Håller med om det. Fast det finns ju vissa som gillar brudöverlämning (skrev om det i inlägg #96)
Jag känner inte dig, så jag har ju ingen aning om vilken relation du har till din pappa. För mig ligger inte problemet i om en eller två brudar om året av speciella skäl skulle överlämnas av sin pappa.
Jag tycker att brudöverlämningens historia, symbolik och (som bl a Daa och aleta beskrivit) reella verklighet för kvinnor i andra delar av världen är tillräckligt goda skäl för att helt avstå från den. Jag vill verkligen inte se en utveckling som går bakåt när det gäller kvinnors rättigheter i Sverige, och inte heller införandet av en sed som symboliserar detta.
Jag har en fundering till er som vill överlämnas av pappa:
Om en eller två generationer kanske brudöverlämning är det absolut dominerande i svensk vigselsed. Skulle ni se det som ett problem eller en glädjande utveckling?
Emmet99 (och några fler):
Jag tror inte att alla kvinnor som vill bli överlämnade av sin far är förtryckta vrak som inte har något att säga till om. Långt därifrån. Men just eftersom vi har en tradition att vara stolta över här i Sverige, att brudparet går in tillsammans som symbol för deras lika värde och fria vilja, och dessutom en relativt hög grad av jämställdhet ... nej, jag förstår faktiskt inte längtan efter att välja bort vår tradition i det här fallet.
För övrigt tror jag att Svenska Kyrkan kommer att avsäga sig vigselrätten inom några år. Det tror jag förändrar spelplanen en del i den här frågan.
Nu kan jag bara svara för mig själv, så jag gör det.
Jag erkänner villigt att jag inte gillar brudöverlämning över huvud taget. Skälen till det har jag skrivit både i den här och många andra trådar, så det behöver jag inte gå in på.
Det jag reagerar starkast på är när brudar som ska vigas kyrkligt blir förnärmade över att präster / biskopar / Svenska Kyrkan har åsikter i ämnet. Mantrat "det är DIN dag och du ska göra det DU känner för" håller inte när man har valt en kyrklig vigsel. En kyrklig vigsel innebär vissa obligatoriska moment, och det är alltid prästen som har sista ordet kring vigselns utformning.
Det finns många brudar som accepterar att de inte alltid får som de vill när de valt kyrklig vigsel. Det finns också brudar som lever upp till benämningen "bridezilla" och börjar skrika och bråka när de inser att deras egna drömmar krockar med vad prästen/kyrkan anser.
För övrigt vill inte alla pappor lämna över sina döttrar. Jag frågade min pappa vad han skulle sagt om jag frågat honom om detta. Han skrattade och sa "men jäntong, visst har jag väl lärt dej å gå själven"? Min pappa var stolt över att ha uppfostrat en dotter som kan fatta egna beslut. Jag är stolt över att ha en sådan pappa, så känslan är ömsesidig 
Skellefteåbondska, du vet...
Nu tänkte jag komma med ett helt ovetenskapligt och mycket känslomässigt inlägg
En av de bästa stunderna under vår bröllopsdag var sekunderna innan kyrkportarna öppnades och ingångsmusiken började spelas. Då stod vi där och höll varandra i handen och kände att "Nu börjar det verkligen!". Det ögonblicket skulle jag inte vilja byta bort för något i världen!
Jag förstår att det inte är ett argument som håller i domstol, men jag menar det verkligen.
Jag hoppas att du någon gång inser att det intryck vi får av dig när du skriver sånt här inte direkt är till din fördel....
Du lyssnar gärna då? Så bra. Men det är inte det intryck som man får av tidigare inlägg du skrivit.
*funderar lite*
Jag har diskuterat den här frågan på BT i flera år, och jag har under den tiden träffat på några tjejer som säger att de mycket väl kunnat ha en kvinnlig släkting som överlämnar dem i kyrkan, men att det av olika anledningar inte fungerat. Jag har dock aldrig, såvitt jag kan minnas, hört talas om någon tjej som verkligen genomfört det. Jag har inte heller hört talas om någon blivande brudgum som blivit överlämnad av sin mor eller far. Varför tror du att det är så?
Jag tycker att en parallell frågeställning är den om hur föräldraförsäkringen ska vara utformad.
Spelar det någon roll för mig om något enstaka par väljer att göra så att kvinnan är hemma med barnen i flera år medan mannen jobbar? Självklart inte.
Spelar det någon roll för mig om 80% av föräldraledigheten tas ut av kvinnor? Självklart! Det gör det svårare för andra kvinnor i fertil ålder att göra karriär, få sin fortbildning beviljad mm.
Det är inte undantagen som är intressanta. Men när undantagen blir vanligare och vanligare (och kanske till slut också en majoritet) så påverkar de den allmänna inställningen.
Jag vill leva i ett samhälle där både tradition och lagstiftning främjar jämställdhet. Om det innebär att några personers dröm om att få överlämnas av sin far i samband med vigseln och/eller vara hemma i flera år när barnen är små inte kan tillgodoses - då må det vara hänt.
