Pappa som ger bort?

Om ingen annan hunnit skriva det här i tråden förut så vill jag bara påpeka det som överlämnings-vännerna gärna glömmer bort:

Det är INTE varje enskild bruds rätt att själv bestämma om hon vill bli överlämnad av pappa/lillebror/hunden eller annan person, i alla fall inte om det är fråga om en kyrklig vigsel.

Somliga präster går med på brudöverlämning. Jag beklagar det, men så är det. Andra vägrar, och då spelar det ingen roll om bruden stampar med foten eller har drömt om att bli överlämnad sen hon var liten och tycker det är fint.

*Vinkar*

Naturligtvis ska man bara svara för sig själv, men eftersom den här frågan är rätt viktig för mig har jag tagit upp den vid flera större prästmöten. Har hittills aldrig TRÄFFAT någon präst som tycker brudöverlämning är "fint" eller "rätt" eller är stolta över att de gått med på det. Men såna präster kan nog finnas.

Det vanligaste svaret jag fått från dem som går med på brudöverlämning är att de inte orkar bråka om den saken, för det känns inte tillräckligt viktigt.

Eller att "om inte jag går med på det så letar de bara upp någon annan som gör det."

Eftersom en del präster anser att det är bibliskt riktigt att kvinnor ska vara underordnade sina män så borde det dock vara möjligt för en präst att tycka att brudöverlämning är en fin gest, eftersom den tydligt manifesterar den omyndiga kvinnans överlämnande från en förmyndare till en annan.

Nej, det tror jag inte.

Även om det är mycket ovanligt numera med den synen på man och kvinna, så FINNS den, även i Svenska kyrkan. Och tycker man så finns det väl ingen anledning att skämmas över att man också medger brudöverlämning - det blir ju logiskt i så fall.

En vigsel i kyrkan är en gudstjänst, och den som bestämmer över vad som sker i en gudstjänst är tjänstgörande präst, som följer Svenska kyrkans ordning.

Vill man ha en vigsel där man får göra precis vad man vill och bestämma allt själv bör man välja en borgerlig vigsel.

Det är klart man frågar paret och vill göra en vigselgudstjänst som är så fin och riktig som möjligt för dem. Det gör även en fanatisk brudöverlämningsmotståndare som jag
Men vad jag vill få fram är att i slutänden så är det faktiskt prästen som bestämmer vad som får ske i en gudstjänst som h*n ansvarar för.

Eftersom Du inte vet om Du "får" en präst som går med på brudöverlämning eller inte så är det klokt att Du inte redan pratat med pappa.

Men innan Du träffar prästen kanske det vore bra att fundera över VARFÖR Du inte vill gå in tillsammans med mannen Du ska gifta Dig med, utan i stället med Din pappa?

Varför skulle en ung kvinnlig präst vara mer positiv till en handling som signalerar kvinnors underordning under män?

Det beror väl på vilken syn Du hade förut på präster.

En del förväntar sig att prästen är Ingemar Bergmans sadistiska pappa, andra förväntar sig att prästen enbart är en serviceperson som ska göra som bruden säger, helst utan att blanda in Gud. Och så finns hela skalan däremellan.

Jag vill som de flesta präster att dop, vigslar och begravningar ska kännas riktiga och fina för dem det berör. Men varken jag eller andra präster kan "sälja ut" vår kyrkas tro och ordning bara för att vara till lags. När någon "beställer" något som strider mot min tro har jag både rätt och skyldighet att säga nej.

Som tur är händer det mycket sällan. De flesta brudpar är vettiga och förstår att en kyrka inte är vilken "lokal" som helst.

Som jag sagt förut: De flesta brud(p)ar är vettiga.
Det är _mycket_ ovanligt att man har önskemål som är stötande, och därför kan man som präst nästan alltid tillmötesgå önskemålen.

Men det är ju inte det som diskuteras i den här tråden.
Så länge brudparens önskemål inte strider mot kyrkans tro och prästen kan säga "ja" är det ju inga problem.