Kan bara instämma med Aleta - med ett tillägg. Språkbruk. Sålänge man själv talar om att "överlämna" eller "ge bort" (som i "Pappa som ger bort?" - ja det gör man väl bara med saker som man äger eller åtminstone kontrollerar? - sålänge inte bara fortsätter man naivt med något man inte förstår innebörden av utan medvetet reproducerar en syn på kvinnan som objekt.
Spekulationer är det ju inte, det är fakta utifrån det givna underlaget 
, men urvalet är inte representativt eller kontrollerat så frågan är hur rättvisande det är.
Varför förstärks romantiken av att en tredje person agerar, kan jag också fundera på? Varför är det mer romantiskt när man involverar pappa än bara det som uppstår mellan de 2 som ska gifta sig?
Jag hör till dem som debatterat det här ämnet förr och faktiskt brukar fråga om hur de som vill bli överlämnade ser på saken och varför det är så viktigt - men på sista tiden har jag gett upp lite om det. Svaret blir nämligen oftast av typen 1) "för att jag vill", 2) "för att det är fint" eller ännu värre 3) "du hindrar mig från att känna mig kvinnlig" (även om det senaste i ärlighetens namn var länge sen) - då känns inte diskussionen och ömsesidigheten som så stor, kan jag ärligt säga. Jag skulle gärna höra nån som kan lägga ut texten kring varför, hittill shar jag inte mött många som är beredda att göra det.
Varför vi är några som starkt ogillar det torde ha framgått men jag kan upprepa argumenten lite kort - det symboliserar ett ofritt beslut och det går emot kyrkans ordning (men jag har eg inte lättare att smälta det i en borgerlig vigsel, men frågan då blir ju ännu mer upp till den enskilda förrättare, där finns det ingen ordning att luta sig på).
Dessutom tycker jag symboliken blir ganska bisarr och fånig när det är en självförsöjande kvinna i 35-årsåldern (t ex) som gör det - om det var en omyndig tjej på 15 vore det självklart MYCKET mer upprörande men också mer logiskt, på ett sätt. Men VARFÖR vill den självförsörjande 35-åringen agera som om hon vore den omyndiga 15åringen? Varför är det mer romantiskt att agera ut den symboliken?
Hittills har jag inte funnit nåt svar på det...
Jag hoppas att folk baserar sina drömmar på sån ärlighet mot sig själva att de inte låter dem raseras av en diskussion på nätet. Men jag hoppas också att man kan ta in fakta och förstå att ens dröm kanske blir väldigt konstig. De drömmar man hade när man var 5 kanske inte symboliserar det liv man lever som vuxen. Man utvecklas.
Nu är vi tillbaka i "fin gest". Vad är fint med den?
Varför är det viktigt att ha pappa med då? Varför inte mamma? Och, om du behöver din familjs stöd fram till altaret, varför klarar sig din blivande man utan det?
Ok, far eller bror, fortfarande är det du som brud som vill ha en manlig släkting med till altaret av nån sorts respekt. VArför inte en kvinnlig släkting? Och, varför visar inte din blivande man sin familj respekt på motsvarande sätt?
Om du (och andra som vill bli överlämnade) funderar lite utanför ditt eget bröllop- varför vill så många tjejer göra det men inga killar? Har inte killar nära relationer till och respekt för sina famailjer? Eller varför visar de inte det på sina bröllop iallafall? Vad är skillnaden?
Jag hade fortfarande undrat om du inte var vuxen nog att fatta egna beslut, om du hade med dig nån medan din blivande klarade sig själv. Mest viktigt för att jag skulle ompröva tolkningen av vad jag såg vore nog om ni båda hade familj med er fram till altaret.
Men jag undrar fortfarande varför det är så - oavsett just ert val - vad tror du?
Tja, ingen av oss var oskuld och ingen av oss bar krona...
