Brudöverlämning?

...och jag tycker och tänker att:

den brud som väljer att bli överlämnad av sin pappa har ett uppdämt behov av att basunera ut att se vilken dålig relation jag har till min mamma och jag vill att alla i min omgivning ska veta om det så därför väljer jag min kyrkliga vigsel till att i sann religiös anda... eller not.

...och det mindre lustiga är att den brud som väljer att överlämnas av sin pappa med motivering att de har en sådan bra relation samtidigt för sin omgivning talar om (genom sin handling och sin motivering) vilken kass relation jag har till min mamma. Det kan jag tycka är mindre lämpligt att göra. En kyrklig vigsel är inte platsen för det.

Ni som ännu inte har bestämt er vill jag ge följande på vägen till ett beslut. Vigselgudstjänsten består av en hel del symbolik. Däribland att brudparet går tillsammans kyrkgången fram och stannar framför altaret. Kyrkgången har en stark symbolik. En bild för att brudparet gemensamt "lämnar sin far och sin mor ? och de två ska bli ett". När barnen är små är de beroende av sina föräldrar. Brudparet väljer varandra som medvandrare i livet och det gestaltas genom att de gått gången upp. De går genom sin historia, sina rötter (bla familj, släkt, vänner och övrigt löst folk )som befinner sig i kyrkbänkarna) och framför bänkarna lämnar de det gamla bakom sig. När de sedan vänder sig om där framme är det som en ny familj. Nu kommer livet att bli annorlunda.