Polygami

För att citera mig själv från den andra tråden:
Polygami är ovanligt, och därför reagerar många av oss mycket starkare när det ämnet kommer upp.

Om staten inte ska lägga sig i hur människor vill forma sina familjer, varför ska man då tillåta t ex samkönade äktenskap men förbjuda polygami? Det är en relevant fråga. Svaret på den är, för egen del, att det finns massor av juridiskt svåra frågor att lösa om man vill legalisera polygami. Vad olika människor har för känslor inför det ena eller andra kan inte vara grunden för lagstiftningen.

Det finns många som tycker att samkönade äktenskap borde vara förbjudet eftersom de tycker att det är fel. Ska vi låta deras känsla styra vår lagstiftning?

Göteborgsposten hade för några veckor sedan en omröstning om samkönade äktenskap. Över 60% svarade att samkönade par inte borde få gifta sig. Enligt ditt resonemang borde vi då inte införa en ny äktenskapslagstiftning... eller?

Har du några sakliga argument till varför polygami skulle vara förbjudet i lag?

Personliga argument kan man ha. Jag anser t ex att vi borde förbjuda dansbansmusik. Men oavsett hur illa jag tycker om dansbandsmusik så inser jag att jag inte har några sakliga skäl till att det skulle förbjudas. Därför driver jag ingen opinion i frågan.

Jag har själv svårt att förstå både polyamori och polygami eftersom det ligger långt bort från min egen världsbild. Men det betyder ju inget mer än att jag borde försöka lära mig mer om detta.

Det är inte riktigt samma sak, men jag har ändå ett närliggande exempel. Jag har en god vän som är transsexuell. Han fick förresten sitt nya personnummer för en vecka sedan - hans "andra födelsedag"

Innan vi lärde känna varandra visste jag väldigt lite om transsexuella. Jag hade inte heller haft någon större anledning att ta reda på mer. Nu har jag fått chansen att lära mig mer om vad det innebär att vara transsexuell, både personligt och lagtekniskt (och allt däremellan). Vi är inte vänner pga att jag behöver ett studieobjekt, utan för att han är så ruskigt trevlig (och lagar god mat ), men det har varit en intressant bonus i vänskapen.

Hela den resan har lärt mig att ta reda på mer i en fråga innan jag dissar eller hissar. Polygami har jag ganska begränsade erfarenheter av, eftersom jag själv inte är polyamorös och inte har så många vänner som är polyamorösa. Därför väljer jag att hålla frågan öppen tills jag vet mer.

Ja, folk lyssnar ju på Arvingarna och Christer Sjögren utan att ta hänsyn till mig

När det gäller samlevnadsformer tycker jag inte att det är statens uppgift att diskriminera medborgare pga deras sexuella läggning och relationspreferenser. Tycker du det?

Håller helt med dig om det du skriver. Jag ser dessutom lagtekniska problem med polygami (som jag skrivit om tidigare i den andra tråden).

Några exempel:

* Om tre eller fler personer får gifta sig med varandra, ska då en person vara "centrum"? Alltså: om A är gift med B och C, är då B och C också gifta med varandra?

* Skulle person A kunna skilja sig från person B, men fortsätta att vara gift med person C?

* Krävs samtycke från den första maken/makan innan ytterligare personer får ingå i enheten?

Detta är några av skälen till varför polygami är juridiskt komplicerat, vilket samkönade äktenskap inte är.

J D skrev 2008-12-11 11:18:35 följande:

Jag är också kristen, om det nu har någon betydelse för debatten. Jag är uppfostrad med att homosexualitet, transsexualitet, polygami .. ja, allt som inte handlar om en man och en kvinna är fel. Men jag måste ju ta ställning själv till vad jag tycker, förr eller senare.

Men hur ska man då göra när två personers magkänsla för vad som är rätt och fel går emot varandra?

Jag är också kristen och tror på vad Bibeln säger. Ändå kommer vi till olika slutsatser i vissa frågor. Du får gärna förklara var du hittar stöd i Bibeln emot samkönade äktenskap, t ex.

När det gäller alla de frågor du räknade upp så finns det två dimensioner: hur vår lagstiftning ska se ut, och hur jag själv förstår Bibelns budskap. Eftersom jag tror på religionsfrihet så tycker jag inte att lagstiftningen ska begränsa andra människors fria val utifrån min egen övertygelse.

Ett exempel:
För mig personligen är det självklart att livet börjar vid befruktningen. Jag tror också att Gud är den som finns med när alla liv börjar och slutar. Men därifrån är steget långt för mig till att ställa mig bakom kampanjen "Ja till livet". Jag tar starkt avstånd från kampanjens metoder och arbetssätt. Jag hade istället gärna sett en kristen rörelse som gick in och stöttade gravida kvinnor både socialt, ekonomiskt och praktiskt.

Att sprida otäck propaganda och försöka driva igenom en strängare lagstiftning är den lätta vägen. Den svåra vägen, att visa på Kristus genom att underlätta för kvinnor i utsatta situationer att behålla sina barn - det vore sannerligen något för våra kyrkor och samfund att bita i!

Jag tror också att hela Bibeln är Guds ord, men jag tror inte på alla taffliga svenska översättingar av vissa bibelställen. För mig som kristen är Bibeln ändå den viktigaste källan till hur jag vill utforma mitt liv. Och just eftersom Bibeln är så viktig för mig så har jag helt enkelt inte råd att tro på vad klämmiga frikyrkopastorer (och andra) kläcker ur sig om vad DE tror att Bibeln säger. Jag ville ta reda på det själv, i den mån det är möjligt. Bland annat därför tycker jag att det var jätteintressant att läsa teologi i några år. Jag har rejält med egen kunskap och egna argument om någon försöker påstå att Bibeln säger saker som faktiskt inte står där.

Med det sagt: När det t ex talas om att "ingen som lever i homosexualitet ska få ärva Guds rike" så används orden "arsenokoitai och malakos" på koiné. Frågan är då vad de betyder.

Arsenokoitai är sammansatt av två grekiska ord, arsen och koites (grundformen av koitai, som är ett verb). Arsen betyder man, och koites betyder ligga. Det är ett unikt ord som inte finns på något annat ställe i samtida grekisk litteratur, så vi vet inte mer än så.

Malakos är däremot ett vanligt ord. Det betyder helt enkelt mjuk. Det används t ex i Matt 11:8 och Luk 7:25 när Jesus talar om kläder, då i betydelsen mjukt tyg. I samtida litteratur används ordet om bl a unga pojkar som inte nått puberteten eller män som ansågs sakna mod (vara "omanliga".

En vanligt förekommande företeelse i den hellenistiska kultursfären var att äldre rika män hade unga gossar som älskare. Den manliga kärleken ansågs vara en högre form av kärlek, så det var accepterat att dessa män (som naturligtvis hade fru och barn) hade unga gossar vid sidan om. Detta krockade totalt med vad den judiska och kristna läran stod för.

Paulus var en lärd apologet, till födeseln jude och senare kristen. När han skriver orden malakos och arsenokoitai tillsammans finns det all anledning att tro att det han syftar på inte är vår tids samkönade relationer, utan den hellenistiska företeelse jag just beskrev. Jag tror också att vi alla kan vara överens om att det är fel att gifta män har sex med pojkar som inte nått puberteten. Pedofili kallar vi det idag (ett ord som inte heller finns på koiné).

..och för att konkret återkoppla till det faktiska trådämnet:

Bibeln är inte alls så tydlig när det gäller polygami. Kung Salomo hade t ex flera hundra fruar, och var ändå en man som "behagade Herren". Det finns ingenstans i Bibeln ett tydligt brott mot den polygama seden som är dominant genom hela GT. Den absoluta monogamin har växt fram senare.

Det står att den som ska bli församlingsledare ska vara "en kvinnas man". Det står dock inget som egentligen är nytt om äktenskapet. Bibelordet som läses vid en kyrklig vigsel, "Därför ska en man lämna sin far och mor .... " är hämtade från GT. Men för Gud var det tydligen (åtminstone då) okej med polygami.

Jag blir säkert lite mer mångordig än vad jag borde vara när jag får diskutera politik och religion i en och samma tråd Ska försöka hålla igen lite.

anne på grönkulla skrev 2008-12-11 18:53:00 följande:

En spännande sak att studera de närmsta åren i Kina är hur man ska hantera det stora mansöverskottet. Enbarnspolitiken har lett till att många väljer att göra abort när de väntar en dotter, eftersom sonen anses ha större möjligheter att försörja familjen.

Marknadsekonomins lagar lär oss att när det blir brist på en eftertraktad vara så stiger priset. Kan det bli så att kvinnans "värde" stiger när det är brist på kvinnor?

För övrigt ser även jag polygami som en kvinnofälla. Det är sällan som två män och en kvinna lever tillsammans. Det är en av anledningarna till att jag inte tycker att polygami ska legaliseras.