig på den punkten. Skulle ha väldigt svårt för att ha ihjäl en uteliggare bara för att jag anser att han har ett skitliv. Tycker det är lite samma sak.
Och jag menar inte att döma dem som genomgått en abort. Det är inte min uppgift eller min ambition.

Ja, det var en bra fråga. Jag vet faktiskt inte.

Japp, jag skulle behålla det. Definitivt. Du tycker att jag tänker galet, och jag tycker att du tänker galet. Så är det bara. Jag skulle inte kunna förmå mig att avsluta en annan människas liv. (Om jag nu inte blev "påhoppad" och reagerade rent instinktivt. Fast man vet ju inte hur man reagerar i sådana situationer, och det hör kanske ändå inte till ämnet).

Mmm, jag vet. Men om man tänker efter... ? Och nu pratar vi ju om människor (foster) som är våra egna barn...

Mjooo... det tycker jag nog att det är. Om man låter det växa så blir det ju onekligen en människa, och även ett embryo måste väl ha DNA? Och liv.

Ja, nu handlar ju inte denna tråd om aborter. Men för att svara så kan jag säga att jag inte tycker att det är ett lätt ämne att ta ställning till i en sådan situation som du och även Feministbrud nämner. Det jag tycker är viktigt är att man ändå tänker på att det är ett liv man har att göra med. Och det gör mig ledsen att så få inser det. (Nu inte menat som kritik mot dig personligen).