Ja jag tycker att det är smått perverst faktiskt. och dessutom som man knappast hinner lära känna en människa på några veckor nog mycket för att besluta att man ska spendera resten av livet ihop. Varför åker han inte dit och umgås mer med henne istället INNAN han de bestämmer sig. Jag hade känt starkt äckel inför min far om han kommit på nåt så jävla puckat.
Skiljer det 30 år och kommer de från helt olika kulturella och ekonomiska bakgrunder också?
Och hur bra engelska kan man förutsätta att en fattig fabriksarbetande thailändska kan prata? Hur mkt språkliga barriärer är det emellan dem?
Det handlar om att det inte är två människor som på lika villkor ingår äktenskap. Och då pratar jag INTE om människovärde.
Ja det är väl inte direkt ett charmerande drag hos dessa tjejer men här handlar det om kvinnor som både kan leva ett bra liv, har utbildning, ett socialt nätverk, ett samhäller som tar ansvar osv. Det går inte att jämföra med den utsatthet som thailänska flickor lever i.
Ja man kan ju välja att leva i misär om man vill...
Skulle du göra det?
Det är stor skillnad på att 1: inse att man har det jävligt bra och ha förståelse för andra som inte har det och som därför gör "omoraliska" val. och 2: Att tala om att de visst har ett val. Göra det "rätta" och fortsätta leva i misär eller att gifta sig för pengarna och kunna ge sina barn och sig själv något som liknar ett människovärdig framtid.
Hur man ser på andra och deras väedermödor har inget med inkomst att göra men den som fått allt serverat har antagligen svårare att greppa fattigdom och vad det kan göra med en människas självbild och vad man kan vara beredd att offra för att skapa ett bättre liv.
25 % av Thailändaran lever på mindre än 2 ppp-dollar/dag. Och FN beräknar att ca 200 000 barn är prostituerade. Det är inte precis strålande siffror.
Det må vara ärofyllt att kämpa för att klara sig och bygga upp ett bra liv i det land där man är född, men man kan knappast se ner på fattiga kvinnor som försöker skapa sig ett bättre liv nån annanstans. Och det gör man genom att konstatera att de minsann har ett val. Och naturligtvis sticker det i ögonen när man läser åsikter som dessa samtidigt som vederbörande sitter säkert i Sverige och planerar bröllop för 170 gäster.
Nej Missie du säjer att du inte ser ner på fattiga kvinnor men likväl klankar du ner på deras val att söka efter en man som kan ge dem ekonomisk trygghet.
Det är möjligt att det är som du säjer att du verkligen har förståelse för fattiga, det vet inte jag, jag får gå på det du utrycker på det här forumet. Din åsikt är att alla har ett val, en åsikt som per definition kanske är riktig, men den tar inte hänsyn till omständigheter. Och det är väldigt lätt att sitt hemma i Sverige och tycka att andra ska göra moraliskt riktiga val. Jag beklagar att du har fattiga släktingar och att dina föräldrar tvingades fly. Dock gjorde de det bla för din skull, du har inte behövt skapa dig ett liv i en krigszon, lika lite som jag behövt växa upp bakom järnridån i ett kommunistland, det såg nämligen min far till. Och lika lite är vi båda utlämnade till att försörja oss som prostituerade eller arbeta omänskligt långa dagar på nån fabrik för småpengar. Det är knappast de thailändska medelklassflickorna som har möjlighet att läsa på universitet som raggar upp en svensk man dubbelt så gammal som de. Om man tycker att det är omoraliskt att välja ett Svennsonliv i sverige istället för ett hårt slitsamt liv på en fabrik i Thailand så fine, men det är inte det jag kallar empati.
Ja för det första betyder 70-80% ungefär och det andra 100%, är det så du menar?
