inbjudan utan barn?

Jag förstår inte varför man måste vara bara förälder bara för att man har fött barn. Blir barnen verkligen lyckligare av att föräldrarna är med dem 100% av sin tid? Blir barnen tillräckligt självständiga när de växer upp av att föräldrarna är med dem 100% av sin tid? Måste vi inte våga klippa navelsträngen för våra barns bästa? Är vi verkligen dåliga föräldrar för att vi någon gång går på fest själva och njuter av livet utan våra barn? Och blir inte våra barn bättre medborgare om de får fler intryck i livet än bara de som deras föräldrar kan ge dem? Och är man verkligen en person som diskriminerar bara för att man vill ha sin bröllopsfest utan barn? Igår hörde jag om en mamma som försökte ta självmord på sin sons bröllopsnatt för att hon "förlorade" sin son till en annan kvinna. Jag säger inte att det blir så bara för att man är med sina barn mycket men jag tror nog att en hälsosam balans mellan föräldraskap och egen tid är för allas bäst.