Snitte
ja, det VAR hemskt. Jag fick ju foglossning så otroligt tidigt i graviditeten. Var bara i runt v.7-8 eller så när jag började få känningar i fogarna och när jag sökte läkare första gången var jag väl i runt v 17 eller så och då talade de om för mig, på ett väldigt nedlåtande/dumförklarande sätt att "det där är inte foglossning, det kan man inte ha så tidigt, det är nog bara ischias". Mmm eller hur...
Såklart var det foglossning. Har fått det lika tidigt i alla graviditeterna. Redan i v.4 (första graviditetstecknet) med nr 2 och efter nr 2 så hann jag inte ens bli av med det och efter nr 3 så blev jag aldrig av med det, även om det såklart inte är lika illa nu som när jag var gravid!
Dock är det en hel del saker som är omöjliga för mig att göra, som att stå framåtböjd och tex hjälpa barnen i badkaret, att bädda sängar (framåtböjd igen) överhuvudtaget saker där man står framåtböjd mer än två sekunder. Är NÅGOT jobbigt! För man inser att det är rätt många saker som kräver att man står lite framåtlutad och det funkar helt enkelt inte för sen har jag så ont att jag måste gå och lägga mig typ.