Elfte omgången av Nu har jag gjort det igen!!!

Vi öppnar en flaska till - inga problem! O jag tror det finns lite hoummous kvar nånstans...

Hur kände sdet att träffa honom då, särskilt när det var så uppenbart att han o kompisen pratat om er ?

Jag som inte behöver ha ont i hjärtat på kuppen tycker alltid det är lika hysteriskt roligt när pojkarna inte kan dölja vad de pratar om en o inte kan hålla händerna i styr! Men när det står på spel på riktigt så är det själv klart inte lika kul alls. *kramar om muffin!*

Oftast kan man ju ta åt sig o känna sig lite oemotståndlig för ett ögonblick, men i dina kläder nu skulle jag nog tycka det vore jobbigt.

Har du funderat mer på frågna om en deadline för egendel?

Jag syftar allmänt på när det blir sådär knasigt uppenbart att nån inte riktigt kan låta bli en. Men när det går fel eller bara blir konstigt (fast båda kanske vill nåt annat) är det jättejobbigt.

Om jag får komma med en amatöranalys så vill han också prata och tyckte det var jobbigt idag att inte lyckas göra det på nåt vettigt sätt. Men det lär han aldrig erkänna om du frågar honom... o om det är bra eller dåligt för er ev framtida relation törs jag inte gissa. Tyvärr. Vad vill du själv numer?

Nja, jag vet inte. Men är det så givande för dig att prata med honom om det inte, iaf i slutänden, handlar om er relation?

Hmm, körkort ja. Det har ju raskt blivit en del av min vardag med körkort o bil - men om jag BEHÖVER det när jag väl är hemmaigen vet jag inte riktigt. Men det är en viktig del av min personliga utveckling det senaste året att ha gjort det och uppskatta det också, är ju lätt att konstatera...

Man kan inte ändra historien - men man kan lära sig och göra annorlunda i framtiden.

Vickan har nog rätt tyvärr - men jag misstänker att privatlektioner ger en hel del mer i säkerhet och vägträning men behöver kompletteras men grundläggande kunskaper först från körskola och sen kanske finslipas där igen? Om jag tänker på hur jag själv lärde mig och vad de olika momenten gav...

Då är du jämnårig med min lillasyster muffins!

Själv grubblar jag som vanligt på hur i hela helsicke jag alltid hamnar på att vara jättekompis o hänga med de värsta grabbarna av alla de jag träffar i jobbet. Att jag alltid haft fler kill- än tjejkompisar är ju ett faktum som följt mig genom åren - men likväl är det fascinerande... hur hamnar jag där? Samtidigt som det såklart finns en gräns för hur mycket jag får vara med o leka med dem...